Fettleversjukdom, metabolt associerad icke-alkoholrelaterad
Omkring 20 procent av befolkningen i Sverige har fettlever som inte är orsakad av överkonsumtion av alkohol. Orsaken är så kallade metabola riskfaktorer, som övervikt och typ 2-diabetes.
Vad är metabolt associerad fettleversjukdom?
Metabolt associerad fettleversjukdom, MASLD, innebär fettinlagring i levern (steatos) på grund av metabola riskfaktorer. Metabola riskfaktorer är framförallt övervikt med ökat midjemått, men också höga blodfetter, högt blodtryck och högt blodsocker, prediabetes eller typ 2 -diabetes. Tidigare kallades detta tillstånd för icke alkoholrelaterad fettleversjukdom (på engelska non-alcoholic fatty liver disease, NAFLD) eftersom fettinlagringen uppkommer trots ingen eller liten alkoholkonsumtion.
MASLD är vanligt och kan ofta gå tillbaka om man gör förändringar i levnadsvanorna och går ned i vikt. I vissa fall kan fettleversjukdom leda till inflammation och/eller ärrbildning i levern och därmed försämra leverfunktionen.
Omkring 20 procent av befolkningen i Sverige har metabolt associerad fettlever. Hos individer med fetma/övervikt är det betydligt vanligare.
Symtom
I vanliga fall leder tillståndet inte till några symtom alls. Ibland upplevs trötthet eller smärta eller obehag i övre delen av magen där levern sitter.
Låt inte diarré förstöra en efterlängtad semester
Magproblem och diarré är en vanlig anledning till en förstörd semester och orsakas oftast av bakterier tex campylobacter, ETEC, salmonella eller shigella. En annan orsak till diarré kan vara kolerabakterien. Valneva Sweden AB, 105 21 Stockholm
Orsak
Övervikt och fetma (högt kaloriintag i förhållande till förbränning) är nästan alltid orsaken till metabolt associerad fettlever men det kan förekomma hos normalviktiga individer.
Vid övervikt och fetma har man ofta en nedsatt känslighet för insulin och det ingår i något som kallas för det metabola syndromet (ett samlingsnamn för specifika riskfaktorer) som tillsammans är förknippade med tillståndet. Det metabola syndromet består av olika faktorer som är starkt kopplade till utveckling av sjukdomar i hjärtat och kärlsystemet.
Kriterier för det metabola syndromet är:
- Ökat midjemått.
- Förhöjt blodsocker, prediabetes och diabetes.
- Högt blodtryck.
- Höga nivåer av triglycerider (en typ av blodfetter).
- Låga nivåer av HDL (en annan typ av blodfetter).
Diagnos
Oftast hittas metabolt associerad fettleversjukdom genom att man har gjort en undersökning, till exempel ultraljud, där man sett ökad fetthalt i levern. Ibland är det blodprover som kan ge misstanke om tillståndet, och även då är ultraljud den viktigaste undersökningen. För att diagnosen ska kunna ställas ska fynden inte kunna bero på alkohol, läkemedel eller någon leversjukdom. Gränsen för potentiellt skadlig alkoholkonsumtion är maximalt 20 gram för kvinnor respektive 30 gram för män per dygn i snitt vilket motsvarar knappt 2 respektive 3 standardenheter. En enhet motsvarar cirka 10–12 gram ren alkohol vilket innebär 15 cl vin, 33 cl starköl, 50 cl folköl eller 4 cl starksprit
Om diagnosen metabolt associerad fettlever är ställd är det viktigt att ta prover för att se om det finns bakomliggande orsaker som till exempel förhöjda blodfetter och/eller diabetes. Bedömning av vikt, längd, BMI, midjemått, blodtryck, blodsocker och leverprover ingår i utredningen Om leverproverna är påverkade bedöms också om det kan föreligga andra orsaker till leversjukdom.
För att bedöma om det föreligger en risk för ärrbildning (fibros) i levern kan en formel, oftast FIB-4-score användas. Med hjälp av resultatet av blodprover och ålder kan man beräkna risken för ärrbildning i levern. Vid en förhöjd risk kan det bli aktuellt med ytterligare undersökningar, såsom en utförlig ultraljudsundersökning eller en magnetkameraundersökning. Vid misstanke om inflammation i levern kan man i mer sällsynta fall behöva ta ett vävnadsprov (biopsi) från levern.
Behandling
Vid metabolt associerad fettlever är den viktigaste åtgärden att gå ner i vikt – 7 till 10 procent minskning av den totala kroppsvikten rekommenderas och ger ofta bra effekt. Fysisk inaktivitet och högt kaloriintag ligger nästan alltid bakom övervikt/fetma. Man har sett att viktnedgång minskar fetthalten i levern och att det påverkar levern på ett positivt sätt.
Läkemedel eller kirurgi kan vara aktuellt vid övervikt och fetma. Vid diabetes krävs behandling mot högt blodsocker. Det finns ingen effektiv specifik behandling med läkemedel vid metabolt associerad fettleversjukdom. Vid hög risk för fibros sker utredning och eventuell behandling inom specialiserad vård.
Prognos
Individer med metabolt associerad fettlever har liksom andra med metabola riskfaktorer högre risk för hjärt- och kärlsjukdom. Omkring en femtedel utvecklar med tiden inflammation i levern, hepatit, så kallad metabolt associerad steatohepatit, MASH. En del av dem med inflammation i levern får så småningom ärrbildning i levern fibros och i värsta fall utvecklas skrumplever, cirros, vilket orsakar leversvikt och att levern inte kan fungera som den ska. Risken för levercancer ¨är högre hos personer med metabolt associerad fettleversjukdom.
Genom att aktivt arbeta med metabola riskfaktorer, levnadsvaneförändringar och viktnedgång, kan fettinlagringen ofta försvinna om det inte gått för långt..
