Bensår, arteriella

Vad är ett arteriellt ben- eller fotsår?

Artärer är namnet på de blodkärl som transporterar syrerikt blod från hjärtat och ut i kroppen. Arteriella sår uppstår som en följd av otillräcklig blodtillförsel, vilket ger syrebrist (ischemi) i hud och underliggande vävnader. Den vanligaste bakomliggande orsaken är ateroskleros (åderförfettning) i artärerna i lår, ben och/eller fötter. Det kan ge symtom som gångsmärta (claudicatio intermittens-fönstertittarsjuka), smärta i vila, sår och kallbrand (gangrän). Personer med diabetes har ökad risk för att få svårläkta fotsår.

De flesta sår nedanför knäet beror på vensvikt, det vill säga förändringar i de blodkärl (venerna) som transporterar syrefattigt blod tillbaka till hjärtat och lungorna. Venösa sår utgör ungefär hälften av alla bensår, följt av arteriella sår (cirka 10 %) och blandsåren; de venös-arteriella såren (cirka 10 %).

De flesta arteriella såren finns på foten nedanför ankeln.

Förekomsten av bensår i befolkningen är mellan 0,1 % och 0,3 %. Livstidsrisken för att drabbas av någon typ av bensår är 1–4 %. I västvärlden ökar förekomsten av sår i takt med ökad förväntad livslängd och med riskfaktorer som rökning, övervikt och diabetes.

Symtom

Arteriella bensår är oftast smärtsamma, och smärtan ökar med ökande grad av lokal syrebrist. Det vill säga att smärtan ökar när benen lyfts upp och förbättras när fötterna hänger ned. Vissa patienter med uttalad vilosmärta sover sittande i en stol med benen nedåt. Smärta i vila tyder på allvarlig sjukdom, ofta i flera olika kärlavsnitt.

Många patienter med arteriella bensår har underliggande sjukdomar och symtom på hjärt-kärlsjukdom. De kan få bröstsmärtor vid ansträngning, smärta i benen vid gång och ha nedsatt gångförmåga.

Arteriella sår finns främst nedanför ankeln, delvis på grund av att nedsatt blodcirkulation har störst inverkan längst ut i benen/fötterna. Typisk lokalisering är på häl, tå, mellan tårna där de skaver mot varandra, och i övrigt där utskott orsakar ökat lokalt tryck eller skav mot skor och liknande, till exempel vid missbildningar på fötterna (hallux valgus och hammartå). Arteriella sår på tårna kan också utvecklas hos patienter med cirkulationssvikt vid felaktig fotvård och nagelklippning eller efter avlägsnande av inåtväxta naglar.

Diagnos

Diagnosen är oftast lätt att ställa utifrån patientens symtom.

Arteriella sår är ofta välavgränsade och relativt djupa. Botten av ett sådant sår blöder vanligtvis inte utan sårbädden är torr. Ytan har en gulaktig, brunaktig, grå eller svart yta. När foten höjs uppstår som regel avblekning. Och när foten hänger ned, blir den röd.

Medicinsk undersökning innefattar undersökning av såret och benen, blodcirkulationen samt nerverna i benen. Det kan vara svårt att känna pulsen på fotryggen, framför allt vid uttalad svullnad i benet eller på fotryggen.

Att mäta blodtrycket i benet ingår i undersökningen. Blodtrycket mäts både i överarmen och i foten med hjälp av en ultraljudsapparat, en så kallad Doppler. Om blodtrycket vid ankeln är klart lägre än i armen, bekräftar det att fotens blodcirkulation är nedsatt. Endast i undantagsfall är mer avancerade undersökningar nödvändiga.

Behandling

Målet med behandlingen är att lindra smärta och säkerställa läkning, samt att förebygga nya sår eller komplikationer av såret. Det enda effektiva sättet att läka arteriella sår är att rätta till den bakomliggande orsaken, det vill säga åderförfettningen som orsakar cirkulationssvikten. Konservativa åtgärder är viktiga, såsom rökavvänjning, gångträning när så är möjligt och en sund kosthållning. Samtidigt bör diabetes, högt blodtryck och högt kolesterol regleras. Men den viktigaste behandlingen är kirurgi, där man försöker öppna de trånga blodkärlen.

Egenvård

Egenvård innebär att man är noggrann med skötsel och vård av huden. Det är viktigt att förebygga skador och trycksår. Utsatta tryckpunkter måste skyddas från ytterligare sårbildning med lämpliga skor. Rökavvänjning är det viktigaste man kan göra för att förhindra ytterligare försämring. För att förbättra cirkulationen i benen på natten kan sängens huvudända höjas med 10–15 cm, då detta kan fungera symtomlindrande.

Sårbehandling

Goda förutsättningar för läkning uppnås genom lämplig sårbehandling. Underben och såret rengörs med kroppstempererat vatten, gärna med hjälp av handdusch. Tvålvatten är inte nödvändigt. Tjocka gula beläggningar på såret måste avlägsnas mekaniskt. Lokalbedövande salva kan placeras direkt i såret en halvtimme innan det rensas med pincett och sax eller skrapas rent. Skonsam upprensning (debridering) kan också ske med hjälp av olika typer av sårplattor.

Läkemedelsbehandling

Läkemedel har liten plats i behandlingen, och det saknas forskning som visar effekten av läkemedel. Blodförtunnande behandling kan bidra till att förebygga försämring.

Kirurgi

Ofta föredras en enkel operation i vilken en kateter sätts in i det trånga blodkärlet. En ballong, som är en del av katetern, fylls och blåser ut ett nytt hålrum förbi den täta delen av pulsådern, så att denna öppnas. Om förtätningen sträcker sig över en längre bit är denna metod mindre lämplig. Vid sådana fall måste blodkärlet öppnas för att ta bort det som har täppt till kärlet, eller så syr man in ett nytt blodkärl utanför det trånga partiet.

Många sjukhus har egna team för behandling av fotsår – oftast hos patienter med diabetes (diabetesfotsår). Principerna är att förbättra blodtillförseln, avlägsna död vävnad, behandla infektioner och skydda såret för att underlätta läkningen.

Prognos

Arteriella sår beror nästan alltid på cirkulationsstörningar som ett resultat av omfattande åderförfettning hos äldre patienter eller hos patienter med diabetes. Den grundläggande sjukdomen kan man inte göra så mycket åt på detta stadium. Bra lokalbehandling, rökavvänjning, behandling av riskfaktorer, en hälsosam kost och rörelseträning (motion) är åtgärder som bidrar till att göra prognosen bättre.