Bältros, nervsmärtor (postherpetisk neuralgi)

Vad är postherpetisk neuralgi?

Bältros (herpes zoster) är en sjukdom som orsakas av vattkoppsvirus (varicellavirus). Bältros kan uppstå hos personer som tidigare har haft vattkoppor. När vattkoppssjukdomen är över stannar viruset kvar i kroppen. Det "vilar" i nervrötterna intill ryggmärgen eller nära hjärnan. Av någon anledning kan viruset bli aktivt igen. Viruset följer då en nerv ut från ryggmärgen, eller om utbrottet sker på huvudet följer viruset en hjärnnerv ut från hjärnan. Längs nervens förgrening uppstår ett utslag – bältros.

I de flesta fall går bältros över av sig själv inom några veckor. Men hos vissa stannar smärtorna kvar i flera månader, till och med i flera år, trots att utslaget har försvunnit. Detta tillstånd kallas postherpetisk neuralgi, som betyder nervsmärtor efter bältros.

Tillståndet uppstår hos cirka 5–30 procent av dem som har haft bältros. Men ju äldre man är desto högre är risken.

Riskfaktorer

Ålder är den viktigaste riskfaktorn för att få nervsmärtor efter bältros. Risken för att få postherpetisk neuralgi är högre bland personer med diabetes mellitus eller personer som har kraftigt sänkt immunförsvar. Även svåra smärtor och kraftigt utslag under perioden med bältros ökar risken för postherpetisk neuralgi.

Symtom

Smärtor som stannar kvar efter ett bältrosutbrott. Ibland kan smärtorna efter utslagen gå tillbaka för att sedan återkomma. Smärtorna beskrivs som brännande, kan vara kraftiga, åtföljs ofta av klåda och de följer den ursprungliga hudinflammationens utbredning. Smärtorna kommer ofta i anfall, som elektriska stötar. Samma hudområde kan även vara extra känsligt. Lätta beröringar ibland i många fall utlösa smärta. De flesta har lindriga eller måttliga smärtor, men vissa får så svåra smärtor att livskvaliteten klart försämras.

Behandling

Syftet med behandlingen är att lindra och förkorta smärtornas varaktighet. Vid milda besvär behövs ofta ingen annan behandling än att klargöra vad smärtorna beror på, eller möjligen milda smärtstillande tabletter (paracetamol). Vid starkare smärtor kan flera typer av behandling vara aktuellt. 

I början skriver läkaren ut smärtstillande tabletter. Det finns även en kräm eller plåster med kapsaicin (chilipeppar) som verkar smärtstillande och som hjälper en del. Lidokainplåster kan vara ett alternativ för vissa. Vid behov av långvarig och kontinuerlig behandling används antingen läkemedlen amitryptilin eller gabapentin.

Vaccin

Det finns två typer av vaccin mot bältros. 

Zostavax^® är ett levande vaccin som kan tas om man är över 50 år och har ett fungerande immunförsvar. Det ges i form av spruta vid ett tillfälle. Om man är över 60 år minskar risken att få bältros med ungefär hälften om man vaccinerar sig med levande vaccin. Framför allt minskar risken att få långdragen smärta om man ändå skulle få bältros. Det skydd som vaccinet ger minskar dock med tiden, och är mycket liten åtta år efter vaccineringen.

Shingrix® är ett adjuvanterat vaccin som kan tas om man är över 50 år, men också om man är över 18 år och har ökad risk för bältros. Det ges i form av spruta vid två tillfällen med två månaders mellanrum. Studier har visat att detta vaccin minskar risken att får bältros med över 90 procent. Än så länge vet man inte hur länge vaccinet skyddar.

Prognos

Hos de flesta försvinner smärtorna utan behandling. Även om det kan ta flera år, försvinner smärtorna till slut helt. En annan studie visade att cirka två procent hade smärtor längre än fem år. För de allra flesta var smärtorna milda efter så lång tid.