Örat

Örat är människans hörselorgan. Samtidigt har det en viktig funktion när det gäller att upprätthålla balansen. Örat består av tre delar:

• Ytterörat
• Mellanörat
• Innerörat

Ytterörat

Mellanörat

Mellanörat ligger mellan trumhinnan och innerörat, och bildar en förbindelse mellan dem. I mellanörat finns hörselbenskedjan som består av hammaren (malleus), städet (incus) och stigbygeln (stapes). Hammaren är fäst i trumhinnan, medan stigbygeln är fäst vid det ovala fönstret ("öppningen" in till innerörat).

Från mellanörat går det också en kanal, örontrumpeten (tuba auditiva, tuba Eustachii), ned till inre delen av näsan. Den här luftkanalen gör det möjligt för oss att ha samma lufttryck på utsidan och insidan av trumhinnan. I samband med en förkylning kan det dock hända att örontrumpeten täpps igen. När den öppnar sig igen kan det kännas som ett "plopp" i örat.

Innerörat

Innerörat består av två delar: balansorganet och snäckan (koklea). De två delarna kallas tillsammans labyrinten.

Balansorganet

Balansorganet hjälper till att kontrollera balansen. Det består av tre båggångar samt vestibulum (utriculus och sacculus).

Båggångarna

Inne i båggångarna finns det upphöjningar ("cellmassor") som består av epitelceller. Upphöjningarna liknar små kupoler. Mellan epitelcellerna i cellmassan finns hårceller. Dessa har som namnet antyder hårliknande strukturer på ytan. "Håren" eller stereocilierna sticker in i en geléliknande massa i båggångarna. Genom båggångarna strömmar en vätska som kallas endolymfa. Vid rotationsrörelser med huvudet sätts vätskan i rörelse. Rörelsen överförs till gelémassan som omger hårcellerna och därefter till stereocilierna på hårcellerna. Hårcellerna fungerar som känselceller. När stereocilierna rör sig i olika riktningar av vätskan i båggångarna leder det till att det bildas en elektrisk impuls som skickas i nervfibrer till hjärnbarken. På det sättet får vi en uppfattning om kroppens rörelse i rummet.

Båggångarna registrerar inte linjär rörelse av huvudet. De registrerar heller inte rotationsrörelser. Det båggångarna reagerar på är ändringen i en rotationsrörelse eftersom det är detta som leder till att hårcellernas stereocilier rör sig. Roterar man huvudet kommer vätskan i båggångarna att rotera i samma hastighet och samma riktning som huvudet tills huvudrörelsen avstannar. Vätskan i båggångarna kan däremot inte sluta att strömma direkt, något som leder till att stereocilierna rör sig och det bildas en nervsignal.

Utriculus och sacculus

Utriculus och sacculus är lokaliserade mellan snäckan och de tre båggångarna i innerörat. På samma sätt som i båggångarna finns det också här upphöjningar som består av epitelceller, hårceller och en omgivande gelémassa. Inne i gelémassan finns det kristaller av kalciumsalter (otoliter). När vätska strömmar genom utriculus och sacculus kommer gelémassan och därmed känselhåren att röra sig. I och med att gelémassan består av kalciumsalter kommer den att påverkas starkare av tyngdkraften så att stereocilierna rör sig mer än de skulle ha gjort utan salterna.

Utriculus reagerar huvudsakligen när huvudet böjs i sidled medan sacculus reagerar när huvudet böjs framåt och bakåt. Det är först och främst huvudets ställning och inte själva rörelsen som registreras. I motsats till båggångarna har både utriculus och sacculus förmåga att reagera på linjär rörelse av huvudet.

Det är inte bara balansorganet som bidrar till kontroll av balansen. Även syninformation och signaler från muskler, leder och fotsulan spelar en stor roll.

Snäckan (koklea)

Snäckan börjar på insidan av det ovala fönstret och vrider sig som skalet på en snigel. Nervfibrerna inne i snäckan samlas i hörselnerven som leder hörselsignaler till hjärnan.

Hörselsignaler uppstår genom att ljud sätter trumhinnan i rörelse. Rörelserna överförs via hörselbenskedjan (hammaren, städet och stigbygeln i mellanörat) till vätskan i snäckan. Beroende på ljudvågornas frekvens är det olika nervfibrer som registrerar ljudimpulsen. De olika nervfibrerna transporterar alltså olika hörselintryck som hjärnan kopplar ihop till den ljudbild vi hör.

Öronsjukdomar

Sjukdomar i örat är vanligtvis infektioner i ytterörat och mellanörat. Smärtor och nedsatt hörsel är typiska symtom. Skador på trumhinnan, hörselbenskedjan eller innerörat ger hörselnedsättning. Skador på balansorganet ger yrsel.