Kronisk näs- och bihåleinflammation

Vad är kronisk näs- och bihåleinflammation?

Bihålorna är ihåliga luftfickor i ansiktsbenen och i skallen. De är täckta med ett tunt slemhinnelager som normalt producerar en liten mängd slem, vilket håller bihålorna friska och fuktiga. Man skiljer mellan käkhålor (sinus maxillaris), pannhålor (sinus frontalis) och ett par mindre bihålor som finns vid näsroten (sinus ethmoidalis och sinus sphenoidalis). Samtliga bihålor har en liten öppning ut till näshålan.

Tidigare talade man om bihåleinflammation, men på senare år har man insett att tillståndet alltid är förknippat med en inflammation också i nässlemhinnan. Näs- och bihåleinflammation kallas därför rinosinuit på fackspråk, där "rino" betyder näsa, "sinus" bihålor och "it" att det handlar om en inflammation.

Vid infektion i näsan och bihålorna, som till exempel vid en förkylning, svullnar slemhinnan på grund av inflammation. Det finns en risk att öppningen från bihålor till näsa blockeras och det kan leda till ett förhöjt tryck i bihålorna. Det kan upplevas som tryckande och smärtsamt.

Näs- och bihåleinflammation kan vara akut eller kronisk. Inflammationen kallas kronisk om den har pågått i över tolv veckor. Kronisk näs- och bihåleinflammation delas in i tre huvudgrupper:

• Utan näspolyper, vilket är vanligast.
• Med näspolyper, som är små utväxter i näsans slemhinna. Knappt en tredjedel av dem som har kronisk näs- och bihåleinflammation har näspolyper.
• Så kallad allergisk fungal rinosinuit. Ungefär en av tio med kronisk näs- och bihåleinflammation har denna variant, där allergi mot luftburen svamp verkar orsaka tillståndet.

Kronisk näs- och bihåleinflammation är vanligast bland yngre och medelålders personer men kan även förekomma hos barn.

Symtom

Typiska symtom vid kronisk näs- och bihåleinflammation är ihållande nästäppa och ibland snor och slem från näsan. Det är också vanligt med en tryckkänsla eller dunkande smärta i kinden och/eller i pannan, som ofta ökar när man böjer sig framåt. En del upplever också att luktsinnet blir sämre. Om man bara har symtom från ena sidan av näsan bör läkaren misstänka andra orsaker till symtomen.

Feber är typiskt vid akut näs- och bihåleinflammation, medan det vid kronisk inflammation snarare är ovanligt. Tandvärk från tänderna i överkäken är heller inte så vanligt som vid akut inflammation. Andra symtom – som kan förekomma men som inte är specifika för kronisk näs- och bihåleinflammation – är trötthet, sjukdomskänsla, hosta, dålig andedräkt, heshet och irritation i näsa och svalg.

Orsak

Tillståndet som ska komma att bli en kronisk näs- och bihåleinflammation kan uppstå ganska hastigt – som en akut näs- och bihåleinflammation som inte upphör, men tillståndet kan också utvecklas under lång tid.

Akuta näs- och bihåleinflammationer beror på att virus eller mer sällan bakterier sprids från näsan in i bihålan, och sker som regel i samband med förkylning. Efter en sådan akut näs- och bihåleinflammation kan varigt slem lätt bli liggande kvar i bihålorna, eftersom passagen ut till näsan är trång. På grund av den trånga passagen är det lätt att nya inflammationer uppstår.

Kronisk näs- och bihåleinflammation utvecklas lättare hos personer som har polyper i näsan eller allergisk nästäppa, som kan leda till blockering av bihålorna och av näsan. Personer med vissa sjukdomar – som astma, cystisk fibros, vaskuliter och sarkoidos – drabbas lättare. Rökning ökar risken och likaså om man har en tandinfektion eller nyligen genomförd tandsanering i ovankäken.

Diagnos

För att läkarna ska kunna ställa en säker diagnos behövs ofta en datortomografiundersökning för undersökning av bihålorna. Även vissa blodprover kan behövas.

Behandling

Det är sällan en kronisk näs- och bihåleinflammation läker ut helt och hållet. Det är ofta ett tillstånd som kommer att finnas kvar eller som kan komma och gå. Målet för behandlingen är därför att lindra symtomen och förbättra livskvaliteten. De viktigaste åtgärderna är att göra näsan mindre trång och att bota en eventuell bakterieinfektion.

Att skölja ur näsan varje dag med koksaltlösning, för att få bort slem och annat som blockerar, har i vetenskapliga studier visat sig vara en trygg och bra behandling. Om man röker är det en god idé att dra ner på eller att sluta röka. 

Nässprej med kortison är ofta en viktig del av behandlingen, och har visat sig kunna minska besvären. Det är en enkel och trygg metod och har oftast få biverkningar. Läkaren kan i undantagsfall skriva ut en tablettkur med kortison till den som har en kronisk inflammation. 

Slemhinneavsvällande näsdroppar eller nässprej ska bara användas vid akut näs- och bihåleinflammation, då dessa inte ska användas mer än tio dagar åt gången. Använder man sådana näsdroppar för länge och för ofta ökar risken för skador på nässlemhinnan och kan utlösa så kallat läkemedelsutlöst nästäppa.

Antibiotika används ibland, men i vetenskapliga studier har man inte kunnat se någon större effekt. Dessutom kan besvären gå tillbaka till samma nivå som innan behandlingen, trots långvarig behandling med antibiotika.

Vid ihållande besvär som inte blir bättre med vanlig behandling kan kirurgi övervägas. Vissa polyper kan behöva tas bort och ibland kan också större öppningar till bihålorna behöva skapas.

Prognos

Kronisk näs- och bihåleinflammation kan sällan botas men behandlingen kommer att kunna minska symtomen och förbättra livskvaliteten. Den bästa behandlingen är att hitta vad det är som bidrar till den kroniska inflammationen och om möjligt behandla orsakerna.

 

Animation av näs- och bihåleinflammation