Otoskleros
Vid otoskleros försämras hörseln långsamt, över flera år. Det är framförallt ljud på låga frekvenser som är svåra att höra.
Vad är otoskleros?
Otoskleros är en sjuklig nybildning av ben i öronbenkedjan i mellanörat. När man hör ljud är det öronbenkedjan – hammaren, städet och stigbygeln – som leder ljudvågorna från trumhinnan till innerörat. Vid otoskleros bildas ben i övergången mellan stigbygeln och innerörat. Detta gör att öronbenkedjan blir stelare och det krävs ett högre ljud för att sätta den i svängning. Hörseln försvagas med andra ord.
Detta är inget ovanligt tillstånd och ungefär 0,5–1 % av befolkningen får nedsatt hörsel på grund av otoskleros. Hos 80 % av dem som drabbas är den dubbelsidig. Otoskleros förekommer något oftare hos kvinnor än hos män och sjukdomen kan debutera eller förvärras under graviditet. Typisk debutålder är 15–30 år men det går ofta 10–15 år innan behandling behövs på grund av hörselnedsättningen.
Symtom
Typiska symtom är en långsamt ökande hörselnedsättning. Den är mest uttalad vid låga frekvenser, det vill säga bastoner. Det kan till exempel vara svårt att höra mansröster. En del plågas också av lindrig yrsel. Tinnitus, öronsus, kan också förekomma i varierande grad.
Låt inte diarré förstöra en efterlängtad semester
Magproblem och diarré är en vanlig anledning till en förstörd semester och orsakas oftast av bakterier tex campylobacter, ETEC, salmonella eller shigella. En annan orsak till diarré kan vara kolerabakterien. Valneva Sweden AB, 105 21 Stockholm
Orsak
Tillståndet är till viss grad är ärftligt. Det uppges att uppemot 50 % har släktingar med sjukdomen. Personer med föräldrar som har otoskleros, antas ha ungefär 20 % risk att utveckla sjukdomen. Man tror också att hormoner inverkar på tillståndet eftersom det kan förvärras vid graviditet.
Diagnos
Vid undersökning av hörselgången med ett otoskop (lampa med en liten tratt) kan inga förändringar ses för otoskleros. Test med stämgaffel kan dock avslöja att ledningen av ljud till innerörat är nedsatt. Ett audiogram, då man får lyssna på toner i hörlurar och markera vilka man hör, kan också visa förändringar som talar för otoskleros.
Om det finns misstanke om otoskleros remitteras man till en öron-näsa-hals specialist som kan genomföra ytterligare undersökningar för att fastställa diagnosen.
Behandling
Hörapparat är till god hjälp om hörseln inte är alltför nedsatt.
En del behöver kirurgi för att förbättra hörseln. Vid en sådan operation görs ett litet hål i stigbygelplattan där en protes fästs, alternativt ersätts stigbygeln med en protes. Operationen utförs i narkos eller lokalbedövning och tar cirka 1,5 timmar. Åtta av tio personer som genomgått en sådan stigbygeloperation får så god hörsel att de kan delta i ett normalt samtal utan att behöva använda hörapparat.
I sällsynta få fall kan det uppstå komplikationer i samband med operationen, som inflammation i örat eller en skada på nerverna i området. På grund av detta opereras alltid bara ett öra åt gången. Ungefär 1 % av patienterna besväras av yrsel efter ingreppet och cirka 0,5 % blir döva på det opererade örat.
Alla kan inte opereras, till exempel vid tecken på inflammationer eller andra sjukdomar i öronen måste operation avstås.
Om sjukdomen har spridit sig så att den påverkar hörselnerven och öronsnäckan i innerörat, kan man ha en typ av hörselnedsättning som inte förbättras av stigbygeloperation. I sådana fall kan hörseln förbättras med olika typer av hörhjälpmedel.
Prognos
Obehandlad leder sjukdomen i regel till en långsamt ökande hörselnedsättning som kan sluta med dövhet. Hos en del kan det uppstå skador på hörselnerven och öronsnäckan i innerörat.
