Cellprov från livmoderhalsen

Vad är cellprov från livmoderhalsen?

Provtagning från livmoderhalsen (portio och cervix) har använts sedan 1950-talet för att diagnostisera förstadier till livmoderhalscancer. Provet innebär att man med en mjuk borste skrapar celler från livmoderhalsen, som granskas i mikroskop av tränad laboratoriepersonal. Vid granskningen letar man efter cellförändringar. Cellprovet kan också påvisa inflammationsceller. Facktermen för cellprov från livmoderhalsen är cervixcytologi.

I Sverige rekommenderas att kvinnor tar cellprov vart tredje år i åldrarna 23–50 och sedan vart femte år upp till 60 års ålder. Inbjudan till provtagning hos barnmorska sker när det är dags utifrån tidigare provtagning. Inget hindrar att du själv tar initiativ till provtagning men det innebär inga medicinska fördelar att ta prov oftare. De som tidigare haft cellförändringar bör fortsätta med kontrollerna även efter 60 års ålder, eftersom de har en viss kvarstående risk att få livmoderhalscancer. Gynekologer menar att det gör mer skada än nytta att rutinmässigt ta cellprover på kvinnor under 23 år. Efter införandet av cellprov har antalet cancerfall i livmoderhalsen minskat med mer än 70 %. I synnerhet har de allvarligt förlöpande fallen kunnat förebyggas bland de kvinnor som lämnar cellprover regelbundet.

När bör du inte ta cellprov?

Det är olämpligt att ta cellprov under menstruationen. Blod försvårar uppgiften för dem som ska undersöka i mikroskop och provet måste då ofta tas på nytt. Den bästa tidpunkten för att ta cellprov är den sista veckan före menstruation. Har du slidkatarr eller inflammation i livmoderhalsen bör den gärna behandlas innan cellprov tas, eftersom den gör det svårare att tolka de förändringar som ses i mikroskopet. I de flesta regioner kan du själv boka om tiden för provtagning till ett bättre tillfälle via internet, efter att du du fått inbjudan till provtagning.

Gravida får i många fall ta cellprov vid den första graviditetskontrollen. Det är ett bra tillfälle för dem som inte deltagit i screening. Senare i graviditeten undviker man att ta cellprov eller vävnadsprov, men en erfaren gynekolog kan göra kolposkopi om det behövs, antingen på grund av symtom eller onormalt cellprov. Provtagning och undersökning under graviditet syftar till att fånga upp tidig cancer, samt cellförändringar som kräver omedelbar behandling. Efter förlossningen kan cellprovet tas tidigast efter 8–12 veckor, eftersom slemhinnan fram till dess är förändrad, framför allt hos ammande kvinnor.

Går du på kontroll för cellförändringar kan cellprov ändå tas under graviditeten.

Hur tas provet?

Provet tas i samband med en gynekologisk undersökning. Barnmorskan för in ett spekulum i slidan – det är en hållare som gör det möjligt för provtagaren att se och få tillgång till livmodertappen (portio) och dess öppning in till livmoderhalsen. Barnmorskan använder först en träpinne (spatel) för att skrapa av celler från livmodertappen. Därefter förs en liten borste in i livmoderhalsen och den roteras fram och tillbaka några gånger. Både cellerna från spateln och från borsten slammas upp i en provtagningsvätska så att cellerna bevaras fram till mikroskopundersökningen på cytologlaboratoriet.

Provtagningen ger inget stort obehag, men det händer att det blöder svagt efteråt. Det kan därför vara förnuftigt att använda ett trosskydd de första timmarna efter undersökningen.

I de flesta fall tar det några veckor från det att cellprovet tagits till dess att svaret kommer.

Hur bra är provet?

Ett cellprov har en begränsad känslighet och ska därför upprepas med jämna mellanrum, men inte för ofta. Det är enkelt att ta och är väl utvärderat. Provet är bra på att fånga upp onormala tillstånd, men ger ibland ett så kallat falskt positivt fynd. Det vill säga att laboratoriet hittar förändringar som verkar onormala, men som vid nya undersökningar visar sig vara normala fynd. Därför gör man numera vidare analyser om provet visar på lätta förändringar, för att avgöra om de behöver utredas vidare.

Också i de fall då det faktiskt föreligger cellförändringar är dessa oftast så tidiga att det inte är särskilt bråttom. I sällsynta fall leder cellprovet till upptäckt av cancer och då är prognosen god, mycket bättre än om man väntat på symtom. Laboratoriet gör vid behov ytterligare analyser för att avgöra om man behöver göra en gynekologisk undersökning med kolposkopi.

Vad händer vid onormalt provsvar?

Ofta finner laboratoriet vid ytterligare analys att det inte finns någon misstanke om cellförändring. Under en övergångstid kan man i vissa regioner i stället få komma tillbaka och lämna ett nytt prov. Provtagaren ger dig i så fall besked om detta.

Om de vidare undersökningarna inte bekräftar misstanke om cellförändring så är nästa steg ett nytt cellprov om ett år och därefter i treårsintervall inom rutinscreeningprogrammet. Om cellprovet – eventuellt efter vidare undersökning – talar för en cellförändring så rekommenderas att en utökad undersökning genomförs. Du remitteras då till en gynekolog som kan undersöka livmodertappen genom ett mikroskop (kolposkopi). Gynekologen kan då se hur förändringarna ser ut och ta ett vävnadsprov (biopsi) från området. Svaret på den här undersökningen avgör den fortsatta behandlingen.