Hiv – när testet är positivt

Besked

Att få besked om att man är hivpositiv kan vara omstörtande, även om hivinfektionen har förändrats från att vara nära 100 % dödlig till att bli en kronisk sjukdom med livslångt behandlingsbehov. Behandlingsmöjligheterna är numera flera och många kan leva ett liv precis så som man vill. Man kan till exempel ha relationer, sex och skaffa barn. Hos välbehandlade hivpositiva antas livslängden vara ungefär densamma som för hivnegativa.

Det finns ett antal saker man måste tänka på (enligt smittskyddslagen) när man lever med hiv. Man får till exempel inte ge blod, men när man är välbehandlad kan man ha oskyddat sex och man behöver inte berätta för sexpartners att man lever med hiv. Om man inte är välbehandlad finns det fler förhållningsregler man ska hålla sig till, såsom att man måste informera sexpartners om att man är hivpositiv och att man måste använda kondom. 

Vård

Efter beskedet kommer man att ha regelbunden kontakt med en infektionsklinik på ett sjukhus, där det finns en speciell vårdgrupp som kan ge stöd. Man får ha kontakt med en läkare, sjuksköterska och kurator.

Man påbörjar behandlingen som brukar innebära att man tar en till två tabletter om dagen. Det kan ta lite olika lång tid, men för de flesta kommer behandlingen innebära att ens virusnivåer är omätbara efter några månader. Då räknas det som att man har en välfungerande behandling och lever med smittfri hiv.

Sök information

Det kan vara omskakande och ge upphov till många olika känslor. Det kan ta tid att ta in beskedet. Ökade kunskaper om hivviruset kan vara ett sätt att hantera diagnosen och ge svar på många frågor och oklarheter som dyker upp på vägen. Här kan hivvårrdens läkare, sjuksköterskor och kuratorer vara till god hjälp.

Prata med andra

Det kan vara svårt att berätta för sina vänner och/eller familj att man har fått hiv. Om man fått hiv genom oskyddat sex eller droganvändning kan det vara väldigt personligt och många är rädda för att omgivningen ska reagera negativt. Samtidigt brukar vänner och familj vara bra stöttepelare.

Ibland känns det inte som ett alternativ att berätta för familjer och/eller vänner. Andra personer med hiv (grupper eller föreningar såsom Posithiva Gruppen), eller hiv-specialister av olika slag kan också vara ett bra stöd. Hiv kan påverka ens liv mycket och att ha ett nätverk med andra som gått igenom samma sak kan vara värdefullt. Inte sällan ger ett sådant nätverk ny inspiration och nytt hopp.

Rätten till hjälp

Som hivpositiv har man rätt till kostnadsfria läkarbesök, provtagningar och behandling. Hivmedicinerna är alltid gratis och det gäller oavsett om man är svensk medborgare, har uppehållstillstånd, är asylsökande eller papperslös. Man har även rätt till psykosocialt stöd. Fritt val av sjukhus och möjlighet att byta läkare ingår också i rättigheterna som patient.

Öppenhet 

Man kanske inte vill att någon annan ska få veta att man är hivpositiv. Men det kan samtidigt vara tungt att bära på hemligheten.

När man testar positivt för en sjukdom som hiv, klamydia, gonorré eller syfilis måste vården göra en så kallad smittspårning. Det innebär att vården kontaktar personer som man uppger att man haft oskyddat sex med och som därmed kan ha utsatts för risk att också få sjukdomen. Det är kuratorerna på infektionskliniken som sköter kontakten. De försöker alltid ha en dialog med den som testat positivt för att smittspåra på ett så bra sätt som möjligt och minimera risken att avslöja någon.

Innan man har fått en välinställd behandling behöver man berätta för sexpartners och vården att man lever med hiv. Man måste också använda kondom vid sex (även när man använder kondom) eller berätta om sin diagnos när man gör ingrepp såsom piercing eller kirurgi. När man har en välinställd behandling räknas man som smittfri och man behöver inte längre informera sexpartners.

För många kan det kännas svårt vara öppen med sin hiv även med vänner och familj. Andra tycker inte att det är någon stor sak. Det är upp till en själv hur öppen man vill vara. Det kan ta tid och det kan vara enklare att berätta för någon eller några i taget än att bli helt öppen direkt.

Hivpositiv på jobbet

Hiv jämställs med funktionshinder och faller därför under lagen om förbud mot diskriminering. Det betyder att den som är hivpositiv inte ska diskrimineras som arbetstagare eller arbetssökande ifråga om behörighet, legitimation, auktorisation, registrering, godkännande eller liknande som behövs eller kan ha betydelse för att kunna utöva sitt yrke. Varken arbetsgivare eller skola kan kräva att få veta om en person har hiv. Om någon nekas en anställning för att man inte vill genomgå ett hivtest eller inte berätta sin hivstatus är det ett skäl till att göra en anmälan om diskriminering. Samma sak gäller naturligtvis den som blir uppsagd eller omplacerad med hiv som skäl.

Hivpositiv i vården

Läkare, tandläkare och annan vårdpersonal behöver känna till om en patient är hiv-positiv eftersom de måste ta hänsyn till infektionen under eventuella behandlingar. När man har en välinställd behandling och lever med smittfri hiv behöver man inte upplysa vården om sin hivstatus vid enklare undersökningar inom sjukvård och tandvård, inklusive blodprov och injektioner. Vårdpersonal har en absolut tystnadsplikt.

Utlandsfödda i Sverige

Sverige kräver inte hivtest vid inresa och uppehåll. Ofta får asylsökande erbjudande om att testa sig för hiv när de kommer till landet. En hivpositiv asylsökande jämställs med andra som söker uppehållstillstånd och hivtestet påverkar inte ens asylprocess. Alla som uppehåller sig inom Sveriges gränser har rätt till läkemedelsbehandling om de är sjuka.