Latent låg ämnesomsättning

Vad är latent låg ämnesomsättning?

På fackspråk kallas detta subklinisk hypotyreos. Subklinisk innebär att det inte föreligger förändringar i form av symtom och tecken. Hypotyreos betyder låg ämnesomsättning. Subklinisk hypotyreos handlar alltså om en lindrig rubbning av sköldkörtelns funktion i riktning mot lägre ämnesomsättning, men utan att det visar sig i form av symtom och tecken av det slag som förekommer vid hypotyreos.

I sköldkörteln (tyreoidea) produceras sköldkörtelhormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3) som reglerar ämnesomsättningen i vår kropp. Om produktionen av T3 och T4 blir för hög får vi hypertyreos, där hela kroppen arbetar på högvarv. Om produktionen av sköldkörtelhormonerna blir för låg uppstår hypotyreos och kroppen arbetar på lågvarv. Aktivitetsnivån i sköldkörteln styrs av det överordnade hormoncentret i hjärnan (i hypothalamus och hypofysen). Hypofysen producerar tyreoideastimulerande hormon (TSH). Om produktionen av T3 och T4 minskar ökar utsöndringen av TSH och därmed stimuleras sköldkörteln att öka produktionen av sköldkörtelhormon. Om produktionen av T3 och T4 däremot ökar minskar utsöndringen av TSH och därmed dämpar sköldkörteln produktionen av sköldkörtelhormon. Normala värden för TSH är från 0,4 till 4,0 mU/l.

Subklinisk hypotyreos (SH) är ett tillstånd som definieras som förhöjd nivå av TSH, medan nivåerna av T4 och T3 är normala. Avgörande för om subklinisk hypotyreos ska betecknas som en sjukdom eller ej är om patienten har symtom och organpåverkan som beror på en låg nivå av T4 och T3 i kroppen.

Tillståndet är omstritt och omdiskuterat.

Förekomst

I en stor befolkningsstudie i Nord-Trøndelag (HUNT-studien) fann man lätt förhöjt TSH (4–10 mU/l) i kombination med ett normalt tyroxinvärde (FT4) hos 3,6 % av alla män och 4,8 % av alla kvinnor, och bland samtliga äldre. Med stigande ålder blev tillståndet allvarligare: 11,3 % av alla män och 8,2 % av alla kvinnor över 80 år.

I Danmark förekommer subklinisk hypotyreos hos omkring 2 % av befolkningen – delvis beroende av jodintag. Tillståndet är vanligare hos kvinnor än hos män (4:1) och blir vanligare med åldern. I Danmark är förekomsten av subklinisk hypotyreos hos kvinnor mellan 60–65 år omkring 8 % och hos män i samma åldersgrupp 2 %.

Orsak

Den vanligaste förklaringen är en kronisk autoimmun tyreoidit. Det är en kronisk inflammation i sköldkörteln som beror på att kroppens försvarssystem mot infektioner angriper den egna vävnaden, en autoimmun sjukdom. Vid det här tillståndet ses subklinisk hypotyreos som ett övergångsfenomen under utvecklingen av uppenbar eller manifest hypotyreos med lågt T4 och högt TSH. Vissa patienter med autoimmun tyreoidit kan dock ha subklinisk hypotyreos i åratal innan ämnesomsättningen blir så låg att det ger besvär.

Subklinisk hypotyreos kan också förekomma i samband med en rad andra tillstånd:

• Bristande hormontillförsel i tablettform vid hypotyreos.
• Vid behandling mot hög ämnesomsättning.
• Tidigare bestrålning av sköldkörteln.
• Behandling med läkemedel som hämmar sköldkörtelns funktion.

Sjukdomshistoria och fynd

Per definition har patienter med subklinisk hypotyreos inga symtom och inga direkta fynd görs vid läkarundersökningen. Av blodproven är det endast TSH som är förhöjt, medan T4 och T3 är normalt. I olika studier har subklinisk hypotyreos förknippats med symtom på låg ämnesomsättning som torr hud, ökad intolerans mot kyla, ökad risk för hjärtinfarkt, men här råder det alltså stor osäkerhet.

Behandling

I många fall ska tillståndet inte behandlas alls, utan istället regelbundet följas upp.

Eventuell behandling av tillståndet är omstridd. Det gäller patienter med TSH-värden runt 5–10 mIE/l. Beläggen för att behandlingen har effekt är svaga. Argumenten för behandling är att förhindra utveckling av symtomgivande låg ämnesomsättning och att pressa tillbaka eventuella symtom som kan föreligga. Argument mot behandling är kostnaden, sannolikheten för att många patienter behandlas utan att ha någon nytta av det och de biverkningar som kan följa.

Slutsatsen av metaanalyser är att det inte finns tillräckliga belägg för att rekommendera rutinmässig behandling av patienter med subklinisk hypotyreos med TSH under 10 mU/L.

Om man kommer fram till att behandling ska ges skriver läkaren ut T4 i tablettform (levotyroxin) som man tar dagligen. Den som behandlas med T4 får besöka vårdcentralen regelbundet för att berätta hur man mår och kontrollera hur hormonvärdena utvecklas.

Särskilda grupper som bör behandlas

Det råder enighet om att tillståndet dock bör behandlas i vissa situationer:

• Gravida:
  • Om subklinisk hypotyreos påvisas hos gravida eller hos kvinnor som planerar att bli gravida bör tillståndet behandlas med tyroxin. Gravida med subklinisk hypotyreos har ökad risk för för tidig avgång av moderkakan och prematur förlossning. Fostret kan utsättas för nedsatt kognitiv utveckling
• Knölstruma:
  • De här patienterna bör erbjudas behandling, eftersom TSH fungerar som tillväxtfaktor på sköldkörteln. Särskilt gäller det om TSH är högre än 10 mU/L vid upprepade mätningar
• Starkt önskemål från patienten:
  • Om patienten har ett starkt önskemål om behandling kan detta övervägas
  • Efter tre till sex månader kan man avgöra om behandlingen bör fortsätta beroende på om symtomen påtagligt har förbättrats eller ej

Prognos

Patienter med subklinisk hypotyreos har en betydande risk för att senare få manifest hypotyreos. Risken ökar med stigande TSH och vid förekomst av antikroppar mot sköldkörteln. Om en kvinna har TSH över 5 mU/l, men inga antikroppar, är risken för att hypotyreos utvecklas cirka åtta gånger högre än hos normalbefolkningen. Hos personer med en kombination av högt TSH och autoantikroppar (TPO-Ak) var risken för att utveckla hypotyreos i en engelsk studie knappt 40 gånger högre än hos normalbefolkningen. Ett förhöjt TSH kan också normaliseras spontant: I en undersökning av personer med en TSH-nivå på 5–10 mU/l normaliserades TSH inom ett år hos 5 procent.

Det är inte visat att subklinisk hypotyreos är förknippad med risk för demensutveckling eller depression.

Det finns ingen ökad risk för att personer med subklinisk hypotyreos avlider. Livskvaliteten tycks inte heller väsentligt förändrad hos patienter med subklinisk hypotyreos.

Uppföljning

Risken för att tillståndet ska vidareutvecklas till manifest hypotyreos är inte något argument för att inleda behandling. Patienter med subklinisk hypotyreos bör dock kontrolleras regelbundet på grund av risken för att hypotyreos utvecklas.