Läkemedelsbehandling av högt blodtryck

Vad är hypertoni?

Högt blodtryck (hypertoni) betyder att trycket i kroppens pulsådror är högre än vad som definieras som normalt. Vanligtvis är högt blodtryck inte ett akut tillstånd. Om trycket inte är mycket förhöjt uppstår i regel inga symtom i början. Men högt blodtryck är ändå mycket ogynnsamt för kroppen.

Skadeverkningarna sker i det tysta under många år, tills konsekvenserna plötsligt uppstår, till exempel i form av hjärtinfarkt eller stroke, men även demens. Högt blodtryck är idag ett av de största hälsoproblemen i västvärlden och det är nära knutet till så kallade livsstilssjukdomar, som till exempel diabetes och fetma. Om det inte behandlas leder högt blodtryck till ökad risk för allvarlig och livshotande sjukdom och medför sänkt livskvalitet och minskad förväntad livslängd.

Lyckligtvis finns flera åtgärder som motverkar de skadliga effekter som högt blodtryck har på kroppen. Ofta är det nödvändigt att använda läkemedel som sänker trycket. Ännu viktigare är emellertid de åtgärder som man vidtar själv. För vissa människor kan det vara nödvändigt med väsentliga förändringar i levnadsvanor.

Eftersom de flesta med högt blodtryck inte har några symtom utan känner sig friska, kan det ofta vara svårt att vara motiverad att påbörja behandling och livsstilsändringar. Då är det viktigt att tänka på att belöningen inte bara är utsikten om ett längre liv, utan också högre livskvalitet.

Symtom

Högt blodtryck ger i regel inga symtom.

Vid mycket högt blodtryck kan det dock uppstå symtom som huvudvärk, yrsel, andningsrelaterade bröstsmärtor eller hjärtklappning.

Behandling

All behandling av högt blodtryck har som mål att minska risken för hjärt-kärlsjukdom och för tidig död. Högt blodtryck är bara en av flera faktorer som påverkar denna risk. Andra faktorer som har stor betydelse för hjärt-kärlsjukdom är fetma, rökning, för lite motion och höga blodfetter. Detta kallas riskfaktorer för utveckling av hjärt-kärlsjukdom.

För att minska risken för hjärt- och kärlsjukdom bör så många som möjligt av de åtgärdbara riskfaktorerna avlägsnas eller begränsas. Behandlingen av högt blodtryck består därför av mycket mer än att minska trycket. Minst lika viktigt är att äta en hälsosam kost med mycket frukt, grönsaker och fisk och mindre kalorier, lite mättat fett, samt att motionera regelbundet och inte röka.

Läkemedel

Blodtryckssänkande läkemedel tillhör de allra mest sålda läkemedelsgrupperna. Vissa av dem, till exempel så kallade diuretika och betablockerare (se nedan), har använts i många år. En rad andra läkemedel har kommit ut på marknaden under senare tid.Det finns en rad olika läkemedel som kan sänka blodtrycket. Dessa läkemedel kallas blodtryckssänkande eller antihypertensiva läkemedel.

Avsikten med att använda blodtryckssänkande läkemedel är att förhindra skador som kan uppstå flera år framåt i tiden. Risken med att ha ett lätt förhöjt blodtryck är individuell. För vissa innebär det en relativt stor risk, för andra är den liten. I genomsnitt är sannolikheten för att utveckla hjärt- och kärlsjukdom när man har förhöjt blodtryck klart högre än om man jämför med en person med normalt blodtryck. Det råder inga tvivel om att för många personer med högt blodtryck minskar dessa läkemedel risken för bland annat hjärtinfarkt, stroke och för tidig död.

För de flesta som börjar med blodtryckssänkande läkemedel innebär det en livslång behandling. Många av läkemedlen är dyra och det kan förekomma biverkningar.

Alla dessa faktorer gör att beslutet om att starta med blodtryckssänkande behandling inte är enkelt. Detta gäller särskilt när blodtrycket bara är lite förhöjt (mild hypertoni). Om man har måttlig eller svår hypertoni rekommenderas emellertid alltid behandling med läkemedel. Detsamma gäller om man har flera andra riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdom, till exempel diabetes, övervikt, mycket hjärtsjukdom i familjen eller om man röker.

Några patienter klarar sig med en blodtrycksmedicin. Många behöver däremot två eller flera för att få tillräcklig effekt. Återkommande kontroller av effekt och biverkningar är viktigt, särskilt i början av behandlingen. Det finns studier som har visat att blodtrycksmediciner har bättre sjukdomsförebyggande effekt om de tas på kvällen, men senare granskning har visat att resultaten inte är tillförlitliga. 

Blodtryckssänkande läkemedel

Vätskedrivande läkemedel

Vätskedrivande läkemedel (diuretika) ökar utsöndringen av vatten och salt genom njurarna så att urinproduktionen blir större. På så sätt minskas mängden vätska i blodådrorna och blodtrycket sjunker. Dessa ämnen har också en viss effekt på blodkärlen så att de utvidgas något och därmed sänks blodtrycket ytterligare.

Vätskedrivande läkemedel är särskilt bra för personer som dessutom har hjärtsvikt.

Vissa vätskedrivande läkemedel (tiazider) ska användas med försiktighet vid begynnande diabetes. De kan försämra kontrollen av blodsockret, vilket dock är dosberoende. Tillstånd som leder till rubbningar i kroppens saltbalans kan bli problematiska vid användning av vattendrivande läkemedel.

Vätskedrivande läkemedel orsakar ofta frekvent urinavgång några timmar efter tablettintag. Allvarliga biverkningar är sällsynta vid användning av vätskedrivande läkemedel. Vissa kan bli illamående, bli förstoppade eller få diarré, och vissa drabbas av trötthet och impotens.

Det är viktigt att använda läkemedlet på ett korrekt sätt för att minska sannolikheten för biverkningar. Läkemedlen kan ändra på saltvärden (natrium, kalium) i blodet och därför tas regelbundna prov för att kontrollera dessa värden. Oftast kontrolleras även njurfunktionen, eftersom en ändrad dosering kan behövas beroende på hur bra njurarna fungerar. Sådana kontroller är särskilt nödvändiga under inledningen av behandlingen.

ACE-hämmare

Detta är en grupp läkemedel som får blodkärlen att slappna av och utvidgas, vilket gör att blodtrycket minskar och att blodflödet kan förbättras i trånga kärl. I tillägg till den blodtryckssänkande effekten har ACE-hämmare en svagt vätskedrivande (diuretisk) verkan, framför allt i kombination med diuretika. Detta förstärker blodtryckssänkningen.

ACE-hämmare används mycket hos personer med högt blodtryck, särskilt hos dem som förutom högt blodtryck även har hjärtsvikt eller diabetes.

Personer med förträngning i njurpulsådrorna eller i hjärtklaffarna ska kontrolleras särskilt noga i början av behandling med ACE-hämmare och närbesläktade angiotensin II-antagonister. Vid förväntad eller pågående graviditet ska man inte använda dessa preparat på grund av risk för fosterskador.

ACE-hämmare ger vid vanlig användning få eller inga biverkningar. Vissa, särskilt kvinnor, får en del hosta, särskilt om natten. Andra biverkningar är nedsatt smaksinne, trötthet, illamående, yrsel, svimningstendenser, huvudvärk och klåda.

Det är viktigt att använda läkemedlet på ett korrekt sätt för att minska sannolikheten för biverkningar. Läkemedlen kan ändra på saltvärden (natrium, kalium) i blodet och därför tas regelbundna prov för att kontrollera dessa värden. Oftast kontrolleras även njurfunktionen, eftersom en ändrad dosering kan behövas beroende på hur bra njurarna fungerar. Sådana kontroller är särskilt nödvändiga under början av behandlingen.

Angiotensin II-antagonister (ARB)

Dessa läkemedel liknar ACE-hämmare på många sätt. Verkan mot högt blodtryck är god. Biverkningarna är mer sällsynta än vid användning av ACE-hämmare men eftersom man har forskat mer på ACE-hämmare så föredras dessa i första hand i många fall. Regelbunden provtagning för att kontrollera saltvärden i blodet och njurfunktionen behövs, precis som vid ACE-hämmare.

Betablockerare

Dessa läkemedel minskar hjärtats arbetsbelastning genom att sänka hjärtfrekvensen (pulsen) och den blodmängd som pumpas ut vid varje slag. Betablockerare sänker även ämnesomsättningen i hjärtmuskeln genom en minskad hjärtfrekvens. Alla dessa effekter leder till minskat blodtryck och mindre behov av syre till hjärtmuskeln. Nackdelen kan vara att den fysiska prestationsförmågan kan bli något sämre.

Betablockerare har fram tills nyligen tillhört de läkemedel som prövats först hos personer med högt blodtryck. De flesta får god effekt och de är billiga. Denna typ av läkemedel används också av de flesta som har haft hjärtinfarkt och de minskar då risken för nya infarkter. Dessutom har de ofta god effekt mot angina pectoris ("kärlkramp") liksom vid hjärtsvikt. De senaste åren har betablockerare fått en mer osäker plats i behandlingen av högt blodtryck och de används i mindre utsträckning än förr. I brittiska och i svenska riktlinjer har man till exempel avlägsnat betablockerare som förstahandsval.

Personer med vissa sjukdomar ska vara försiktiga med att använda betablockerare. Detta gäller bland annat diabetes, astma och KOL, hjärtsvikt och enskilda hjärtrytmrubbningar. Betablockerarens effekt avtar med åldern.

Biverkningarna varierar från person till person och är även dosberoende. De vanligaste problemen är muskeltrötthet vid ansträngning, kalla händer och fötter och trötthet.

Det är mycket viktigt att inte sluta abrupt med betablockerare. Nedtrappningen ska ske gradvis över flera veckors tid och endast i samråd med läkare. Alltför snabb nedtrappning kan i vissa fall få allvarliga konsekvenser, till exempel stigande blodtryck, hjärtinfarkt eller hjärnblödning.

Kalciumblockerare

Kalciumblockerare eller kalciumantagonister verkar på en rad platser i hjärt- och kärlsystemet. De gör att blodkärlen utvidgas, de sänker hjärtfrekvensen och dämpar kraften i hjärtslagen. Detta ger en minskad belastning på hjärtat och bättre blodtillförsel i trånga blodådror.

Läkemedlen kan användas för att behandla högt blodtryck. De används också ofta som tillägg till andra blodtrycksläkemedel, till exempel betablockerare eller ACE-hämmare.

Vanliga biverkningar vid användning av kalciumblockerare är yrsel och svimningstendens, huvudvärk, illamående, rodnad, vattensamling kring anklarna, hjärtklappning och eventuellt långsam hjärtrytm.

Annan behandling

Högt blodtryck är en av flera riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. Andra viktiga orsaker är rökning, fetma, diabetes, hög kolesterolnivå och för lite motion.

Det är viktigt att angripa alla riskfaktorer för att minska risken för dessa sjukdomar. Det är viktigt att sänka blodtrycket, sluta röka, uppnå viktkontroll och motionera mer. God behandling av diabetes har avgörande betydelse och kräver vanligtvis medicinsk behandling. Personer med hög kolesterolnivå kan ha en god förebyggande effekt av kolesterolsänkande läkemedel (statiner). Hos personer som redan har tecken på hjärt-kärlsjukdom kan blodförtunnande läkemedel (acetylsalicylsyra) vara ändamålsenliga.

När blodtrycket inte går ned

I vissa fall kan ett högt blodtryck vara svårt att få under kontroll, även om du kanske använder tre eller fler olika läkemedel. Din läkare måste då bedöma ditt tillstånd. Möjliga förklaringar kan vara:

• Följer du behandlingsupplägget? Har du gjort de nödvändiga ändringarna i livsstil och tar du medicinerna så som föreskrivits?
• Har du falskt högt blodtryck när du är hos läkaren ("vitrockseffekt")? Om det inte redan har gjorts kan det vara aktuellt att göra en 24-timmarsblodtrycksmätning för upprepade mätningar av blodtrycket under dygnet.
• Kronisk njursjukdom, obstruktiv sömnapné (snarksyndrom) eller hormonrubbningen hyperaldosteronism, som alla kan leda till vätskeansamling i kroppen, kan också ge ett sådant resultat. Detsamma gäller övervikt, hög alkoholkonsumtion, högt saltintag och användning av NSAID-preparat.
• Otillräcklig läkemedelsbehandling är den vanligaste orsaken till behandlingssvikt. Enligt moderna riktlinjer behövs som regel kombinationsbehandling med minst två blodtryckssänkande läkemedel för de flesta patienter med hypertoni.