Jag är 17 år (ska fylla 18) och har precis fått veta att jag har Vaginal Agenesis (MRKH). Då man inte har någon livmoder och ingen fullkomlig slida men att äggstockarna är normala. Jag har läst att det kanske kommer bli möjligt att transplantera t ex min mammas livmoder inom några år, men jag skulle vilja ha mer info om detta och vad din åsikt är. Om det överhuvud taget är värt att hoppas kunna göra en transplantation?
Att vara född utan livmoder eller att av medicinska orsaker få livmodern bortopererad innan man har hunnit få barn, är relativt vanligt. Sammantaget i världen rör det sig om många miljoner kvinnor som befinner sig i samma situation som du. För att kunna ge dessa kvinnor en möjlighet att få barn försöker forskare idag att utveckla en metod att transplantera livmodern. För närvarande, är forskningen emellertid begränsad. Vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg, finns en, av ett fåtal forskargrupper i världen, som driver forskning på området. Vid Sahlgrenska sjukhuset har man lyckats att transplantera livmodern hos flera djurarter men man har ännu inte gjort något försök med livmodertransplantation hos människa. I Saudiarabien gjordes år 2000, det hittills enda försöket att transplantera livmodern hos människa. Transplantationen misslyckades av kirurgiska orsaker och den transplanterade livmodern opererades bort efter tre månader. Forskarna i Göteborg uppskattar ändå att livmodertransplantation kommer att bli verklighet inom några år.
Livmodertransplantation innebär dock en medicinsk utmaning av flera skäl: dels måste en relativt omfattande operation utföras, dels måste immunförsvaret hämmas hos mottagaren för att transplantatet inte skall stötas bort. Livmodern måste dessutom klara av de påfrestningar en graviditet medför. Vid alla organtransplantationer, och således även vid livmodertransplantation, krävs immunhämmande mediciner. Behandlingen med sådana mediciner är inte riskfri. Den medför exempelvis en ökad risk för infektioner, högt blodtryck och diabetes, vilka samtliga är faktorer som kan försvåra en normal graviditet. Under en graviditet hos en transplanterad kvinna utsätts dessutom även fostret för medicinerna. Många kvinnor som har genomgått transplantation av andra organ än livmoder, såsom njure, lever, hjärta eller lungor, har emellertid kunnat få barn efteråt. Risken för komplikationer under graviditeten har dock varit högre än normalt. Många av barnen har exempelvis varit förtidigt födda och haft mycket låg födelsevikt.
Ett tänkbart framtida alternativ till livmodertransplantation, för de kvinnor som saknar livmoder och vill ha barn, är, förutom adoption, att med hjälp av provrörsbefruktning, implantera ett embryo i livmodern hos en annan kvinna. Kvinnan som bär barnet blir då en så kallad surrogatmoder. Att få barn med hjälp av en surrogatmoder innebär medicinskt inte alls samma utmaning som en livmodertransplantation, men är av etiska och juridiska skäl inte okomplicerat. Av den anledningen är det, för närvarande, förbjudet i många länder, inklusive Sverige, att använda sig av surrogatmödrar.
Vad gäller möjliga donatorer vid en livmodertransplantation, försöker amerikanska forskare utveckla en metod för transplantation med avliden donator medan forskarna i Göteborg satsar på transplantation med levande donator. Båda metoderna har för- och nackdelar och ingen av dessa är fullt utvecklad idag.
För att besvara din fråga, min personliga uppfattning är att adoption är ett säkrare och mer realistiskt alternativ till livmodertransplantation, för kvinnor i din situation. Jag har dock stor förståelse för att många har en mycket stark önskan om ett biologiskt barn. Det kan emellertid dröja åtskilliga år innan livmodertransplantation blir verklighet och ännu längre innan det är medicinskt etablerad behandling.
Jag hoppas härmed att du har fått svar på din fråga.
Med vänliga hälsningar
Helena Genberg
Läkare, transplantations-kirurgiska kliniken, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge
