Hiv och aids, en översikt

Vad är hivinfektion och aids?

Hivinfektion är en kronisk infektion med humant immunbristvirus (hiv) typ 1 eller typ 2. I Sverige förekommer nästan bara hiv-1 som har många undertyper. Aids, aquired immune deficiency syndrome (förvärvat immunbristsyndrom), är ett samlingsnamn för olika infektioner och tumörer som kan utvecklas om man har en obehandlad hiv-infektion.

Förekomst

I Sverige har det under de senaste åren upptäckts cirka 450 fall av hivinfektion varje år. Cirka 8 200 personer lever (2021) med en känd hivdiagnos. Av dessa har över 98 procent behandling mot sin hivinfektion och av dem har i sin tur över 95 procent omätbara virusnivåer i blodet. Få har utvecklat aids. Flertalet av de nya fallen sker genom heterosexuell kontakt (ungefär 50 procent) och genom sex mellan män (30 procent).

I världen lever cirka 37 miljoner människor med hivinfektion (2021) och det är något fler kvinnor än män. Varje år får ungefär 1,8 miljoner personer en hivdiagnos. Cirka 70 procer av alla som lever med hiv bor i afrikanska länder söder om Sahara. Under 2017 avled cirka en miljon människor i aids. Tio år tidigare var siffran nästan dubbelt så hög. Ungefär 35 miljoner människor har dött i aids sedan epidemin startade under 1980-talet.

Symtom

Hos ungefär hälften av de som har fått en hivinfektion uppstår lindriga symtom cirka två till fyra veckor efter smittotillfället. Många är inte medvetna om de tidiga symtomen, eftersom de liknar dem som uppstår efter en vanlig förkylning. Symtomen kan vara feber, utslag, halsont och ömma lymfkörtlar. Dessa försvinner av sig själv inom ett par veckor.

Det tar oftast lång tid för hivviruset att påverka immunsystemet så mycket att man blir sjuk. Tiden utan symtom kan sträcka sig över 10 till 30 år eller mer innan de första tecknen på ett försvagat immunförsvar kan komma. Det kan visa sig som bältros, svamp i munnen eller besvärliga och långdragna diarréer. Dessa symtom kan senare följas av så kallade opportunistiska infektioner. Det är infektioner som uppkommer när den långt gångna immunbristen utvecklas till aids. Dessa kan ge många olika symtom som till exempel hosta, andfåddhet, sväljsvårigheter, diarré, illamående, kräkningar, magsmärtor, feber, huvudvärk, mental förvirring, viktnedgång, kraftlöshet och synproblem.

Orsak

Immunsystemet består av många olika typer av celler, och en viktig del av det är vita blodkroppar. De finns bland annat i blodet och övervakar att det inte utvecklas några infektioner. När immuncellerna möter ett virus, känner de av att viruset kan vara farligt. De olika immuncellerna samarbetar då för att förstöra viruset. En viss typ av celler, så kallade CD4-celler eller T-hjälparceller (T-lymfocyter), skickar instruktioner till andra celler om att förstöra viruset. Hiv tillhör en virustyp som kallas retrovirus. När dessa virus möter immuncellerna, tränger de in i cellernas arvsmassa och bygger in sin egen arvsmassa. På det sättet kan cellerna förr eller senare börja skapa nya viruskopior. Dessa kopior av hiv lämnar CD4-cellen, samtidigt som de dödar den. Kopiorna angriper andra CD4-celler och dödar efterhand även dessa. Detta leder till att antalet CD4-celler i blodet sjunker till en mycket låg nivå. Med färre CD4-celler i blodet, uppstår infektioner och/eller cancersjukdomar. Hivinfektionen har nu övergått till aids.

Hur överförs hiv?

Risken för att viruset överförs är störst i samband med att en person precis fått hiv, under den så kallade primära hivinfektionen, även om inga symtom finns. De flesta fall av hiv i Sverige diagnostiseras efter att personen varit hivpositiv i mer än sex månader.

I de fall där hiv idag överförs rör det sig, så långt man känner till, om fall där personer inte är medvetna om sin hivinfektion. Om hivinfektionen förblir obehandlad kan risken för att hiv överförs öka eftersom virusnivåerna i blodet kan stiga.

När man har sex (utan kondom) med någon som har obehandlad hiv är risken att hiv överförs störst vid anala samlag, därefter vaginala samlag, och i sällsynta fall genom oralsex/munsex. Personer med en välbehandlad hivinfektion kan inte överföra hiv, även om man har oskyddat sex. Tårar, urin, avföring, kräkning eller snuva som inte är blodtillblandad smittar inte heller.

Hiv kan överföras genom sprutor eller nålar som har använts av personer som har hivinfektion. I dag hivtestas allt blod som används i sjukvården i Sverige. Därför anses risken för att få hiv vid blodöverföring vara minimal. Om en gravid är obehandlad kan det även överföras från mor till barn och det sker då framför allt strax före eller under förlossningen eller via modersmjölk.

Vårdpersonal och hiv

Stick från en nål ger 0,3 procent risk för att överföra viruset om personen med hiv har höga virusnivåer. Hiv smittar inte genom hel och oskadad hud. Läkemedel som ges direkt efter möjlig hivöverföring, så kallad PEP, kan minska risken att få viruset.

Diagnos

Hiv kan diagnostiseras med ett blodprov. Det kostar ingenting och man får testa sig anonymt. Testet visar om det finns antikroppar mot hiv (proteiner i blod som kan bindas till viruset) eller om det finns ett protein i blodet (hivantigen) som tyder på en hivinfektion. Vanligtvis uppkommer antikroppar inom fyra till sex veckor efter att viruset har kommit in i kroppen, men ibland kan det ta längre tid. Vid misstanke om infektion bör därför ett nytt prov tas efter cirka tre månader.

I Sverige används numera ofta ett kombinationstest med vilket man kan upptäcka både antikroppar mot hiv och hivantigen. Antigen kan påvisas innan antikroppar har hunnit utvecklas vilket betyder att man kan upptäcka hiv i ett tidigare skede.

Vid ett positivt test görs sedan kontrollprover för att säkerställa att det handlar om en hivinfektion. 

Vid utveckling av aids

Aids kan ge upphov till en mängd olika symtom som gör att läkaren kan misstänka att hivinfektionen utvecklats till aids. Några exempel är:

• Hudtumörer (kaposis sarkom) som ser ut som mörka fläckar.
• Lunginflammation.
• Tuberkulos.
• Svamp i munnen.

Behandling

Vid en hivdiagnos sätts behandling idag in direkt för att förhindra att immunförsvaret försvagas. Dessutom gör medicinerna att viruset inte kan överföras till någon annan. 

Läkemedelsbehandling av hivinfektion

Läkemedel används som på olika sätt hindrar förökning av viruset. I normala fall består behandlingen av en kombination av tre läkemedel från tre olika läkemedelsgrupper. De tas som en eller två tabletter om dagen.

Övrig läkemedelsbehandling 

Obehandlad hivinfektion leder till att immunförsvaret försvagas vilket gör att motståndskraften mot andra sjukdomar minskar. I sådana fall kan man ha lätt att få andra sjukdomar som kräver intensiv behandling. Det kan vara sjukdomar som hudcancer, speciella lunginflammationer, virusinfektioner i huden, svampinfektioner i hud och tarmsystemet. Vid dessa så kallade opportunistiska infektioner krävs ofta särskilda metoder för kunna upptäcka vad som orsakar infektionen. Behandling av infektionerna är viktigt.

Förebyggande åtgärder

I det sexuella mötet har alla ett lika stort ansvar att skydda sig själv och andra. För att motverka att hiv och andra könssjukdomar är det bra att använda kondom eller femidom och testa sig när man haft oskyddat sex.

En person med välbehandlad hiv innebär att man inte har några viruspartiklar i blodet, att man följer behandlingen och att man kommer på regelbundna besök. Personer med välbehandlad hiv är smittfria och behöver inte använda kondom eller upplysa sexpartners om sin hivstatus. Hen behöver inte heller upplysa vården om sin hivstatus vid enklare undersökningar inom sjukvård och tandvård, inklusive blodprov och injektioner. Att man är välinställd kan bara den behandlande läkaren avgöra.

Om man inte har en välbehandlad hivinfektion så måste man följa vissa förhållningsregler såsom att man måste berätta om sin diagnos vid bland annat provtagning inom sjukvården, vid piercing eller innan sexuell kontakt där viruset kan överföras (munsex, slidsex eller analsex – även om man använder kondom). 

 

Om man har hiv är det viktigt att vara vaccinerad mot hepatit B (leverinflammation), pneumokocker och hemofilus influenzae.

Prognos

Hiv har gått från att vara en dödlig diagnos till att bli en kronisk, men behandlingsbar sjukdom. Idag gör medicinerna att kan leva ett liv som alla andra. Man kan till exempel ha relationer, sex och skaffa barn. Hos välbehandlade hivpositiva antas livslängden vara ungefär densamma som för hivnegativa. Även om man har utvecklat aids finns det goda chanser att läkemedel kan stoppa eller vända sjukdomsförloppet.