Hivpositiva möts fortfarande av fördomar - även inom vården

– Det finns fortfarande ett sexuellt stigma där många berättar om en sorg, svårt att hitta partner, att gå på date eller att leva ut sin sexualitet på grund av sin diagnos. Det finns också ett socialt stigma, säger Catharina Missailidis infektionsläkare på Venhälsan vid Södersjukhuset, under ett i seminarium i Sveriges riksdag.

Catharina Missailidis träffar hivpositiva dagligen i sitt arbete på kliniken. Hon menar också att många som lever med hiv undviker att berätta om sin sjukdom för vänner, anhöriga och folk i sin omgivning. Patienter vittnar även om både socialt och sexuell stigmatisering och att de får utstå särbehandling och fördomar inom vården.

– Man skulle önska att det inte var så, att dagens kunskapsnivå är hög och stark och finns fortplantat i alla led, men så är inte fallet. Patienter kan fortfarande komma till kliniken och berätta att de särbehandlats, behandlats negativt eller rent av felbehandlats, säger hon.

Det kan till exempel handla om vårdpersonal som vägrar skaka hand, eller att de tar på sig handskar innan de tar i hand.

”Omätbart virus är lika med ett smittfritt virus”

Idag är 95 procent av Sveriges 8200 personer som lever med hiv smittfria.

– Ett omätbart virus är lika med ett osmittsamt virus, både i praktisk bemärkelse och i sexuell bemärkelse säger infektionsläkare Anders Sönnerborg, en av Sveriges främsta Hiv-experter.

Lever man med hiv har man en ökad risk för följdsjukdomar såsom hjärt-kärlsjukdomar, njursvikt och diabetes. Men medellivslängden bland hiv-positiva ligger idag inte långt ifrån medellivslängden för ickebärare. Det är tack var dagens behandlingar och läkemedel. Få personer kommer dö av hiv, menar Anders Sönnerborg.

– Vi kan se en minskad skillnad i långtidssjukskrivning och arbetslöshet när vi jämför hivpositiva med hivnegativa. Det finns heller ingen spridning av viruset bland de välbehandlade.

Men det finns också en andel personer som fått diagnosen sent, berättar han.

– Mortaliteten ligger högt i den här gruppen, över tio procents dödlighet. De som är odiagnostiserade utgör också en fortsatt smittspridning till skillnad mot välbehandlade personer med hiv. Trots en hel del uppmärksamhet om hiv har det inte skett någon tydlig förbättring, säger Anders Sönnerborg.

Nya mål önskas för bättre livskvalitet

UNAIDS, som är FN:s samlade program mot hiv och aids, har som uppgift att stärka och stödja det globala arbetet mot sjukdomen. Det gör UNAIDS bland annat genom att sätta upp tydliga mål.

90-90-90 är ett sådant, och innebär att 90 procent av alla som lever med hiv ska vara kända i ett land. Av dem ska 90 procent vara kopplade till sjukvård och behandlas. Av de som behandlas ska 90 procent ha så låga virusnivåer att det inte syns via blodprov. Uppfyller ett land alla dessa parametrar har de nått målet.

Sverige har uppnått målen. Det tredje 90-målet nådde man som första landet i världen. Men nu har nya viktiga mätvärden tillkommit.

– Då Sverige var det första landet som nådde tredje 90-målet blev det rätt uppenbart att det krävdes ett fjärde mål – livskvalitet. De tre första målen är hårda mått medan det fjärde är ett mjukt mått som ska belysa och ta upp den som lever med hiv och deras uppfattning, säger Catharina Missailidis.