Hjärtsvikt

Vad är hjärtsvikt?

Hjärtsvikt är ett tillstånd där hjärtat inte klarar av att pumpa ut tillräckligt med blod för att förse kroppen med syre, som transporteras i blodet. Det innebär att vissa organ får dålig blod- och syretillförsel.

Cirka 100 000–200 000 personer har hjärtsvikt i Sverige. Uppskattningsvis har 10 procent av alla svenskar över 80 år hjärtsvikt.

Symtom

De mest typiska besvären som uppstår vid hjärtsvikt är andfåddhet, nedsatt fysisk prestationsförmåga och svullnad i benen. Vid lätt hjärtsvikt märks kommer symtomen först vid ansträngning, medan man vid allvarlig hjärtsvikt är andfådd även i vila. Det kan också bli svårare att andas när man ligger ner vilket gör det svårt att sova plant. Ett annat symtom är nattlig andfåddhet. Andra symtom såsom hjärtklappning, att man ofta är trött och orkar mindre, försämrad matlust och yrsel kan förekomma men är inte typiska för hjärtsvikt.

Svullnad i benen och på andra ställen i kroppen på grund av att blodet stockar sig är ett vanligt tecken men kan också bero på andra sjukdomar, såsom åderbråck. Viktökning kan förekomma genom ansamling av vätska i kroppen. 

Många med hjärtsvikt är oroliga för att hjärtat inte klarar av fysisk och sexuell aktivitet, men det finns mycket som talar för att fysisk aktivitet är bra för hjärtat och att sexuell aktivitet kan genomföras som vanligt.

Orsak

När vi rör oss ökar förbränningen i kroppen. De olika kroppsdelarna kräver då mer blod för att få tillräckligt med syre och näring. Ett friskt hjärta klarar av att öka sin aktivitet så att blodcirkulationen blir tillräckligt bra. Ett sjukt hjärta klarar inte av det och tillståndet kallas då för hjärtsvikt. Eftersom hjärtat inte klarar av att pumpa ut blodet stockar blodet i vener. Dessutom blir genomblödningen av njurarna sämre, vilket leder till att kroppen tror att det finns för lite vätska i kroppen. Det i sin tur leder till att njurarna håller fast vatten vilket kan leda till vätskeansamling och viktuppgång.

Många olika tillstånd kan orsaka hjärtsvikt. Vanliga riskfaktorer är rökning, högt blodtryck, kranskärlsjukdom (förträngningar i hjärtats kärl), övervikt (fetma) och diabetes. Fel på hjärtklaffarna (aortastenos, aortainsufficiens, mitralisinsufficiens, mitralisstenos) kan ge hjärtsvikt på grund av ökad belastning och slitage på muskeln.

Diagnos

Diagnosen misstänks som regel med ledning av de typiska symtom som föreligger och som har nämnts ovan. Det finns ett blodprov (som kallas för BNP eller NT-proBNP) som används för att utesluta hjärtsvikt: vid normala värden är det ytterst osannolikt att hjärtsvikt föreligger. EKG (elektrokardiogram) visar ofta sjukliga förändringar vid hjärtsvikt. Om man misstänker hjärtsvikt ska man i första hand göra en ultraljudsundersökning av hjärtat, som med säkerhet kan påvisa och utesluta hjärtsvikt. 

Om man har fått diagnosen hjärtsvikt tas oftast en del prover för att kartlägga riskfaktorer och kroppens olika funktioner. Slätröntgen av hjärta och lungor används framför allt för att utesluta andra sjukdomar. Ibland görs en spirometri för att utesluta att KOL föreligger. I undantagsfall kan det behövas ytterligare undersökningar för att klargöra orsaken till hjärtsvikten och omfattningen av skadan på hjärtat.

Behandling

Behandlingen beror på vilken typ av hjärtsvikt man har. Man skiljer mellan två (eller tre) olika former av hjärtsvikt, beroende på om hjärtmuskeln förmår att kontrahera sig eller inte. Oavsett typen är det viktigt att behandla eventuella utlösande faktorer, såsom högt blodtryck, förhöjda blodfetter, diabetes, riskbruk av alkohol och övervikt. Vid tecken på stockning av vätska kan man använda läkemedel som ökar utsöndringen av vätska genom njurarna. 

Vid nedsatt förmåga att kontrahera hjärtmuskeln behandlar man tillståndet med (olika) läkemedel. Vilka läkemedel som används beror framför allt på vilken grad av hjärtsvikt man har. 

Vid normal förmåga att kontrahera hjärtmuskeln har man inte visat att läkemedel har positiv effekt. Det är viktigt att behandla bakomliggande tillstånd (se tidigare).

Hjärtsvikt behandlas oftast inom primärvården. Vid svår hjärtsvikt eller vid en tillfällig försämring av hjärtsvikten blir inneliggande vård nödvändig. Syftet med behandlingen är att lindra symtomen och därmed förbättra livskvaliteten och öka livslängden.

Egenbehandling

Det är viktigt att förstå sjukdomen för att man som patient kan söka vård när det behövs. Hjärtsvikt kan ibland försämras (tillfälligt) och tecken på det är ökad andfåddhet, ökad svullnad (främst i benen) och viktuppgång med minst 2 kg på 3 dagar. Att väga sig regelbundet är ett enkelt sätt att hålla koll på hjärtsvikten.

Det finns flera saker som man kan göra själv:

• Var restriktiv med vätska. Vid tecken på stockning och andfåddhet är det oftast viktigt att inte dricka mer än 1,5 L (maximalt 2 L) per dag.
• Ät varierad kost med tillräckligt med grönsaker, frukt, baljväxter, och fisk.
• Ät mindre salt. Man rekommenderar att begränsa saltintaget till maximalt 6 gram per dag. 
• Undvik stora mängder alkohol. Hos vissa former av hjärtsvikt bör man undvika alkohol helt. 
• Sluta röka. Rökning kan leda till hjärtsvikt och ger dessutom högre risk för annan hjärt-kärlsjukdom.
• Det kan vara bra att gå ner i vikt om man är överviktig. 
• Fysisk aktivitet har visat sig vara bra när man har hjärtsvikt, men bör anpassas efter besvären. Om man klarar av att motionera regelbundet så är det bra. Ofta kan det vara bra att ha kontakt med en fysioterapeut eller arbetsterapeut för att bedöma hur mycket man kan anstränga sig. 
• Vaccinationer mot till exempel influensa och pneumokocker kan minska risken för att man blir sjuk i dessa sjukdomar, något som kan vara farligt när man har hjärtsvikt.

Läkemedelsbehandling

Det finns många läkemedel som är effektiva vid hjärtsvikt. De viktigaste läkemedelsgrupperna listas nedan. De första fyra grupperna rekommenderas numera alltid hos personer med hjärtsvikt och nedsatt pumpfunktion:

• ACE-hämmare verkar genom att blodkärl vidgas så att blodtrycket går ner och hjärtat arbetar lättare. Därtill skyddas hjärtat från vissa hormoneffekter. Denna läkemedelstyp utgör idag grundbehandlingen hos alla med hjärtsvikt där hjärtat har svårt att kontrahera sig, oavsett om man har symtom eller inte. Exempel på läkemedel är enalapril och ramipril. Ibland utvecklar man hosta vid intag av dessa läkemedel och man kan då byta till en en annan, liknande läkemedelsgrupp som inte har den biverkningen.
• Betablockerare får hjärtat att slå lugnare och långsammare, sänker blodtrycket och skyddar hjärtat. Exempel på läkemedel är metoprolol och bisoprolol.
• Aldosteronantagonister påverkar utsöndringen av vätska i njurarna och har visat sig kunna förbättra hjärtsvikten hos patienter som har symtom trots behandling enligt ovan. Exempel på läkemedel är spironolakton och eplerenon.
• SGLT-2-hämmare är läkemedel som först och främst utvecklades för behandling av typ 2-diabetes men forskning har visat att läkemedlen har en gynnsam effekt vid behandling av hjärtsvikt med försämrad pumpfunktion. Exempel på läkemedel är dapagliflozin och empagliflozin.
• Vätskedrivande läkemedel minskar vätskemängden i kroppen genom att öka utsöndringen av vätska i njurarna. De används som symtomlindrande behandling vid tecken på vätskeansamling.
• Det finns också andra preparat som verkar bra vid hjärtsvikt och en rad nya behandlingar är under utveckling och utprovning.

Blodförtunnande mediciner används inte regelmässigt vid hjärtsvikt men kan ges om man har förmaksflimmer. Rytmstabiliserande läkemedel används också ifall man tenderar att ha oregelbunden hjärtrytm.

Annan behandling

En del patienter har fel i fortledningen av den elektriska signalen i hjärtat som gör att hjärtmuskeln inte drar ihop sig normalt. I dessa fall kan insättning av en apparat som styr hjärtrytmen delvis hjälpa (kardiell resynkroniseringsterapi). Bland patienter med tendens till allvarligare rytmstörningar kan det vara aktuellt att operera in en pacemaker eller defibrillator (ICD). 

I vissa lägen kan det vara aktuellt med kirurgi. Det gäller särskilt för personer med fel på hjärtklaffen. I ytterst få fall utförs hjärttransplantation.

Prognos

Hjärtsvikt är ett allvarligt tillstånd där det redan har uppstått varaktiga förändringar i hjärtat. Det kännetecknas av perioder med försämringar, där mer intensiv behandling behövs. De läkemedel som används i dag är till stor hjälp och bidrar i hög grad till att lindra besvär och förlänga liv.

Prognosen beror av hur allvarlig hjärtsvikten är. Mer allvarligare former av hjärtsvikt har högre dödlighet. Optimal medverkan till behandlingen kan förbättra prognosen.