Skabb

Vad är skabb?

Skabb är en hudsjukdom som orsakas av ett skabbkvalster som tar sig in i huden, gräver gångar i huden och lägger ägg. Skabbkvalster är små spindeldjur som finns över nästan hela världen. Man tror att ungefär 100 miljoner personer per år drabbas av skabb. Man tror att förekomsten i Sverige har ökat, främst på grund av att vi förflyttar oss mer över världen samt att vi bor tätare intill varandra. Skabb ökar i tropiska områden med hög temperatur och hög luftfuktighet samt områden med begränsat tillgång till bad/dusch. 

Symtom och tecken

Typiskt är att man plötsligt får en plågsam klåda som upplevs mest intensiv när man har gått och lagt sig. Klådan är starkast på platser där skabbkvalstren finns, men efter hand drabbas hela kroppen. Huvud och nacke klarar sig oftast från angrepp och klåda, åtminstone hos vuxna och något äldre barn. De flesta får kliande, röda prickar och ibland små blåsor. Efter hand bildas rivmärken och/eller skorpor till följd av att man kliat sig.

Orsak

Orsaken är smitta med kvalstret Sarcoptes scabiei var. hominis. Detta kvalster är bara 0,3–0,4 mm långt och kan därför knappt ses med blotta ögat. Honkvalstret gräver gångar och lägger ägg i dem. Hon lever i cirka en månad, befruktas flera gånger och lägger under den tiden sammanlagt 10–25 ägg.

Skabbkvalstren överförs från person till person genom nära hud mot hud-kontakt, som till exempel genom att sova intill varandra eller genom sexuell kontakt. För att kvalstren ska gå från en till en annan person behövs längre kontakt, minst 10–15 minuter. Det är ovanligt att skabb smittas genom lakan eller kläder. Utanför människokroppen överlever skabbdjuren (i rumstemperatur) maximalt en och en halv dag.

Både utslaget och klådan beror på en överkänslighetsreaktion mot kvalstret och deras avföring. Reaktionen kommer cirka två till sex veckor efter det att man blivit angripen av skabb. Om man tidigare haft skabb så kommer reaktionen mycket snabbare, till följd av immunförsvaret känner igen de främmande ämnena. 

Diagnos

Hos varje person med klåda och utslag ska man överväga om skabb kan vara orsaken. Vid skabb kan man ofta se skabbgångar som gråvita, tunna och slingrande hudförändringar med en längd från 1–2 mm upp till 10 mm. Kvalstren syns som en svart prick i slutet av skabbgången, men kan ibland vara mycket svåra att se. Vanliga platser där man kan se skabbgångarna är på sidan av fingrarna, kring handlederna och i armvecken, ibland runt bröstvårtorna eller på huden på penis och pung. På könsorganen får man dessutom ofta små röda och hårda knutor. Hos barn under två år kan skabbgångar också ses på fotsulorna.

Skabb kan påminna om en rad andra hudsjukdomar. För att kunna ställa en säker diagnos måste läkaren hitta skabbkvalster eller ägg. Det görs vanligen med hjälp av synål eller nål som förs in ytligt i skabbgången. Skabbdjuret klämmer sig fast på nålen och kan sedan undersökas med hjälp av ett mikroskop. Att hitta skabbdjuret kan vara svårt i praktiken och ibland behövs upprepade undersökningar. Ibland kan undersökning med ett förstoringsglas med en ljuskälla (dermatoskopi) göra det lättare att hitta skabbdjuret. 

Behandling

Endast personer med säkerställd skabbinfektion ska behandlas. En provbehandling med medel mot skabb rekommenderas inte eftersom medlen i sig kan leda till hudutslag, allergiska reaktioner och svår klåda.

Om man en person har levande kvalsterdjur på sig ska alla familjemedlemmar och nära kontakter behandlas, även om de inte har klåda, utslag eller andra tecken på smitta.

Läkemedelsbehandling

Förstahandsvalet vid behandling av skabb är lokala medel som innehåller bensylbensoat-disulfiram (Tenutex^®) som ges som en kutan emulsion. Först tvättas hela kroppen och därefter smörjs ingnidningsmedlet på hela kroppen. Hos personer >1 år behöver inte ansiktet och hårbotten smörjas in. Behandlingen kan upprepas efter en vecka, men ofta räcker en behandling. Preparatet ska även smörjas mellan fingrar och tår, i armhålor, navel, på yttre könsorgan (hos män även under förhuden) och runt ändtarmsöppningen. Medlet ska sitta på huden i 24 timmar och efter det ska man tvätta bort medlet. På områden där medlet lätt försvinner, såsom händer, är det viktigt att smörja in huden igen efter till exempel handtvätt. 

Gravida kvinnor, ammande kvinnor och barn kan behandlas med ovanstående medel, men läkare bör rådfrågas innan behandling med bensylbensoat-disulfiram påbörjas.

Smittrisken upphör snabbt vid behandling. Barn kan gå till skola/daghem dagen efter att behandlingen har påbörjats.

Hygienåtgärder

I samband med behandlingen ska man även tvätta kläder, sängkläder och handdukar i 60 grader. Sådant som använts och inte kan tvättas, till exempel skor och handskar, ska vädras ett par dygn eller läggas i frysen över natten. Större plagg och ytterkläder, täcken, mattor, kuddar och, madrasser behöver inte behandlas. 

Prognos

Med rätt behandling är prognosen god och både klåda och eksem försvinner. Även om behandlingen lyckas kan klådan kvarstå i fyra till sex veckor. Det innebär inte att man har levande kvalster kvar i huden. Obehandlad kan skabbdjuren finnas kvar i månader.

Om behandlingen misslyckas kan det bero på att man inte smörjt in sig överallt på kroppen eller att medlet fått verka för kort tid. Det förekommer också att man smittas på nytt. Behandlingen blir då som regel en ny kur med samma preparat.