Det här händer när diagnosen hiv ställts

Besked

Att få veta att man har hiv kan kännas omstörtande och man kan ha många frågor. Efter beskedet kommer man att ha regelbunden kontakt med infektionsvården på ett sjukhus, där det finns en speciell vårdgrupp som kan ge stöd. Man får ha kontakt med en läkare, sjuksköterska och kurator. Om man vill kan man träffa en psykolog eller psykiater. 

Sjukvårdspersonalen kommer att ställa frågor om hälsan och ta prover för att ta reda på om viruset har skadat immunsystemet. Det görs för att bedöma vilka läkemedel som behöver sättas in. Vissa infektioner kan komma tillbaka vid hiv. Därför kommer sjukvårdspersonalen att fråga om eventuella tidigare sjukdomar.

Virusnivåer i blodet

Testet som mäter mängden viruspartiklar (hiv-RNA) i en liten mängd blod kallas för virusbelastningstestet. Resultatet berättar hur bra kroppen tacklar hivviruset. Om virusmängden är hög, betyder det att immunförsvaret hanterar viruset dåligt. Om virusmängden är låg, betyder det att immunsystemet har bra kontroll över hiv-viruset. Allra bäst är det om viruset knappt är påvisbart. När man påbörjat medicinering görs sådana virusmätningar med jämna mellanrum, med några månaders intervall, för att följa sjukdomens utveckling. Det är även aktuellt att ta testet vid byte av hivläkemedel eller om man får symtom som kan tala för en försämring i sjukdomen. Läkarna använder även virusräkningen för bedömningen om man måste informera ens sexualpartner om sin hiv. När man har omätbara virusnivåer vid flera tillfällen behöver man inte informera sexpartners och inte heller använda kondom vid samlag.

CD4-räkning

CD4-celler (T-lymfocyter) är en viktig del av immunsystemet som ska bekämpa infektioner. Hiv-viruset förstör CD4-celler. Ju färre CD4-celler, desto mer har viruset påverkat immunsystemet. Normalt har man omkring 1 000 CD4-celler per mm³. Med sjunkande antal CD4-celler ökar risken för att få vissa infektioner och cancertyper. Med behandling ökar antalet CD4-celler och risken för cancer är då inte förhöjd. 

Andra prover

Utöver de specifika hivproverna som anges ovan tar läkaren även vanliga blodprover för att få en bild av det allmänna hälsotillståndet.

Det kan också vara aktuellt att testa för andra sexuellt överförbara sjukdomar, som klamydia, gonorré och syfilis. En annan infektion som blir allt vanligare bland hivpositiva är hepatit C. Eftersom hivläkemedel kan försämra leverfunktionen är det viktigt att behandla hepatit C-sjukdomen medan levern fungerar så normalt som möjligt.

Vaccinationer

Hiv förstör gradvis immunsystemet, det vill säga cellerna som skyddar mot infektioner. För att stärka skyddet mot infektionssjukdomar, kan det vara aktuellt med vaccination mot en del infektioner som kan skapa problem om hiv försämrar immunsystemet. Det gäller vaccination mot hepatit B, hepatit A, influensa (årligen), pneumokocker (en vanlig orsak till lunginflammation). Med läkemedel har man dock ingen ökad risk för infektioner jämfört med personer utan hiv.

Behandling

Om man har fått hiv får man lämna blodprov regelbundet för att läkarna ska kunna se hur aktivt viruset är och hur immunförsvaret påverkas. Det styr i sin tur behandlingen. Behandlingen är livslång och består i normala fall av en kombination av två eller tre läkemedel från tre olika läkemedelsgrupper. Målet med behandlingen är att förhindra utvecklingen av aids och lindra eventuella symtom orsakade av hivinfektion.

Läkemedlen har gjort att hivinfektionen har förändrats från att vara nära 100 % dödlig till att bli en kronisk sjukdom. I Sverige står 98 procent av alla som känner till att de lever med hiv på behandling och av dessa har 95 procent omätbara virusnivåer vilket innebär att man lever med smittfri hiv. Hiv är en kronisk sjukdom, men dagens hivmediciner är mycket effektiva och gör att man kan fortsätta leva som vanligt efter diagnosen. Man kan till exempel ha relationer, sex och skaffa barn. Även om man har utvecklat aids finns det goda chanser att behandling med läkemedel kan stoppa eller vända sjukdomsförloppet.