Hypertyreos

Vad är hypertyreos?

Hypertyreos är en sjukdom som beror på ökad produktion av hormonerna tyroxin (T4) och trijodtyronin (T3), som bildas i sköldkörteln. 

Hypertyreos är en ganska vanlig sjukdom. En halv till knappt en procent har hypertyreos. Sjukdomen börjar oftast vid 20–40 års ålder, men i 15 procent av fallen drabbas personer äldre än 60 år. Den vanligaste typen av hypertyreos kallas Graves sjukdom.

Symtom

Förhöjt T4 och/eller T3 ger förhöjd ämnesomsättning och detta kan ge upphov till många olika symtom som:

• Hjärtklappning och rastlöshet.
• Trötthet och svaghet.
• Ångest och irritabilitet.
• Viktminskning trots god aptit.
• Svettning och värmeintolerans (svårt att stå ut med värme).
• Lös avföring.
• Menstruationsrubbningar.
• Irritation från ögonen och/eller utstående ögon (exoftalmus).
• Varm och fuktig hud.
• Snabb puls och ofta något förhöjt blodtryck.
• Darrningar.
• Förstorad sköldkörtel (struma).

Orsak

Graves sjukdom är den vanligaste typen av hypertyreos bland yngre personer. Vid Graves sjukdom bildar kroppen antikroppar (TRAK) som liknar hormonet TSH som normalt stimulerar produktionen av hormonerna T4 och T3. Därmed ökar halten av dessa hormoner i blodet. Sjukdomen är en så kallad autoimmun sjukdom, där kroppens eget immunförsvar angriper sköldkörteln. 

Lindrig hypertyreos kan bero på en akut inflammation i sköldkörteln, tyreoidit. Det finns flera former av tyreoidit:

• Postpartumtyreoidit förekommer efter förlossning, oftast 2–4 månader efter förlossningen. Tillståndet är ofta lindrigt och övergående och kan under en kort fas övergå i låg ämnesomsättning (hypotyreos) innan det återgår till det normala. 
• Hashimotos tyreodit är en annan inflammationstyp som kännetecknas av hög ämnesomsättning tidigt i sjukdomsutvecklingen. Det bildas så småningom en struma (förstorad sköldkörtel) och tillståndet övergår i hypotyreos.
• Subakut (De Quervains) tyreodit är en tredje typ av tyreoidit. Den utlöses av en virusinfektion och uppstår oftast efter en luftvägsinfektion. Tyreoiditen ger smärta i sköldkörteln framtill på halsen, feber, trötthet, hög blodsänka och CRP. Det uppstår snabbt tyreotoxiska symtom allt eftersom hormoner utsöndras från en inflammerad körtel. Symtomen går som regel tillbaka inom 8 månader. Hos vissa kan tillståndet återkomma senare.

Bland äldre beror hypertyreos oftare på att delar av sköldkörteln förlorar sin känslighet för TSH och övergår till egen produktion av T4 i form av hormonaktiva knölar (giftstruma eller giftstruma i en knöl – giftig (toxisk) innebär i det här sammanhanget att ämnesomsättningen är hög). I vissa delar av världen förekommer jodbrist (inte i Sverige), vilket kan förorsaka giftig knölstruma.

Andra omständigheter som kan orsaka hypertyreos är läkemedel (amiodaron, överbehandling med tyroxin) och överdrivet intag av jod (bland annat från hälsokostprodukter).

Diagnos

Om hypertyreos misstänks på grund av typiska symtom tas blodprover. Mätningar i blodet av hormonet TSH i kombination med T4 bekräftar i de flesta fall diagnosen. Blodprov som visar antikroppar i blodet stärker diagnosen. Andra undersökningar som kan vara aktuella är ultraljud och skintigrafi av sköldkörtel. 

Behandling

Hypertyreos behandlas med läkemedel, radioaktiva medel eller kirurgiska ingrepp.

Valet av behandling är avgörs av:

• Vilken typ av hypertyreos det handlar om.
• Patientens ålder.
• Sköldkörtelns storlek.
• Patientens allmänna hälsotillstånd.
• Hur stor risk det är att sjukdomen återkommer.

Alla behandlingsformer kan leda till att sköldkörteln producerar för lite hormon. Man kan då få hypotyreos vilket innebär att man måste tillföra kroppen tyroxin dagligen i tablettform.

Läkemedel

Tyreostatika

Läkemedelsbehandling med så kallade tyreostatika prövas först, framför allt på yngre personer. Hos äldre vuxna talar följande faktorer för läkemedelsbehandling:

• Ålder under 40–50 år.
• Liten eller ingen struma.
• Lätt överfunktion.

Tyreostatika verkar genom att hämma bildningen av tyreoideahormonerna och en sådan behandling kan pågå under 12–18 månader vid Graves sjukdom. Behandlingen ger kontroll över hypertyreosen inom några veckor. Hos personer med Graves sjukdom återkommer symtomen hos hälften av patienterna efter avslutad behandling, oftast bland dem som röker, har stor struma eller höga halter antikroppar. I sällsynta fall kan läkemedlet ge upphov till nedsatt produktion av vita blodkroppar (agranulocytos) och då kan man drabbas av allvarliga infektioner. Det är viktigt att man går på regelbundna kontroller, men framförallt ska man själv kontakta vården direkt för kontroll av vita blodkroppar om man får feber, sjukdomskänsla eller ont i halsen. Behandlingen måste avslutas om agranulocytos uppstår. Alla blir inte friska av behandling med tyreostatika och då måste vanligtvis sköldkörteln tas bort. Detta kan ske genom behandling med radioaktivt jod eller kirurgi.

Betablockerare

Betablockerare är en typ av läkemedel som ofta används för att lindra besvär som hjärtklappning och skakningar. Vid övergående inflammation i sköldkörteln (tyreoidit) är detta ofta den enda behandling man behöver, eftersom hormonproduktionen med tiden normaliseras. Behandlingen pågår så länge som krävs för att lindra symtomen.

Behandling med radioaktivt jod

Radiojodbehandling går ut på att tillföra radioaktivt jod till kroppen. Eftersom allt jod samlas i sköldkörteln leder det till att sköldkörteln förstörs, utan att andra vävnader i kroppen skadas. Det är en säker och bra behandling.

Behandling med radioaktivt jod är effektivt vid Graves sjukdom och giftig knölstruma. I Sverige ges radioaktivt jod till vuxna, särskilt över 30 år och ofta som förstahandsbehandling.

Full effekt fås inom 6–12 veckor. De allra flesta får normal ämnesomsättning efter 8 veckor med 1 dos, medan övriga kommer att behöva en eller flera extradoser. Hos patienter med giftig knölstruma minskar en sådan behandling storleken på struman med knappt hälften. Behandlingen leder med tiden ofta till bestående hypotyreos, vilket behandlas med tablett tyroxin dagligen under resten av livet.

Kirurgi

Kirurgisk borttagning av sköldkörteln (tyreoidektomi) är också en möjlighet. Under ingreppet tas det mesta av körteln bort. Kirurgi är framför allt aktuellt om det finns knölar i körteln eller om man har en struma som pressar mot andra delar av halsen. Kirurgi erbjuds också patienter som är allergiska mot tyreostatika och som inte vill ha radiojodbehandling.

De flesta får bestående hypotyreos, låg sköldkörtelfunktion, efter kirurgisk borttagning av sköldkörteln, vilket behandlas med tablett tyroxin dagligen under resten av livet.

Vid Graves sjukdom kontrolleras kalcium och D-vitaminnivåerna i blodet inför kirurgi. Om D-vitaminnivån är låg, kan behandling med kalcium och D-vitamin bli aktuell inför kirurgin för att minska risken för låga kalciumnivåer efter operationen.

Prognos

Hur tillståndet förlöper varierar mycket från person till person. Vissa blir bra av sig själva, men sjukdomen fortsätter att utvecklas hos de flesta. 

Ögonbesvär kan förekomma och i sällsynta fall, om behandling inte ges, utvecklas utstående ögon vid Graves sjukdom.

Om tillståndet inte behandlas kan det orsaka eller förvärra tillstånd som förmaksflimmer, angina pectoris, hjärtinfarkt, hjärtsvikt och osteoporos (benskörhet).

Tyreotoxisk kris är en sällsynt, men allvarlig komplikation som beror på att en stor mängd sköldkörtelhormon frigörs. Det ger snabbt symtom på hypertyreos och allvarliga hjärtrytmrubbningar. Tyreotoxisk kris förekommer dock inte bland personer som fått behandling för hypertyreos.