Halsont, symtomguide

Vad är halsont?

• Smärtor eller obehag i halsen/svalget som varar från timmar till dagar.

Förekomst

• Halsont är väldigt vanligt och 1–2 procent av alla besök inom vården handlar om halsont. På vårdcentraler är det sannolikt ännu vanligare. 
• Infektioner med grupp A streptokocker i halsmandlarna är vanligast hos barn mellan 5 och 15 år. Det är mycket ovanligt hos barn under 3 år.
• Virusinfektioner förekommer hela året medan bakteriella infektioner är vanligare på vinterhalvåret.

Bedömning av halsont

• Den vanligaste orsaken till halssmärtor är virusinfektioner. Det finns många olika virus som kan ge halsont. 
• Halsinfektioner är självläkande, komplikationer är sällsynta och besvären är ofta milda till måttliga. 
• Patienter med halssmärtor av måttlig karaktär ska normalt sett behandlas (symtomatiskt) utan antibiotika. Det är oftast inte nödvändigt för patienter med måttligt halsont att uppsöka läkare. Informationen kan ges per telefon.
• Vid uttalade besvär är det viktigt att avgöra om en streptokockinflammation föreligger, eftersom man då i vissa fall kan ha nytta av antibiotika. Det är också viktigt att ta reda på om man har körtelfeber, eftersom det förklarar varför halsinflammationen blir långvarig.
• Ibland kan halsont vara ett delsymtom tillsammans med svårigheter att andas eller tecken på allvarlig infektion såsom lågt blodtryck. 

Vad kan vara orsaken?

Vanliga orsaker som normalt inte kräver behandling

• Förkylning (övre luftvägsinfektion):
  • Är en virusinfektion
  • Ger obehag från både näsa och svalg, vissa problem med att svälja. Allmäntillståndet är knappt nedsatt och feber förekommer sällan
• Faryngit (halskatarr):
  • Nästan alltid virusbetingat
  • Ger halsont och känsla av sårighet i svalget, främst på morgonen
  • Allmäntillståndet är relativt gott, inte mycket feber
• Körtelfeber (mononukleos):
  • Drabbar i regel tonåringar. Beror på en virusinfektion
  • Stor variation i symtomen från måttliga till uttalade allmänna symtom, ofta uttalade lokala symtom från halsen, långdraget sjukdomsförlopp
  • Allmäntillståndet är nedsatt. Mandlarna är svullna och röda, hälften av patienterna har beläggningar på halsmandlarna. Lymfkörtlarna på halsen är kraftigt förstorande, eventuellt är även mjälte och lever förstorade
• Påssjuka:
  • Påssjuka är en infektion i spottkörtlarna som orsakas av påssjukevirus
  • Sällsynt efter att vaccin infördes
  • 2–3 veckor efter smittan uppträder ofta lätt feber i några dagar innan man blir öm på kinden och det gör ont när man tuggar. Svullnad och ömhet i spottkörtlarna framför örat är typiska symtom. Svullnaden ökar under ett par dagar och kan också sprida sig till spottkörtlarna under tungan och i underkäken.
• Herpangina:
  • Virusinfektion som är vanligast hos barn under 10 års ålder
  • Akut debut med feber, sjukdomskänsla och svårigheter att svälja. Slemhinnan i svalget är uttalat röd, i gommen (eventuellt även på tonsillerna) bildas små blåsor som blir till små sår när de spricker – försvinner snabbt och är inte så lätta att påvisa
  • Tillståndet går över av sig själv inom ett par dagar
• Höstblåsor:
  • Samma virusfamilj som herpangina
  • Kan förutom ge utslag i munnen också ge blåsor på händer och fötter
  • Vanligast på sommaren och hösten
• Irritation till följd av exponering för tobaksrök eller torr luft.

Vanliga orsaker som kan kräva behandling

• Streptokockinfektion i halsen, halsfluss:
  • Bakterieinfektion med streptokocker
  • Man har som regel feber, problem med att svälja, pratar ofta med grötig röst
  • Typiskt är att man inte har hosta samtidigt
  • Scharlakansfeber är en streptokockinfektion, men bakterierna producerar en typ av gift vilket leder till att det inom ett par dygn tillkommer småprickiga utslag, ansiktsrodnad med blekhet runt munnen och eventuellt hallontunga. Efter sjukdomen flagnar huden på händer och fotsulor
• Halsböld (peritonsillär abscess):
  • Infektion i vävnaden utanför eller runt en av halsmandlarna. Infektionen beror på att inflammationen har spridit sig från halsmandlarna till omkringliggande vävnad
  • Tillståndet börjar ofta med en vanlig halsfluss. Smärtorna i hals och svalg förvärras allt eftersom, samtidigt som febern går upp. Det blir allt svårare att svälja. Man kan få problem med att gapa
• Allergi.
• Smärtor som kommer från käken eller tänder.
• I vissa fall kan en infektion med klamydia eller gonorré leda till halsont:
  • Det är sexuellt överförbara infektioner som lätt smittas vid oskyddat sex

Sällsynta orsaker som kan kräva behandling

• Halscystor:
  • Upptäcks ofta i skolåldern eller hos ungdomar
  • Visar sig som upprepade svullnader och eventuellt smärtor antingen mitt på halsen (medial halscysta) eller på sidan av halsen (lateral halscysta). Oftast 1–3 centimeter i diameter, blir ofta större med tiden
• Burning mouth-syndrom:
  • Orsaken är okänd. Tillståndet är vanligast från 40–50-årsåldern
  • Tillståndet ger ihållande brännande/svidande smärta på tungan, oftast symmetriskt. Obehaget lindras ofta när man dricker eller äter. Kan kvarstå i veckor och månader
  • Tillståndet är ofarligt
• Sten som blockerar utgången till en spottkörtel (sialolitiasis):
  • Vanligare bland män. Tidigare inflammation i körteln eller utgången ökar risken för att en spottsten kan kilas fast
  • Då man äter, eller i andra situationer där salivproduktionen stimuleras, uppstår en öm svullnad med ibland kraftiga smärtor, svullnaden kan kvarstå ett tag. Oftast lokaliserat under tungan
• Inflammation i spottkörteln (sialoadenit):
  • Bakteriella och andra virala orsaker kan ge en inflammation i spottkörteln. Kan bero på dålig munhygien, diabetes och njursvikt
  • Körteln är svullen och öm, någon gång även röd
  • Påssjuka kan ge en inflammation i spottkörteln, men det är numera ovanligt
• Cancer i halsen/huvudet:
  • Ovanligt, men förekommer vanligen hos medelålders och äldre personer
  • Oftast smygande debut med smärtor i halsen över längre tid som kan stråla ut till öronen
  • Kan utgå från lymfvävnaden i halsen
• Främmande föremål i halsen:
  • Uppträder vanligast hos små barn. Särskilt viktigt att ha i åtanke om smärtor uppstår akut och utan feber
• Difteri:
  • Mycket sällsynt, kan vara aktuellt bland ovaccinerade personer
  • Halsmandlarna är typiskt täckta av en gulvit eller gråaktig beläggning som sitter fast. Allmäntillståndet är som regel påverkat

Vad kan man göra själv?

• De allra flesta fall av virusorsakad halsfluss eller irritation i munhåla och hals går över av sig själv utan behandling.
• Antibiotika förkortar inte sjukdomsförloppet vid lindriga infektioner och dämpar inte besvären när det är virusorsakat.
• Ofta kan smärtstillande mediciner ha god effekt mot smärtorna. Paracetamol kan prövas. Mediciner mot inflammation har ofta bättre effekt och exempel är ibuprofen eller naproxen. Sugtabletter kan också ge lindring.

När ska man söka vård?

• Man bör undersökas av läkare om den såriga halsen åtföljs av andningssvårigheter, dåligt allmäntillstånd, kraftiga halssmärtor eller vid symtom som varat i mer än en vecka.

Utredning

Sjukdomshistoria

• Hur länge har besvären varat?
• Är du förkyld? Har du hosta?
• Känner du dig sjuk? Har du feber?
• Har du svårt att svälja?
• Har du ont i öronen?

Undersökningar

• Vid undersökning känner läkaren utanpå och tittar inuti halsen.
• Vid kraftig svullnad i lymfkörtlarna känner läkaren även på lymfkörtlarna i armhålorna, ljumskarna och på lever och mjälte.
• Om man har symtom som talar för halsfluss på grund av streptokocker tas ett halsprov för streptokocker. I vissa fall tas en odling från halsen:
  • Båda undersökningarna görs genom att trycka ner tungan med en metall- eller träpinne. Sedan skrapar man på halsmandlarna och svalget med en mjuk bomullspinne
  • Det är vanligt att det upplevs som obehagligt, men det gör inte ont. Ibland börjar ögonen tåra efteråt, vilket är helt normalt
• Om halsflussen är mycket kraftig eller om det förekommer andra symtom kan det i vissa fall vara nödvändigt att ta ett blodprov för att utesluta körtelfeber.
• Ibland tas ett blodtryck och mäts syresättningen i blodet.

Remiss

• Vid misstanke om en halsböld kan man bli remitterad till en öron-näsa-halsspecialist.
• Vid tecken på en allvarlig infektion skickas man (eventuellt med transport) till en akutmottagning.