Cancer i mun och svalg

Varje år får cirka 1 300 personer i Sverige diagnosen cancer i läpp, munhålan, svalg eller spottkörtlar. Muncancer omfattar cancersjukdom i mun, tunga, gom och spottkörtlar. Svalgcancer innebär i det här sammanhanget cancer i den delen av svalget som ligger i nivå med munhålan (orofaryngeal cancer). De flesta som insjuknar är i 60–70 årsåldern.

Varje år dör cirka 300 personer i Sverige av cancer i munhålan, svalg och spottkörtlar. Tidig diagnos innebär att sjukdomen i de flesta fall kan behandlas med gott resultat. Dessvärre upptäcks många fall av cancer i munhåla och svalg sent, det vill säga vid en tidpunkt då cancern har spridit sig till omgivande vävnad eller till andra delar av kroppen. En orsak är att cancer i mun och svalg kan vara relativt symtomfri i de tidiga stadierna och då inte leder till läkarkontakt.

Symtom

Alla kan då och då upptäcka röda eller vita fläckar i munnen. Dessa är som regel helt ofarliga och försvinner av sig själva efter hand. Om man får sådana fläckar som inte går bort, ändrar utseende, som blöder eller som börjar göra ont ska man kontakta läkare. Många av cancerformerna som kan uppstå i det här området börjar med liknande förändringar, som kan vara förstadier till cancer. Det är därför viktigt att kontakta en läkare om man blir misstänksam.

Det är extra viktigt att kontakta läkare om man:

• Har en nytillkommen förstorad lymfkörtel på halsen som inte varierar i storlek.
• Upptäcker sår i munhålan, på tungan eller läppar som inte läker på 3 veckor.
• Har sväljbesvär eller klumpkänsla med smärta upp mot öronen.
• Är hes i mer än 3 veckor utan förbättring. 
• Har en knuta i en spottkörtel (framför örat, under tungan eller hakan).

Orsaker

Rökning och högt alkoholintag ökar risken för cancer i mun och svalg. Studier har inte kunnat påvisa att svenskt snus ökar risken. Humant papillomvirus, HPV, verkar vara en viktig orsaksfaktor vid cancer i det här området, det gäller framförallt cancer längre bak i munnen/svalget.

Diagnos

Läkaren inspekterar och bedömer förändringar i mun, svalg och spottkörtlar. Diagnosen ställs genom mikroskopi av vävnadsprover från tumören. Innan detta har gjorts går det inte att säga något säkert. Datortomografi och eventuellt magnetkameraundersökning kan vara aktuellt för att kartlägga hur utbredd tumören är.

Behandling

Första behandlingsalternativet är operation i de fall där tumören är begränsad. I vissa fall kan det vara aktuellt med strålbehandling som komplettering till operation, detta för att minska risken för spridning och att sjukdomen kommer tillbaka. I enstaka fall kan det vara aktuellt med cellgifter.

Vilken behandling som väljs beror på personens allmäntillstånd och tumörens utbredning.

Rehabilitering

Efter operation kan man behöva jobba med logoped och dietist för att anpassa sig till det dagliga livet igen. En logoped kan hjälpa till att klara problem med att tala och svälja. Om man har förlorat förmågan att tala kan man lära sig tala genom att pressa luft upp genom matstrupen. Det finns också hjälpmedel för att tala. En dietist kan hjälpa till att välja en kost som passar om en del av förmågan att tugga och svälja är förlorad. Man kan även få hjälp av en fysioterapeut eller en arbetsterapeut när det finns behov för att göra praktiska anpassningar i vardagslivet eller på arbetsplatsen.

Prognos

När man beskriver överlevnad vid cancer används begreppet relativ överlevnad. Med det menas den överlevnad som är relaterad till cancern. Vissa personer skulle ha avlidit oavsett cancern och det räknas inte. Den relativa femårsöverlevnaden för all munhålecancer är i Sverige 62 procent, men varierar beroende på var tumören sitter. Bäst är prognosen för cancer i hårda gommen och sämst för munbottencancer. 

Den relativa femårsöverlevnaden när man ger behandling för att bota patienter med cancer i svalget (orofarynxcancer) är i Sverige 75 procent. HPV-relaterad cancer har en bättre prognos än icke-HPV-relaterad cancer, särskilt bland icke-rökare.

Den relativa femårsöverlevnaden för all spottkörtelcancer i Sverige är 75 procent.