Tandsprickning

Tänderna bryter vanligtvis fram vid sex månaders ålder, men tidpunkten kan variera mycket från barn till barn. Oftast är det de två främsta tänderna i underkäken som kommer först och därefter de två främsta tänderna i överkäken.

Typiska tecken på tandsprickning

Det första tecknet på tandsprickning kan vara att barnet dreglar mer. Dregling kan uppstå redan två månader innan tanden bryter fram. I samband med tandsprickning är det vanligt att barnet är oroligt och gråter mer än normalt. Barn som håller på att få tänder har ofta ett ökat behov av att gnaga på något med lite tuggmotstånd. Om tiden är inne för nya tänder och tandköttet är svullet kan tandsprickning vara en sannolik förklaring till barnets uppträdande.

Hur lindrar man besvären vid tandsprickning?

Det allra bästa är om man kan lindra dessa besvär utan att använda mediciner eller kosttillskott. De flesta föräldrar blir bekymrade när deras barn ändrar beteende och det är ofta lättare att stå ut med barnets oro om det finns en sannolik förklaring. Tandsprickning ger först och främst symtom från munnen – diarré och feber är i regel inte tecken på tandsprickning. Här följer några råd som kan lindra besvären om tandsprickning är orsaken:

• Gnid med en tuggleksak, en liten trasa eller ett rent finger över det ömma tandköttet.
• Bitring Ringen bör ha bra tuggmotstånd. Tuggleksaker av ren gummi är kanske det bästa, det kan gå hål på de vätskefyllda varianterna. Nappflaskor kan också fungera som bra motstånd för tandköttet. Dessa bör i så fall fyllas med vatten, eftersom såväl juice, sockervatten som mjölk kan ge karies/hål i tänderna.
• Kylning Om det som gnids mot tandköttet är kylt verkar detta lindra ytterligare. Det som används ska inte vara fryst – stark kyla kan vara både skadligt och obehagligt för barnet. Det räcker med en trasa som är fuktad med kallt vatten eller en bitring som har legat i kylskåp. Kallt vatten eller kyld mat (till exempel barnmat på burk) kan också ha en lindrande effekt.

Läkemedelsbehandling

Både läkemedel och kosttillskott kan lindra besvären vid tandsprickning, men det bästa är att undvika detta. Paracetamol är ett alternativ om barnet har stora besvär.

Lokalbedövande medel bör undvikas. Det finns flera anledningar till detta. Medicin som smörjs på tandköttet sköljs snabbt bort av barnets ökade salivproduktion (dregling) och ger därför kanske inte någon effekt. När barnet sväljer spott blandat med medicin kan detta också dämpa barnets sväljreflex och ge obehag istället för bättring.

Lokalbedövande medel som innehåller benzokain kan i sällsynta fall också leda till den allvarliga biverkningen methemoglobinemi. Om du har använt ett läkemedel med benzokain och barnet får symtom som blekhet, grå- eller blåfärgad hud, läppar eller naglar, andfåddhet, trötthet, förvirring, huvudvärk, yrsel och snabb puls bör du kontakta läkare. Det är särskilt barn under två år som kan drabbas av detta tillstånd.

Hur ska nya tänder skötas?

Även innan tänderna har brutit fram är det nyttigt med munhygien. Torka gärna barnets tandkött dagligen med en ren och fuktig trasa. Hos barn med hög gom kan det även vara bra med ett lätt drag över gommen. Sådan vård kan också göra det lättare för barnet att acceptera tandvård med tandborste när den dagen kommer. Syftet med detta är att förhindra bakterieöverväxt i barnets mun.

Strax innan den första tanden visar sig kan du byta till en liten och mjuk tandborste. Rekommendationerna om fluor skiljer sig lite åt, men både sugtabletter och tandborstning med barntandkräm är bra åtgärder. Fram till dess att barnet är ett till tre år gammalt bör man bara använda en knappt synlig mängd barntandkräm på borsten. Därefter ökar man dosen till en mängd som motsvarar barnets lillfingernagel. Vid sex års ålder är rekommendationen att använda en mängd barntandkräm som motsvarar en ärta. Vuxna måste borsta tänderna på barn under sex år och gärna tills barnet har tillräckligt bra koordination för att göra det ordentligt själv (tio till tolv år).

Barn kallas till tandläkare och/eller tandhygienist när det är två till tre år gammalt, beroende på var i landet man bor. Om föräldrarna är osäkra på hur man sköter munhygienen går det bra att kontakta tandhälsovården innan dess. I speciella fall (bland annat vid vissa medfödda tillstånd) bör man ha uppföljning från tandhälsovården redan från det att den första tanden har kommit.