Förkalkning i halskärl (karotisstenos)

Vad är förkalkning i ett halskärl?

Till följd av åderförfettning/åderförkalkning kan kärlen mot huvudet bli trånga. Åderförkalkning/-förfettning i halskärl beror på fettavlagringar på insidan av de kärl som leder syrerikt blod till hjärnan. Det viktigaste kärlet är karotisartären, arteria carotis, och när det blir trängre talar man om karotisstenos. 

De flesta har inga besvär eller symtom och tillståndet kallas då för asymtomatisk karotisstenos. Hos vissa personer kan förträngningen leda till tillfällig syrebrist med övergående neurologiska bortfallssymtom (transitoriska ischemiska attacker, TIA) eller stroke med bestående neurologiska bortfallsymtom och man talar då om symtomgivande karotisstenos.

Asymtomatisk karotisstenos förekommer i cirka 4–6 % av alla personer över 80 år och är betydligt ovanligare hos personer under 50 år (0,3–0,5 %).

Orsak

Åderförkalkning/åderförfettning är ett förhållandevis vanligt tillstånd hos äldre människor och hos personer med högt blodtryck, diabetes eller personer som har rökt länge. Det uppstår när kalkavlagringar fäster i väggen på halskärlen och gör dem trängre. Kroppen försöker att reparera skadan på kärlet. Det bildas ärrvävnad som gör kärlväggen tjockare och styvare och blodkärlet smalare. I takt med att mer kolesterol avlagras blir kärlväggarna allt tjockare och blodströmmen inne i kärlet reduceras ytterligare. Detta kallas med medicinsk terminologi för ateroskleros.

En viss grad av ateroskleros är mycket vanligt hos människor i de flesta västländer när man har fyllt 50 till 60 år. Hos de flesta börjar utvecklingen redan i 20-årsåldern och ökar med åldern. Ateroskleros är den största orsaken bakom många hjärt- och kärlsjukdomar, bland annat hjärtinfarkt, angina och stroke:

• Rökning är en av de vanligaste orsakerna till ateroskleros. Hos rökare börjar förkalkningen tidigare, sker i snabbare takt och får allvarligare konsekvenser än hos ickerökare.
• Personer med hög fetthalt i blodet är mer utsatta för ateroskleros. Detta gäller särskilt fett i form av kolesterol. Blodets fettinnehåll påverkas till viss grad av vad vi äter, men även ärftliga faktorer spelar roll.
• Andra riskfaktorer är att vara man, kvinna efter övergångsåldern, diabetes och högt blodtryck.

Symtom

Förträngningen ger i sig inga symtom alls. Många vet därför inte om att de har sjukdomen eller så kan den hittas av en tillfällighet vid en läkarundersökning. Personer med karotisstenos har en något förhöjd risk för att få stroke/hjärninfarkt. 

Om man har karotisstenos kan små bitar från förkalkningen lossna och följa blodströmmen till hjärnan och/eller ögat. Det kan också uppstå en blodpropp inne i kärlet som gör att blodet inte kan passera. Man har sett att ungefär 15–20 % av alla hjärninfarkter – den vanligaste typen av stroke – orsakas av karotisstenos.

Både TIA och stroke kan arta sig på många olika sätt. TIA är kortvariga (varar mindre än 24 timmar) och symtomen går tillbaka helt. Vid stroke kvarstår symtomen längre och kan bli varaktiga. Vanliga symtom är nedsatt styrka i armar och/eller ben, övergående eller bestående synstörning, förlorad känsel, talsvårigheter, plötslig yrsel, svimning och balansproblem. Ofta föreligger bara ett av symtomen.

Diagnos

Karotisstenos är ofta ett fynd som uppdagas när läkaren lyssnar på halskärlen med stetoskop eller när man gör en annan undersökning för att ta bilder på kärlen. Vid kroppsundersökningen kan man ibland höra att blodet "susar" när det passerar det trånga partiet. Att lyssna på halskärlen säger dock lite om förträngningens omfattning.

I regel behövs andra undersökningar för att bedöma hur utbrett tillståndet är. En ultraljudsundersökning är den rekommenderade undersökningsmetoden av halskärlen. Det är dock inte klart om en sådan undersökning ändrar behandlingen.

I vissa fall identifieras tillståndet först när man har haft en stroke eller TIA. Undersökning med ultraljudsundersökning av halskärlen eller i vissa fall kartläggning av kärlen med skiktröntgen, datortomografi, eller magnetkameraundersökning är då nödvändigt. 

Behandling

Utan symtom

Hos personer med karotisstenos där kärlet har blivit minst hälften så trång rekommenderas behandling med översyn av levnadsvanor och ofta läkemedel:

• Rökstopp minskar riskerna nästan omedelbart och har samtidigt även en rad andra positiva hälsoeffekter.
• Kosthållningen har betydelse och du bör äta mycket frukt, grönsaker och fisk, samtidigt som fettinnehållet bör minskas. Särskilt animaliskt fett bör undvikas. Animaliskt fett finns i kött, köttprodukter och mejeriprodukter som ost och fet mjölk.
• Du bör även tänka på att vara fysiskt aktiv. Måttlig intensitet i minst 150 minuter per vecka eller hög intensitet i minst 75 minuter per vecka rekommenderas. 
• God behandling av diabetes, höga kolesterolvärden samt högt blodtryck minskar risken.
• Övervikt ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar och översyn av kostvanor och fysisk aktivitet rekommenderas. Hos vissa kan läkemedel eller kirurgi bli aktuella. 
• Behandling med aspirin (acetylsalicylsyra) rekommenderas vid karotisstenos utan symtom för att förebygga blodproppar. 

Med symtom

Om man har haft en stroke eller TIA och en samtidig förträngning av karotidartären säger rekommendationerna att man ska operera kärlet. Dessa operationer går som regel till så att kirurgen via ett snitt på halsen tar bort förträngningen inne i kärlet (endarterektomi). Ett sådant ingrepp ska utföras inom två veckor från det att man fick symtom. 

Prognos

De flesta med karotisstenos utan symtom får aldrig stroke eller TIA. Risken blir ännu lägre vid god behandling med läkemedel och korrigering av ohälsosamma levnadsvanor. 

Många personer med karotisstenos har förkalkningar i andra blodkärl i kroppen, bland annat i kranskärlen i hjärtat. Man har då en ökad risk för kärlkramp och hjärtinfarkt. Hos andra kan det leda till smärtor i benen när man har gått ett tag eller nedsatt förmåga till erektion hos män. 

Kirurgi vid karotisstenos gör att risken för ny stroke eller TIA blir betydligt lägre.