Hyperparatyreoidism
Paratyroidea är en körtel som hjälper till att reglera kalciumnivåerna i kroppen. Ibland sätts dess funktion ur spel, vilket kan ske av olika anledningar.
Vad är paratyreoidea?
Paratyreoideakörtlarna (bisköldkörtlarna) är fyra små körtlar som sitter invid tyreoidea (sköldkörteln) på framsidan av halsen. Körtlarna producerar ett hormon som kallas paratyreoideahormon (PTH). Det här hormonet har till uppgift att reglera kalciumnivån (kalknivån) i kroppen. Om det utsöndras mycket av hormonet frigörs kalcium från skelettet, det vill säga att skelettet förlorar kalk.
Vad är hyperparatyreoidism?
Hyperparatyreoidism är ett tillstånd där bisköldkörtlarna producerar för stora mängder PTH, ett hormon som hjälper till med kalciumnivårna i kroppen. Detta kan bero på flera olika saker:
- Överproduktion på grund av fel i kroppens eget försvarssystem (immunsystem).
- Förstoring av körtlarna på grund av stort behov under en längre tid.
- Tumörer i körtlarna. Cirka 80 % av fallen beror på en godartad liten tumör i en av körtlarna.
I Sverige har 2–3 av 100 kvinnor över 50 års ålder den här sjukdomen. Hyperparatyreoidism är vanligare efter 50 års ålder och är vanligare hos kvinnor än hos män. Tillståndet är också mycket vanligare hos personer där det har påvisats njursten. Det kan bero på ökad utsöndring av kalcium via njurarna, vilket kan orsaka njursten.
Symtom
I över hälften av fallen finns inga symtom. De symtom som visar sig är dessutom inte karakteristiska på något vis, utan ospecifika. Ibland ses psykiska symtom, magsymtom eller eller muskelsmärtor. Vanligast är dock att man får symtom från njuren eller skelettet, men då har sjukdomen gått relativt långt och numer upptäcks många innan dess.
Vid långvarig obehandlad hyperparatyroidism:
- Ökat behov av att kissa, ökad törst, njursvikt.
- Njursten.
- Trötthetskänsla, depression, demensmisstankar.
- Obehag i övre delen av magen, magsår, förstoppning, svullnad i bukspottskörtlen.
- Högt blodtryck,
- Låg bentäthet, bensmärtor.
Diagnos
Eftersom hyperparatyreoidism är en sjukdom med få symtom leder det till att den är svår att upptäcka. I de flesta fall är det tillfälliga fynd som gör att läkaren misstänker tillståndet. För att kontrollera om misstanken är berättigad mäts mängden kalcium i blod och urin. Dessutom tas ett blodprov för att mäta mängden PTH, hormonet som utsöndras från paratyroidea. I vissa undantagsfall kan man behöva åka in till sjukhus, det kan behövas om man gått med sjukdomen länge och har alldeles för högt kalcium i kroppen.
Vid behov för ytterligare undersökningar kan skintigrafi i kombination med ultraljud i de flesta fall lokalisera en eventuell tumör. Tumörerna är nästan alltid godartade. Andra undersökningar som kan vara aktuella är röntgen av skelett och lungor samt mätning av bentäthet.
Behandling
Det viktigaste är att försöka normalisera kalciumnivån. Om man har en lindrig form utan symtom kan egenbehandling vara förstahandsalternativet. Den består i mycket fysisk aktivitet, rikligt med dryck och att man inte äter vissa mediciner. Kvinnor som har passerat övergångsåldern ges ofta östrogentillskott. Utöver detta är regelbundna kontroller viktiga för att följa tillståndet. Många av dem som är symtomfria märker aldrig av sjukdomen och man sätter inte in behandling förrän eventuella symtom uppstår.
För dem som har symtomgivande hyperparatyreoidism kan läkemedelsbehandling vara en möjlighet, men kirurgi är mer aktuellt då det är enda sättet att bota sjukdomen på.
Kirurgi
Eftersom en liten godartad tumör orsakar mer än 80 % av fallen av primär hyperparatyreoidism innebär borttagning av tumören att tillståndet botas. Operation rekommenderas för patienter med symtom, njursten eller stensjukdom, nedsatt njurfunktion eller benskörhet till följd av hyperparatyreoidism. Operation kan också vara aktuellt för patienter utan symtom om kalciumvärdena i blodet är höga och kalciumutsöndringen i urinen är hög, vid reducerat bentäthet, ung ålder (under 50–60 år) eller om det finns problem med medicinsk uppföljning.
På senare tid utförs ingreppet med hjälp av titthålskirurgi. Ingreppet kan då utföras med lokalbedövning, det går fort, kan ofta utföras som dagkirurgi, ger inte fler komplikationer än traditionell kirurgi, ärret blir mindre och resultaten är lika goda.
Prognos
Det är som sagt många som aldrig märker att de har hyperparatyreoidism. Om man går obehandlad länge finns risk för njurkomplikationer och benbrott, men generellt är prognosen god.
