Nässelutslag (nässelfeber)

Bakgrund

Antalet kvaddlar, storleken på kvaddlarna och utbredningen på kroppen varierar. Den enskilda kvaddeln uppstår och försvinner på mindre än ett dygn, men eftersom det kan komma nya på andra ställen kan sjukdomsförloppet pågå längre tid än så. Hos vissa bildas förutom kvaddlar även en djupare svullnad i huden. Detta kallas för angioödem. Angioödem sitter vanligtvis i ansiktet, på armar eller ben. 

Nässelfeber indelas i en akut och en kronisk form, och definitionen för en kronisk nässelfeber är att det har uppstått kvaddlar dagligen i mer än sex veckor (vid kortare tid kallas den akut). Hos en del med kronisk nässelfeber orsakas utslagen av fysikaliska stimuli som till exempel kyla, värme, sol eller riven hud. Denna form av kronisk nässelfeber kallas inducerbar nässelfeber. Risken att drabbas av akut nässelfeber någon gång under liver är ungefär 20 procent, medan risken för kronisk nässelfeber är cirka 1 till 4 procent. Lika många män som kvinnor drabbas av akut nässelfeber, men den kroniska varianten är dubbelt så vanlig hos kvinnor som hos män. 

Orsaker

Nässelfeber orsakas av ett utsläpp av olika aktiva substanser, bland annat histamin, från så kallade mastceller i huden. Dessa substanser gör att de små kärlen i läderhuden utvidgas och släpper ut vätska så att det bildas en lokal svullnad (ödem). Dessutom bildas det av denna reaktion både rodnad och klåda.

Mastceller kan aktiveras på flera olika sätt och den mest kända orsaken är att specifika allergiantikroppar (immunoglobulin E) bundna till ett allergiframkallande ämne binder till receptorer (”mottagare”) på cellens yta. Mastcellen kan dock aktiveras utan att det finns en underliggande allergi, till exempel av ämnen som frisläpps vid inflammationer och infektioner och av olika läkemedel.

Det finns många olika kända utlösande stimuli för nässelfeber, men hos cirka 50 procent av patienterna med den akuta varianten och upp till 90 procent hos dem med den kroniska varianten (ej inräknat den inducerbara nässelfebern) förblir orsaken okänd. De vanligaste orsakerna vid akut nässelfeber är övre luftvägsinfektioner och läkemedel. I de få fall där en utlösande orsak kan identifieras hos patienter med kronisk nässelfeber dominerar så kallade autoimmuna mekanismer. Detta innebär att patienten själv bildar antikroppar som på olika sätt aktiverar mastcellen utan att det föreligger någon allergi. Här följer några möjliga utlösande faktorer för nässelfeber:

Läkemedel

Många läkemedel kan ge nässelfeberliknande reaktioner via olika mekanismer. Penicillin är det vanligaste läkemedlet som utlöser nässelfeber via allergiska antikroppar. Acetylsalicylsyra, antiinflammatoriska läkemedel (NSAID) och opiater (som morfin) är exempel på läkemedel som kan utlösa nässelfeber utan att det föreligger någon allergi.

Infektioner och bett.

Luftvägsinfektioner och urinvägsinfektioner är vanliga orsaker till akut nässelfeber. Vid kronisk nässelfeber kan man ibland hitta bakterie- och parasitinfektioner i magen eller tarmen. Insektsbett, som från mygga, skabb och löss, kan ge kvaddlar som vid nässelfebern, men då kan man oftast se själva bettmärket mitt i utslaget.

Födoämnen

Födoämnen som orsak till nässelfeber, angioödem och till och med akuta allergiska reaktioner (anafylaxi) förekommer framför allt hos barn. I vuxen ålder är födoämnesallergi en mycket ovanlig orsak till kronisk nässelfeber, men vissa födoämnen kan vara direkt histaminfrisättande eller framkalla en icke-allergisk reaktion på grund av ett högt innehåll av bioaminer, såsom viss fisk, skaldjur, ost, vin och jordgubbar.

Fysikaliska stimuli

Som beskrivet ovan kan kronisk nässelfeber orsakas av fysikaliska stimuli som kyla, värme, vatten, sol, tryck, riven hud, vibrationer och ansträngning. Sambandet är oftast tydligt.

Kontaktallergi.

Liksom vid kontakt med brännässlor kan nässelfeber också utlösas av kontakt med andra ämnen, såsom latex och rotfrukter.

Autoimmunitet.

Se ovan.

 

Symtom

Av den klassiska kvaddelreaktionen vid nässelfeber bildas en svullnad som ligger i övre delen av läderhuden. Detta ser ut som en liten upphöjning av huden med en rodnad runtom. Vanligtvis uppstår flera utslag samtidigt, och ibland kan de breda ut sig och flyta ihop med varandra och bli till stora ytor av rodnade kvaddlar. Samtidigt som utslagen uppstår kommer även en besvärande klåda. Typiskt för nässelfeber är att utslagen flyttar på sig inom några timmar eller högst ett dygn.

Om svullnaden i huden istället hamnar i nedre delen av läderhuden eller i underhudsfettet bildas en större mer diffust avgränsad svullnad som kallas angioödem. Till skillnad från kvaddlarna kan angioödem kvarstå något längre och de kliar inte. Angioödem som bildas i läppar, munslemhinna eller tunga är oftast halvsidiga, och om det är ett uttryck av kronisk nässelfeber orsakar det mycket sällan ett andningshinder. Angioödem som del av en anafylaktisk reaktion har en betydligt större risk att påverka andningen.

Diagnos och undersökning

I många fall av akut nässelfeber behövs inte sjukvårdskontakt eftersom utslagen är så snabbt övergående och patienten själv eller någon i omgivningen känner igen symtomen. I vissa fall av akut nässelfeber eller vid den kroniska formen behövs läkarkontakt och då räcker det oftast att patienten berättar för läkaren om hur, var, när och hur länge utslagen har uppträtt för att en diagnos ska kunna ställas. Därutöver kan det ibland behövas ytterligare provtagning för infektioner och allergier, tester för påverkan av fysikaliska stimuli och i sällsynta fall ett hudprov.

Behandling

Det viktigaste vid behandlingen av nässelfeber är att försöka identifiera ett utlösande stimuli och se till att patienten inte utsätts för det mer. Oavsett om en utlösande faktor hittas eller inte krävs oftast behandling med allergitabletter, så kallade antihistaminer, till dess att nya utslag inte längre uppstår. 

I första hand används den nya sortens antihistaminer som inte är sövande. Det kan behövas flera tabletter varje dag för att det inte ska komma nya utslag. En akut nässelfeber som är speciellt besvärlig behandlas ibland också med en engångdos av kortisontabletter. Vid kronisk urtikaria kan det hända att det inte räcker med antihistaminbehandling i fulldos och då behövs ofta en remiss till en hudläkare eller en lung- och allergiläkare för att få tilläggsbehandling med andra typer av läkemedel.

Ultraviolett ljus/solljus har ofta en mildrande effekt av kronisk (icke-allergisk) nässelffeber och det finns även ett läkemedel i injektionsform, Xolair, som i regel har god effekt.

Prognos

Akut nässelfeber avklingar vanligtvis inom en till två veckor om utlösande stimuli är borta. Prognosen för kronisk nässelfeber är dåligt undersökt, men ungefär hälften av patienterna blir symtomfria inom sex månader och nästan alla är symtomfria inom fem år.

Särskilda och/ eller förebyggande råd: 

• Även gravida kvinnor kan få behandling för nässelutslag, men detta bör ske i samråd med en läkare.
  

• Försök att undvika återkommande kortisonkurer vid täta återfall av nässelfeber. 

• Nässelfeber kan ibland enbart ge symtom i form av angioödem. Då bör du söka sjukvård och utredas och behandlas av hudläkare eller lung- allergiläkare.
  

• Om utslagen inte flyttar på sig inom ett dygn kan diagnosen vara en annan än nässelfeber och då kan ytterligare utredning behövas.