Vätska i mellanörat

Vad är vätska i mellanörat?  

Utrymmet bakom trumhinnan, mellanörat, är normalt luftfyllt. Ibland blir utrymmet fyllt med vätska utan att det finns någon akut infektion med bakterier eller virus. Tillståndet kallas också för sekretorisk eller serös mediaotit (SOM) och otosalpingit.

Tillståndet är vanligast hos barn mellan 2 och 5 år. Barn som går i förskola är något mer utsatta eftersom de oftare utsätts för förkylningar än andra barn. Nästan alla barn som har fyllt tre år har haft en period med vätska i mellanörat. 

Symtom

Barn har oftast få eller inga symtom. Hos barn är det vanligt att sjukdomen uppdagas när föräldrarna märker att barnets hörsel är nedsatt genom att barnet inte hör vad som sägs, vill höja volymen på tv eller högtalare eller irritation eller oro på grund av att barnet inte uppfattar vad som sägs. Tillståndet kan också visa sig genom att språkutvecklingen stannar av eller att skolprestationerna är sämre än förväntat.

Större barn och vuxna kan få symtom som lock för öronen och märkbart nedsatt hörsel. Ibland förekommer öronsus eller balansproblem. 

Orsak

Mellanörat har förbindelse med svalget via örontrumpeten. Förbindelsen har bland annat betydelse för utjämning av tryckskillnader mellan utsidan av örat och mellanörat. Om örontrumpeten är trång eller eventuellt tillstängd uppstår det undertryck i mellanörat. Vanligen sker det i samband med infektioner i näshålan (till exempel förkylningar) eller i mellanörat (akut öroninflammation). Det kan leda till att slemhinnan i mellanörat blir irriterat och det bildas vätska. När örontrumpeten är trång minskar också det naturliga dränaget. Vätska i mellanörat dämpar rörelserna i trumhinnan och resultatet blir nedsatt hörsel.

I mycket sällsynt fall kan orsaken vara att något trycker på örontrumpeten utifrån, som en tumör. Vuxna som har fått tillståndet utan klar orsak och där det inte går över ska därför alltid söka vård. 

Före skolåldern har minst 90 % haft en eller flera episoder med vätska i mellanörat under veckor eller månader. Detta beror antagligen på att öppningen i näsan och örontrumpeten är naturligt trängre hos små barn och att det därför krävs mindre för att örontrumpeten skall bli tilltäppt. 

Förhållanden som gör att en del har lättare för att få vätska i mellanörat är:

• Personer som är del av en familj där andra haft problem med vätska i mellanörat.
• Rökning hemma.
• Förstorad lymfvävnad i svalget, speciellt det som kallas adenoiden eller körteln bakom näsan.
• Ingen amning. Amning skyddar mot vätska i mellanörat. 
• Manligt kön.
• Användning av napp. 
• Förekomst av läpp-käk-gomspalt. 
• Downs syndrom.

Diagnos

Vid misstanke om diagnosen undersöker läkaren örat och trumhinnan med en trattformad lampa som förs in en lite bit i hörselgången (otoskop). Läkaren ser då ofta att det finns vätska i mellanörat. Om möjligt kan rörligheten av trumhinnan bedömas genom att blåsa in lite luft i hörselgången. Om det finns vätska i mellanörat är trumhinnans rörlighet nedsatt. Ett eventuellt hörseltest kan visa nedsatt hörsel.

Tympanometri är en annan undersökning som kan bekräfta att det finns vätska i mellanörat. Vid undersökningen testas trumhinnans rörlighet med en liten apparat. 

Hos vuxna undersöks oftast även munnen, halsen och näsan. 

Behandling

Barn

Behandling är inte nödvändig i de flesta fall eftersom vätska i mellanörat försvinner av sig själv hos cirka 80% av barnen inom tre månader. Hos barn gör man därför en uppföljning efter tre månader för att bedöma om tillståndet behöver behandlas. 

Om tillståndet inte förbättras och om hörseln fortfarande är nedsatt efter tre till sex månader, kan det bli aktuellt med remiss till en öron-näsa-halsspecialist för att bedöma om det skall stickas hål på trumhinnan för att få ut vätskan. Ofta lägger läkaren in ett litet dränage i trumhinnan (så kallat plaströr – se teckning) för att hålla luftpassagen öppen. Dränaget åker ut av sig självt efter några månader upp till ett år. Hos barn blir också örontrumpeten större då barnet växer och risken för att utveckla denna sjukdom minskar. Det är personer med mycket besvär som har störst nytta av att få ett dränage insatt. Dränaget gör att hörseln och livskvaliteten förbättras under en viss period (åtminstone 9 månader).

Nyare forskning har visat att dränagebehandling inte är så avgörande för tal-och språkutveckling som man tidigare har trott. Det finns därför en tendens att dränagebehandling används mer sällan. 

Vuxna

Även hos vuxna rekommenderas att man avvaktar ett tag eftersom vätskan i mellanörat försvinner av sig själv i de allra flesta fall. Om tillståndet inte förbättras efter 4 veckor rekommenderas oftast en bedömning av en öron-näsa-halsspecialist. 

Prognos

Prognosen är mycket god och nästan alla personer med vätska i mellanörat blir friska utan behandling. Behandling med rör kan i vissa fall förbättra hörsel och livskvalitet hos barn. Bestående hörselnedsättning som följd av denna sjukdom förekommer mycket sällan. Om tillståndet förblir obehandlat kan i vissa fall en kronisk inflammation i mellanörat uppstå med risk för hål i trumhinnan och andra komplikationer. 

Barn som har rör i trumhinnan kan ibland få infektioner i mellanörat med flytning från örat. Det behandlas normalt med droppar.