Barotrauma (tryckskillnadsskada) i örat

Vad är barotrauma i örat?

Barotrauma är ett samlingsnamn för alla typer av fysiska skador på kroppens vävnader som orsakas av tryckskillnader. Exempel på delar av kroppen som kan drabbas är mellanörat, bihålor, lagade tänder, tarmar, lungor och huden. Barotrauman uppstår därför att luften (gas) i kroppens hålrum pressas samman (komprimeras) när trycket utifrån ökar, gas som sedan expanderar (dekomprimeras) vid snabbt minskande omgivningstryck.

Barotrauma i örat är en skada i hörsel- och balansorganen som följd av tryckpåverkan. Mellanörat är ett luftfyllt rum som åtskiljs från yttervärlden av trumhinnan längst in i hörselgången och örontrumpeten (eustakiska röret), en kanal som går från mellanörat och som leder ner till näsans bakre del.

Trycket i mellanörat måste jämnas ut med trycket utanför för att trumhinnan ska kunna vibrera normalt och för att ljud ska kunna höras tydligt. Under normala förhållanden absorberas luften i mellanörat långsamt av slemhinnan och måste ersättas kontinuerligt. Det sker vanligtvis när vi sväljer eller gäspar. Då öppnas örontrumpeten för en kort stund och luft passerar in och ut i mellanörat. Vid dålig funktion i örontrumpeten, till exempel vid en förkylning, uppstår det lättare en större tryckskillnad mellan mellanörat och utsidan. En sådan tryckskillnad påverkar trumhinnan och leder till obehag, hörselnedsättning och skada – ett barotrauma.

Orsak

Skadliga tryckbelastningar uppstår bland annat vid dykning, under flygresor, snabba höjdförändringar och vid explosioner. De största problemen ses i allmänhet vid dykning.

Den vanligaste orsaken är dock flygresor. Förekomsten beror på flyghöjd, typ av flygplan och passagerarens egenskaper. En studie visade att 20 % av vuxna och 40 % av barnpassagerare hade ett negativt tryck i mellanörat efter flygturen (lägre tryck än på utsidan), och att 10 % av vuxna och 22 % av barn hade synliga tecken på skada på trumhinnan.

Vad händer i örat?

En plötslig tryckförändring leder till förändringar i trumhinnan och i de mycket ömtåliga strukturerna i båggångarna (jämviktsorgan) eller i den så kallade snäckan (koklea) som är ett hörselorgan i innerörat.

Vid nedstigning med flyg uppstår undertryck i mellanörat i förhållande till trycket i hörselgången, en tryckförändring som måste utjämnas. En trång, inflammerad eller dåligt fungerande örontrumpet hindrar nödvändig lufttillförsel till mellanörat. Eftersom tryckskillnaden ökar dras trumhinnan inåt och sträcks ut. Detta kan leda till blödning i trumhinnan, bildande av vätska i mellanörat och ibland sprucken trumhinna.

Symtom

De typiska symtomen vid barotrauma i örat är en känsla av lock för örat, hörselnedsättning och öronsus, samt ibland illamående och yrsel. Det kan också göra ont i örat. Besvären kan i enskilda fall bli så uttalade att man får balansproblem. Så kraftiga besvär kan bero på att membranet till en av "luckorna" mellan mellanörat och innerörat, det runda eller det ovala fönstret, har spruckit så att det läcker ut vätska (perilymfa) från innerörat.

Behandling

Barotrauma i örat uppstår lättare när slemhinnan i örontrumpeten är svullen, vid förkylningar och liknande. Det är därför viktigt att vara extra försiktig under sådana perioder.

I de allra flesta fall avtar besvären gradvis och försvinner utan behandling inom loppet av minuter till timmar. Undantag är symtom som uppstått efter dykning. Detta tillstånd kan vara livshotande och kräver behandling i tryckkammare.

Vid flygresa kan man förebygga de här besvären genom att använda slemhinneavsvällande näsdroppar i förhand och även under resans gång. Eventuellt kan slemhinneavsvällande läkemedel i tablettform användas, vilka i så fall behöver tas flera timmar före avgång.

Valsalvas manöver, att hålla tätt om näsan med fingrarna och sedan försöka pressa ut luft som när man snyter sig, är ett sätt att tryckutkämna. Det kan också hjälpa att tugga tuggummi eftersom tuggning och sväljning (och gäspning) bidrar till att hålla örontrumpeten öppen.

Dykning bör undvikas vid förkylning eller om man är svullen i näsan som följd av exempelvis allergi. Man ska alltid vara försiktig vid uppåt- och nedåtstigning när man dyker.