Diabetes insipidus

Vad är diabetes insipidus?

Diabetes insipidus är en ovanlig sjukdom som kännetecknas av utsöndring av stora mängder okoncentrerad urin och ökat intag av vätska. I många fall kan det handla om många liter urin per dag. Tillståndet förekommer hos såväl män som kvinnor och i alla åldrar.

Symtom 

En hög urinproduktion och ett högt vätskeintag på grund av att man är törstig är viktiga symtom vid diabetes insipidus. Personer med tillståndet vill helst dricka iskallt vatten. Hos barn kan det främst yttra sig som att man kissar på sig. Urinproduktionen blir ofta så hög att man behöver kissa ofta på natten. Så länge man kan dricka brukar det inte bli några allvarliga andra symtom. Små barn och personer som inte kan dricka kan dock få andra symtom från nervsystemet såsom kräkningar, nedsatt medvetandenivå och i vissa fall krampanfall. 

Orsak 

Diabetes insipidus kan ha olika orsaker:

• Vid neurogen eller central diabetes insipidus beror tillståndet på brist av hormonet vasopressin eller antidiuretiskt hormon (ADH). Detta är ett hormon som produceras i hypofyskörteln i hjärnan, som kan bli skadad av olika sjukdomar. Hormonets funktion är bland annat att reglera vätskeinnehållet i kroppen genom att reglera mängden vätska som utsöndras via njurarna. Om det inte produceras tillräckligt med vasopressin fortsätter njurarna att utsöndra vatten, även om man inte dricker. Det leder till en högre koncentration av salter i blodet vilket ger en ökad törstkänsla.
• Orsaken kan också finnas i njurarna. Vid denna form, nefrogen diabetes insipidus, har hormonet vasopressin ingen verkan. Effekten blir densamma som vid neurogen/central diabetes insipidus. Att njurarna inte reagerar på vasopressin kan bero på medfödda orsaker eller på förvärvade orsaker, såsom infektioner i njurarna eller läkemedel.
• Ibland kan tillståndet börja med att man dricker för mycket, eller genom att man känner ovanligt mycket törst. Det kallas för primär polydipsi. Man kissar då ut mycket okoncentrerarad urin. Hormonet vasopressin fungerar som det ska vid det här tillståndet. 
• Under och direkt efter graviditeten kan hormonet vasopressin brytas ner av vissa enzymer. Effekten blir densamma som vid central/neurogen diabetes insipidus.  

Diagnos

Om tillståndet misstänks ska man lämna olika blodprover och urinprover. Man tittar framför allt på koncentrationen av salter i blodet jämfört med samma koncentration i urinen. Samtidigt försöker man ta reda på om det finns orsaker till tillståndet, såsom skador på hjärnan eller skador på njurarna. En magnetkameraundersökning av hjärnan kan påvisa skador i hjärnan. 

Behandling av diabetes insipidus 

Behandlingen beror på vilken typ av diabetes insipidus det handlar om. Om det inte produceras tillräckligt med hormonet vasopressin eller vid graviditetsutlöst diabetes insipidus kan man ersätta det med ett läkemedel, desmopressin, som har samma funktion. Nackdelen med den behandlingen är att man kan överjustera tillståndet så man får en vattenförgiftning i stället. Därför är det viktigt att bara dricka för att släcka törsten. 

Om njurarna inte reagerar på vasopressin hjälper det inte att ersätta hormonet. Behandlingen består då i regel av lågt saltintag, behandling med vissa vätskedrivande och eventuellt behandling med antiinflammatoriska medel (NSAID).

Vid primär polydipsi är det viktigt att behandla bakomliggande tillstånd och att minska intaget av vätska.

Prognos

Prognosen varierar något beroende på orsak, men i allmänhet har sjukdomen en god prognos. För vissa är det bara ett besvärligt tillstånd medan andra har svårare symtom. Med hjälp av vissa förhållningsregler och läkemedel kan man ofta uppnå en utmärkt hälsa. Eftersom läkemedlen kan ge vissa biverkningar är det viktigt att närstående informeras om vad man ska göra ifall man får akuta symtom.