Hej. Jag har idag varit hos min mycket stressade läkare på ett återbesök och passade samtidigt på att visa upp ett par utslag som jag har fått ganska så långt upp på låret samt på bröstkorgen. Hon slängde en snabb blick på dessa och konstaterade väldigt kvickt att detta var ringorm och hon skrev ut salvan "Kenacombin Novum" till mig. Hon kunde inte svara på var jag kan tänkas ha fått detta och ju mer jag läser om det på nätet desto mer fundersam blir jag på att det stämmer att det är vad jag har råkat ut för. Jag bor inneboende hos en dam med två innekatter men har knappt någon "kontakt" med dessa katter annat än att den ena av dem ligger och sover i min säng vid enstaka tillfällen ( dock inte samtidigt som jag) Hon jag bor med har inte fått ringorm och båda katterna ligger varje natt i hennes säng... Frågan jag har är väl egentligen- hur kan jag fått detta?
Ringorm är ett åldrigt namn för ett utslag med viss karaktär och utseende. Namnet revorm användes också. Namnet ringorm kom sig av utseendet på utslaget då det typiskt var format som rodnade, knottriga och fjällande, ringformiga enstaka eller flera likartade fläckar på huden. Kanten på utslaget kan vara ilsket irriterat och samtidigt kan utslaget läka i de centrala delarna varför en ringformig fläck uppstår som långsamt vidgar sig. Namnet användes något slarvigt för de flesta eksem men åsyftar i allmänhet på en hudsvampinfektion som är överförd från djur till människa (Zoonos). Katter kan vara smittkälla och de kan ha egna symptom som tovig av klåda uppriven päls eller vara symptomlösa (en veterinär får undersöka katten). Alla människor har inte lika lätt att bli smittade och har olika kraftig reaktion och det måste ju inte heller vara katten som är bäraren. Det kan vara en gnagare t.ex. Diagnosen kan säkerställas hos människa genom undersökning av utslagens ofta typiska utseende, belysning med ultraviolette ljus (som vid vissa svamparter ger ett gulaktigt fluoriserande färg) samt slutligen genom skrap av hud från kanten på utslaget för mikrobiologisk diagnos genom mikroskopi och/eller odling för att påvisa hudsvampar. Det blir svårt att få ordning på detta utan att sådan diagnos säkerställs eftersom om svamp förekommer så måste även djuren skötas om och kontakt med dessa undvikas (även indirekt kontakt såsom att sova i samma säng). Om svamp inte kan påvisas får andra huddiagnoser misstänkas t.ex. eksem. Kenacombinsalvan är ett kombinationspreparat som innehåller ett medel mot svamp samt en medelstark kortisonsort så de flesta typer av hudutslag blir nog förbättrade eller läker, åtminstånde för en tid, med sådan behandling. Självläkning är också vanlig men besvärlig att vänta på. Men utan säker diagnos får vi problem emedan om det inte läker vet vi inte om det är otillräcklig behandling (kanske skall tabletter mot svamp användas) eller en längre behandlingstid krävs eller om man har blivit smittad igen. Om utslaget läker bevisar det inte att det var svamp emedan ett eksem orsakat av allergi eller irritation kan läka av kortisonet i salvan. Det bästa sättet är därför att alltid säkerställa eller utesluta diagnosen hudsvampsinfektion med svampprov före påbörjad behandling. Odling är ett säkert sätt att få diagnosen men mikroskopi av hudflagor kan ge ett omedelbart svar om mikroskop finns tillgängligt och undersökaren är van vid sådan mikroskopi.
Med vänlig hälsning,
Jan Lapins
Hudspecialist
