Hepatit B
Hepatit B är en leverinflammation orsakad av Hepatit B-virus. Infektionen varierar där man både kan få en infektion som går över ganska snabbt, eller så märker man inte av den alls. Vissa får dock en långvarig form och bär med sig viruset hela livet. Det finns vaccin.
Vad är hepatit B?
Hepatit B är en leverinflammation orsakad av hepatit B-virus (HBV). Inkubationstiden, det vill säga tiden från smitta till sjukdom, varierar oftast mellan två till sex månader.
Globalt sett är hepatit B en mycket utbredd sjukdom, man uppskattar att cirka 40 % av världens befolkning någon gång smittats. Sammanlagt finns det cirka 350 miljoner som bär på viruset. I Sverige diagnostiseras årligen 50–150 fall av akut hepatit B, vanligen smittade via sexuell kontakt eller nålar som har smittat blod på sig (oftast har dessa använts till droger som sprutats in i blodet). Kronisk hepatit B i Sverige ses framför allt (>80 %) hos personer som är inflyttade från Asien, Afrika och Mellanöstern, varav många troligen smittats redan vid födseln (mor-barn smitta). Det diagnostiseras drygt 1 000 fall av kronisk hepatit B per år i Sverige.
Symtom och tecken
Cirka en tredjedel av de som insjuknar får inga symtom, en tredjedel får influensaliknande besvär och en tredjedel får symtom mer specifika för hepatit (leverinflammation) efter smittotillfället. Av dem som är vuxna vid insjuknande så är cirka en tredjedel symtomfria. Hos barn som insjuknar är nästan 90 % symtomfria. Vid akut hepatit B med symtom kan förloppet delas in i tre faser:
|
Förloppskurva |
Låt inte diarré förstöra en efterlängtad semester
Magproblem och diarré är en vanlig anledning till en förstörd semester och orsakas oftast av bakterier tex campylobacter, ETEC, salmonella eller shigella. En annan orsak till diarré kan vara kolerabakterien. Valneva Sweden AB, 105 21 Stockholm
Orsak
Smittan sprids framförallt genom sexuell kontakt eller blod. Viruset orsakar inflammation i levern, vilket ger skador på levercellerna så att gallpigment ansamlas och kommer ut i blodet. Gallpigment som kommer ut i kroppen färgar bland annat huden gul, vilket kallas för gulsot.
Olika faktorer som påverkar risken att smittas av hepatit B:
- Oskyddat sex med smittsam person.
- Användande av smutsiga nålar. Personer som använder droger som sprutas in direkt i blodet drabbas oftare då viruset kan spridas med orena dels sprutor och spetsar men också andra verktyg som kan användas när drogerna sprutas in.
- Transfusion av blod och blodprodukter. Detta gäller dock inte i Sverige och andra länder med god kontroll över blodgivning.
- Vårdpersonal kan vara mer utsatt på grund av risken för stickskador vid operation eller vid provtagning på personer med smitta. Vårdpersonal räknas som en riskgrupp och erbjuds vaccin.
- Om en gravid mor har smittsam hepatit B vid förlossningen finns stor risk för smitta till barnet (varav 90 % får kronisk hepatit), om inte barnet vaccineras omedelbart efter förlossningen. Sker vaccinationen direkt efter förlossning blir mindre än 5 % av barnen kroniska bärare. Om modern har hög virusmängd, ska även läkemedel med immunoglobuliner ges till barnet.
Diagnos
Diagnosen ställs med hjälp av fynd av de typiska symtom som nämnts ovan, och med hjälp av blodprov (levervärden, hepatit B serologi). Man kontrollerar alltid rutinmässigt gravida kvinnor samt blodgivare.
Det kan vara lämpligt att undersöka levern med ultraljudsbaserade undersökningar vid bekräftad hepatit B-infektion för att se om det kan finnas skada i levern.
Behandling
Målet med behandlingen är att förhindra smittspridning och behandla kroniska bärare. Vid sjukdom bör man undvika att dricka alkohol som kan förvärra leverskadan. Det finns ingen botande behandling mot akut hepatit B, men vid kronisk hepatit B så kan man behandla om man får leversvikt av infektionen.
I svåra fall av akut hepatit B blir man inlagd på sjukhus för övervakning och vätske- och näringstillförsel om detta behövs, men att det går så långt är ovanligt. I vanliga fall behövs inte inläggning
Om man har varit utsatt för smitta, till exempel efter samlag med en HBV-positiv person, är behandling med hepatit B-antikroppar och/eller vaccin lämpligt. Behandlingen bör ges så fort som möjligt, senast inom 48 timmar efter den beräknade tidpunkten för smitta. Man kan inte förvänta någon effekt om behandlingen påbörjas senare än sju dagar efter infektion.
Om infektionen blir kronisk och eventuellt skadar levern (ger så kallad levercirros) rekommenderas behandling med virusnedsättande läkemedel. Sådan behandling rekommenderas också till personer utan påvisbar leverskada när tecken på aktiv infektion finns med höga risker för skador eller utveckling av levercancer. Det är särskilt viktigt att testa gravida för sjukdomen då snabb behandling av barnet kan förebygga smitta.
Behandling med virusdämpande läkemedel brukar i princip behövas livet ut. Det går inte att få bort viruset helt, men det hålls så pass mycket i schack att levern inte skadas. Därmed förebygger man också utveckling av levercancer.
Förebyggande behandling
För riskgrupper såsom vårdpersonal eller missbrukare som använder droger som sprutas i blodet, män som har sex med män, personer som lever med hiv etc rekommenderas vaccin. Det ges som tre injektioner under sex månader. 90–95 % får ett gott skydd mot hepatit B-virus. Sedan 2016 erbjuds vaccination mot hepatit B till nyfödda inom regionala vaccinationsprogram i hela landet. Andra riskgrupper är exempelvis sjukvårdspersonal. Även många turister rekommenderas vaccin.
Barn som är kroniska hepatit B-bärare får inte nekas tillgång till förskola eller familjedaghem. Erfarenhet visar att när ett barn med hepatit B ska börja på förskola kan det orsaka oro bland personal och andra föräldrar. Vilka åtgärder som ska vidtas bör baseras på barnets ålder och om barnet har särskilda beteenden som kan ha betydelse för eventuell smittorisk. Det är smittskyddsläkaren i den kommun där förskolan finns som beslutar om vilka åtgärder som ska vidtas.
Prognos
Det tar 2–6 månader från smitta till symtom. Man är smittsam från cirka sex veckor före till tolv veckor efter sjukdomsdebuten. De allra flesta blir helt återställda inom fyra månader efter sjukdomsdebuten.
Cirka 10 % blir kroniska bärare av hepatit B virus. Små barn, framför allt spädbarn, har stor risk för att bli kroniska bärare. Även riktigt gamla personer har en ökad risk medan unga vuxna, för övrigt friska personer, sällan blir kroniska bärare (<5 %). Kronisk infektion kan vara en allvarlig sjukdom och kräver därför bedömning och eventuellt behandling av en infektionsläkare, eller en specialist på leversjukdomar. Runt 30 % av kroniska bärare kan efter många år utveckla skrumplever (cirros). Kronisk hepatit B medför även en ökad risk för levercancer.
