Histoplasmos

Vad är histoplasmos?

Histoplasmos är en svampinfektion i kroppen som kan ge sjukdom av varierande svårighetsgrad. Infektionen startar oftast i lungorna. Tillståndet är ofta utan symtom hos i övrigt friska personer, men utbrott av sjukdom har rapporterats, speciellt efter att personer ha vistats i grottor med fladdermöss eller i rum med mycket fågelspillning.

Sjukdomen finns inte i Skandinavien, och endast sporadiska fall efter resor i Nord-och Sydamerika är beskrivna. Histoplasmos är en sjukdom som sällan diagnostiseras i Sverige.

I USA är sjukdomen ganska vanlig i Ohio och staterna i Mississippi River Valley regionerna. Upp till 500 000 nya fall av infektion inträffar årligen i detta område.

Orsak

Orsaken till histoplasmos är infektion med svampen Histoplasma capsulatum. Den trivs bäst i kväverik mark vid ansamlingsplatser för fladdermöss och fåglar. Denna typ av svamp finns i Amerika, Asien och Australien, men är mer sällsynt i Europa. Reservoar för svampen är jord och djur, särskilt fåglar och fladdermöss. Människor smittas genom att andas in sporer som frigörs från jord som förorenats av avföring från djur. Ingångsporten till sjukdomen är lungorna. Histoplasmos smittar inte från person till person.

I grottor med fladdermöss är förhållandena för svamptillväxt bra, och det antas att exponering för stora mängder svampsporer krävs för att i övrigt friska människor ska bli sjuka. Hos personer med immunsvikt såsom AIDS, kan histoplasmos ge allvarlig sjukdomsbild.

Vilka symtom och tecken kan histoplasmos ge?

De flesta som utsätts för smitta, blir inte sjuka, men vid hög exponering av svampsporer har det rapporterats flera utbrott med högt insjuknande hos i övrigt friska personer. Immunfriska människor får sällan eller aldrig de allvarligaste sjukdomstillstånden. AIDS-patienter och andra med nedsatt immunförsvar är mer mottagliga och kan bli allvarligt sjuka.

Sjukdomen kan ge olika sjukdomsbilder. Oftast kännetecknas sjukdomen av luftvägssymtom (akut lunghistoplasmos), men även feber och ledsmärtor kan förekomma. Inkubationstiden, det vill säga den tid det tar från det att man blir smittad till dess att sjukdomen bryter ut, är oftast 3–17 dagar men den kan ibland vara längre.

Diagnos

Information om resmål, grottbesök och luftvägssymtom kan ge misstanke om diagnosen. Blodprover för antikroppar, eller odlingsprover från luftvägarna, kan bekräfta diagnosen. Om odlingen är negativ – det vill säga det finns ingen tillväxt av svamp, måste diagnosen baseras på en samlad bedömning av tillgänglig information, det vill säga patientens sjukdomshistoria, fynd, röntgenfynd och antikroppsbestämningar (serologi).

Behandling

Behandling är inte nödvändig i de flesta fall. Hos de flesta går akut lunghistoplasmos över utan behandling, och svampbehandling rekommenderas bara vid svår eller långvarig sjukdom som varar mer än fyra veckor. Hos immunförsvagade eller personer med svår eller långvarig symtombild kan det vara nödvändigt att ge svampbehandling i tablettform (eller intravenöst hos svårt sjuka personer med underliggande sjukdom, till exempel aids).

Förebyggande åtgärder?

Upplevelseresor till exotiska destinationer blir allt populärare, och det är viktigt att reserådgivningen följer upp med hänsyn till detta. Speciellt utsatta grupper, däribland personer som är immunförsvagade eller har kroniska sjukdomar, gravida kvinnor och äldre bör informeras, så att de vet hur de kan undvika särskilt smittofarliga situationer under resan. Researrangörer bör överväga om besök i grottor bör ingå som resmål för gruppresor till histoplasmos-endemiska områden. Detta gäller särskilt när det gäller grottor som inte brukar besökas av turister. Om det bedöms nödvändigt för att besöka grottor där det finns särskilt stor risk att utsättas för histoplasmosaerosol, bör man överväga att använda andningsskydd (P3-mask).