Psoriasisartrit

Vad är psoriasisartrit?

Psoriasisartrit är ett tillstånd med ledinflammation (artrit) som ses hos personer med hudsjukdomen psoriasis.

Psoriasisartrit börjar oftast smygande med svullnad, ömhet och nedsatt rörelseförmåga i de angripna lederna. De flesta som får psoriasisartrit (cirka 70 procent) har redan diagnosen psoriasis. I 15–20 procent av fallen kommer hudsjukdomen efter ledinflammationen. Hos resten uppstår hudsjukdomen och ledsjukdomen samtidigt. Bland dem som får hudsjukdomen först uppstår vanligen psoriasisartrit cirka tio år efter de första tecknen på psoriasis, men ibland kan det gå ända upp till 20 år.

Psoriasisartrit är lika vanlig hos kvinnor som hos män. Cirka 2 procent av befolkningen har psoriasis och cirka 10 % av dessa får psoriasisartrit. Sjukdomen utvecklas oftast mellan 30 och 50 års ålder.

Orsak

Psoriasisartrit är en autoimmun sjukdom där kroppens egna immunförsvar medverkar till inflammationen. Både ärftliga, miljömässiga och immunologiska faktorer bidrar till att sjukdomen uppstår.

Symtom

Psoriasisartrit utvecklas oftast över längre tid med ledsmärtor, svullnad, ömhet och minskad rörlighet i de angripna lederna. Dessutom kan det uppstå smärtor vid senfästen och ledband, stelhet och trötthet. Tillståndet är vanligtvis skevt fördelat (asymmetriskt) mellan de två kroppssidorna – i motsats till reumatoid artrit – och de yttersta fingerlederna är ofta angripna. Grovt indelat har cirka 70 % av patienterna inflammationer i de yttersta lederna i händerna och fötterna (perifera leder), medan cirka 30 % har problem huvudsakligen i rygg- och bäckenleder. De flesta med psoriasisartrit har bara lindriga besvär, medan andra kan ha stora och handikappande besvär. Cirka 20 % utvecklar funktionsstörningar med nedsatt ledrörlighet. Ledinflammationernas allvarlighetsgrad behöver inte stå i proportion till hudsjukdomens omfattning. Vissa med lindrig hudsjukdom kan ha betydlig ledsjukdom. 

Andra symtom som förekommer vid psoriasisartrit är nagelförändringar och inflammation i senor eller senfästen.

Diagnos

Det finns inget specifikt diagnostiskt test för psoriasisartrit. Läkaren tittar vid undersökningen efter de typiska ledförändringsmönster som psoriasisartriten ger. Det är viktigt för läkaren att veta om man har eller har haft hudförändringar som kan vara psoriasis.

Sänka, CRP och blodvärde kan ge upplysningar om hur aktiv sjukdomen är.

Röntgenbilder av angripna leder kan visa typiska fynd, men förändringarna kan också vara ospecifika. Man kan inte alltid ställa en säker diagnos utifrån röntgenbilderna. Vid behov kan magnetkamerabilder (MR) eller ultraljud visa inflammationer i senfästen, men normalt krävs ingen sådan undersökning.

Behandling

Som regel finns det en viss koppling mellan hudsjukdomens och ledsjukdomens aktivitet och effektiv behandling av den ena kan ha en gynnsam effekt på den andra. Men detta sker inte alltid. Målet med behandlingen är att lindra smärtor och obehag, dämpa inflammationerna och förhindra ledskador som kan försämra funktionen i lederna.

Det är bra att leva så normalt som möjligt med en bra kost och mycket fysisk aktivitet. Många har nytta av att varje år resa till varmare trakter, för att förbättra både hudsjukdomen och ledbesvären.

När det gäller mediciner är NSAID-preparat förstahandsvalet. De ger smärtlindring och dämpar inflammationen. Om detta inte hjälper kan injektion av kortikosteroider i den drabbade leden prövas. Andra mediciner kan bli nödvändiga för patienter som är mycket besvärade av sjukdomen. De senaste åren har biologiska läkemedel blivit aktuella för behandling av svår psoriasisartrit. 

Annan hjälpsam behandling kan vara fysioterapi och arbetsterapi. Ljusbehandling, PUVA, är effektiv mot hudsjukdomen och den kan också vara gynnsam för psoriasisartrit. 

Prognos

Psoriasisartrit är ett livslångt, återkommande tillstånd. Allvarlighetsgraden kan variera över tiden. I de flesta fall är psoriasisartrit en lindrig sjukdom som inte medför stora förändringar i patientens arbete eller sociala liv. Svår artrit med kroniska besvär och ledskador förekommer och kan i vissa fall medföra nedsatt livskvalitet och funktion.