Vita fläckar på huden (vitiligo)

Vad är vitiligo?

Vitiligo är en hudsjukdom, som kännetecknas av fläckvis utveckling av välavgränsade, mjölkvita områden i huden, ibland med vita hårstrån i de drabbade områdena. Detta beror på att de celler som producerar färgpigment i överhuden och i hårrötterna försvunnit. Fläckarna kan antingen vara lokala, det vill säga endast uppträda på ett eller vara spridda över många olika delar av kroppen. Oftast är fläckarna spridda.

Det uppskattas att 0,5–1 % av befolkningen har vitiligo, det vill säga cirka 90 000–180 000 personer i Sverige. Tillståndet är lika vanligt bland kvinnor som bland män. Den vanligaste debutåldern är 10–30 år, men tillståndet kan debutera i alla åldrar. Cirka 20–30 % har släktingar med samma sjukdom

Symtom

Oftast dyker fläcken eller fläckarna bara upp av sig själv. Några kan känna en lätt klåda i huden innan, men oftast har man inga besvär av fläckarna mer än att de syns. I en del fall kan det ha förekommit solbränna innan eller skada mot huden. 

I början ses endast ett delvist pigmentbortfall och fläcken kan ibland klia något. Inte sällan börjar det med att ett område utan pigment utvecklas runt ett födelsemärke. Det fortsatta förloppet kan variera betydligt. Med tiden utvecklas vita fläckar, som syns extra mycket när den övriga huden blir pigmenterad genom solning. Till en början är fläckarna oftast välavgränsade och små. Efter hand kan de växa i storlek och antal, och flyter samman med andra fläckar så att förändringen får en geografisk utbredning.

Fläckarna är oftast spridda över stora områden men de kan också vara helt lokala. De vanligaste platserna är ansikte, armhålor, armbågar och knän samt händer och fingrar. Andra vanliga ställen är vid läppar, könsorgan och bröstvårtor. Det kan även förekomma fläckar på slemhinnorna. Hårstråna i vitiligoområdena avfärgas ibland.

Orsak

Orsaken till sjukdomen är ännu oklar, men det finns flera teorier. Den mest utbredda och accepterade teorin pekar på att vitiligo är en autoimmun sjukdom. Detta gäller särskilt vid generell vitiligo. Tillståndet förknippas med en rad andra autoimmuna sjukdomar som diabetes mellitus, sjukdomar i sköldkörteln och lupus erythematosus. Andra teorier om orsaken till vitiligo går ut på att sjukdomen kan bero på förändringar i nervsystemet, att kroppen själv tillverkar ämnen som är skadliga för den och att det kan finnas skador på arvsanlagen.

Diagnos

Diagnosen är som regel lätt att ställa, när det finns välavgränsade pigmentlösa fläckar i huden. Man brukar inte behöva göra några särskilda tester på huden såvida man inte tycker fläckarna liknar någon annan hudsjukdom och vill testa av den anledingen.

 

Behandling

Det finns egentligen ingen känd effektiv behandling för sjukdomen. Behandlingsresultaten är osäkra och varierar en del hos person till person. Man måste också behandla en längre tid. 

För många fungerar det bäst om man arbetar med acceptansen inför fläckarna, något som kan vara svårt men behövligt för att inte må dåligt av hudens förändringar.

Ljusterapi har använts i flera år som förstahandsbehandling av vitiligo, särskilt vid de generella formerna, men på grund av den ökade cancerrisken är man mer restriktiv med sådan behandling i dag. Smalspektrum- och kortvågigt ultraviolett ljus (UV-B) har införts som en möjlig terapiform vid generell vitiligo, men erfarenheter visar att omkring hälften av patienterna förlorar delar av eller allt pigment som de fått tillbaka under behandlingen inom två år efter avslutad behandling.

Lokalbehandling med kortison prövas i många fall. Ofta måste då kortisonsalvan användas i minst tre månader. Behandling med kortisonsalva är mest effektiv på nya fläckar och fläckar som brer ut sig. Behandlingen har en viss effekt, men det finns risk för biverkningar i form av tunnare/skörare hud och ökad förekomst av små blodkärl i den behandlade huden. Behandlingen måste därför ofta begränsas.

Takrolimus är en annan immunedsättande kräm som har viss effekt, särskilt i ansiktet.

Kirurgi är faktiskt också en möjlighet. Lokala former av vitiligo, som har varit stabila en längre tid, kan vara lämpliga för kirurgisk behandling. Det finns flera olika tekniker beskrivna, som alla går ut på att ta melanocyter från ett normalpigmenterat hudområde hos den som ska opereras och transplantera in dem i vitiligoområdet.

Förebyggande åtgärder

Det är viktigt att vitiligofläckarna skyddas mot solen, så att solskador inte uppkommer. Övertäckning med lämpliga kläder, användning av solkräm med hög solskyddsfaktor samt undvikande av solexponering mitt på dagen är viktiga förebyggande åtgärder. 

Prognos

Sjukdomen börjar oftast med en liten fläck. Efter hand bildas fler liknande fläckar både i samma område och på andra områden på kroppen. Endast några få av patienterna får en fullständig tillbakagång av sin vitiligo. En del patienter märker emellertid att det under sommaren återbildas en del pigment i områden med vitiligo, men att pigmenten hos de flesta försvinner igen på hösten. Den nya pigmenteringen ses oftast som begynnande punktvisa pigmentfläckar runt hårstråna. Sådana pigmentfläckar kan med tiden smälta samman och bilda stadigt växande områden.

Prognosen för den lokala formen är god. Efter snabb utveckling i början, stabiliseras ofta sjukdomen efter en tid och senare försämring är ovanlig. Generell vitiligo däremot växer och breder ut sig alltmer under en längre period, av och till under flera år, innan tillståndet lugnar ner sig och stabiliseras. Sjukdomen kan sedan vara oförändrad under många år, men kan hos en del därefter åter förvärras.