Benartärsjukdom, kärlkramp i benen

Vad är benartärsjukdom?

Kärlkramp är en beskrivning för symtom som uppstår när syrebehovet överstiger syretillförseln. Syre behövs för att våra vävnader ska fungera som de ska. Vid kärlkramp i benen beror det på nedsatt blodcirkulation i pulsådrorna (artärerna) som leder syrerik blod till benen. Det kallas för benartärsjukdom, och om symtomen utlöses av fysisk aktivitet kallas tillståndet på fackspråk för claudicatio intermittens. 

Förekomsten av nedsatt cirkulation i benen ökar med åldern. Det förekommer hos cirka 7 % av personer mellan 60 och 65 år men stiger till cirka hälften av alla personer mellan 85–90 år. Mer än hälften har dock inga besvär. Allvarligt nedsatt cirkulation i benen förekommer hos 1 % av den totala befolkningen. 

Symtom och tecken

De flesta personer med nedsatt cirkulation i benen har inga symtom. Det kan bero på att det fortfarande finns tillräckligt med syretransport till benen. En annan förklaring är att syrebehovet inte så högt att symtom uppstår. Det kan vara fallet när personen med dålig cirkulation i benet inte är särskilt fysiskt aktiv längre. 

Om symtom uppstår är det mest typiska symtom att uppstår smärtor eller obehag i benen vid gång. Symtomen kan också uppfattas som en trötthetskänsla eller krampliknande smärta. Symtomen avtar snabbt när man vilar. På grund av symtombilden kallas tillståndet också för fönstertittarsjukan – efter att ha gått ett litet tag måste man stanna upp för att symtomen ska avta och man kan under tiden passa på att titta i affärernas fönster. 

Vid nedsatt blodcirkulation i benen är fötter och underben ofta bleka och kalla. Ibland kan det uppstå sår på grund av den dåliga blodcirkulation, eller så läker såren mycket långsamt. Sådana sår kallas för arteriella bensår. Ibland kan naglarna bli tunna och kan huden tappa håren på ben eller fötter. Musklerna kan bli svaga och mindre på grund av den nedsatta blodcirkulationen. 

Om cirkulationen är mycket nedsatt kan symtomen uppstå utan att man anstränger sig. Man talar då om vilosmärtor. Ett tidigt symtom kan vara nattliga smärtor i benen som lindras genom att sitta med benen hängande utanför sängen. Om blodtillförseln minskar abrupt kan benet plötsligt göra mycket ont, vara blekt, kallt och kan det kännas avdomnat. Det är dock mycket ovanligt men kräver akut undersökning på sjukhus. 

Tillståndet kan förekomma i ett ben eller i båda ben. Sjukdomen utvecklas långsamt. När besvären dyker upp har de flesta haft förändringar i blodkärlen i många år.

Orsak

Orsaken är åderförfettning/åderförkalkning (ateroskleros) där det uppstår avlagringar av kolesterol och fettpartiklar på insidan av blodkärlen. Blodkärlen blir trängre och kan bli så trånga att blodet som transporterar syre har svårt att nå vävnaderna. Fysisk ansträngning, till exempel gång, gör att syrebehovet ökar. Syretillförseln begränsas av förträngningarna i blodkärlen och det uppstår syrebrist, ischemi, som leder till de typiska symtomen. 

Risken för åderförfettning i benen ökar tydligt vid rökning, typ 1-diabetes typ 1 och typ 2-diabetes, högt blodtryck och/eller högt kolesterol. Fysiskt inaktivitet ger också en högre risk. Förutom dessa faktorer spelar ålder en viktig roll. 

Åderförfettning/-förkalkning sker sällan endast i benen. Ofta är andra pulsådror också påverkade. Därför finns en ökad risk för att drabbas av de andra sjukdomar som beror på åderförfettning, det vill säga kärlkramp i hjärtmuskeln, hjärtinfarkt och stroke. 

Diagnos

Benartärsjukdom kan misstänkas hos personer som har typiska symtom eller hos personer med andra tecken på åderförfettning/-förkalkning i kroppen.

Vid kroppsundersökningen kan man observera torr och blank hud, kall hud, håravfall på benen, spröda naglar och sårbildning. Nedsatt cirkulation i pulsådrorna ger i regel en svag eller frånvarande puls i benet eller i foten. Pulsen bedöms i ljumskarna, knävecken och på fötterna. Förträngningar kan ge flödesförändringar som kan höras med ett stetoskop när man lyssnar på pulsådrorna i magen eller i ljumsken. 

Diagnosen kan ställas genom att bedöma blodtrycket på ankeln och på armen. Kvoten mellan dessa värden, ankel-/armtrycksindex kan därmed räknas ut. Vid en kvot samma eller lägre än 0,9 föreligger nedsatt cirkulation i benet. Undersökningen utförs med en vanlig blodtrycksmätare runt armen och benet samt registrering av pulsen med en pulsmätare (doppler). Undersökningen ger i vanliga fall inga besvär och är utan risker. 

Ibland kan förträngningen endast påvisas efter en viss fysisk ansträngning. Ett gångprov med mätning av ankel-/armtrycksindex efteråt kan då vara av värde. Diagnosen kan vid behov bekräftas med ultraljud där man kan titta på flödet genom pulsådrorna. Datortomografi (skiktröntgen, DT) eller magnetkameraundersökning (MRT) med kontrast som ges direkt i blodet görs ofta inför en operation.

Blodprover och urinprov har inget värde för att ställa diagnos, men kan ge viktig information om riskfaktorer för åderförfettning/-förkalkning och kan i vissa fall påvisa skador i organ som har uppstått till följd av den processen. 

Behandling av benartärsjukdom

Syftet med behandlingen är att bromsa den sjukdomsutvecklingen, minska besvären och förhindra komplikationer, såsom hjärtinfarkt, stroke och kärlkramp i hjärtmuskeln och infektioner i sår. 

Egenbehandling

Det finns ett antal saker saker som man själv kan göra:

• Regelbunden träning förbättrar blodcirkulationen. Det bästa är att träna med hjälp av vårdpersonal, såsom en fysioterapeut. Gångträning rekommenderas, men även cykling eller styrketräning har god effekt. Man bör helst träna i minst 30 minuter minst tre gånger per vecka. Bäst effekt av gångträning får man när man upplever måttliga till kraftiga symtom när man går. 
• Rökstopp är en viktig del av behandlingen. Rökstopp ger ingen direkt förbättring men minskar risken för komplikationer på sikt avsevärt.
• God fothygien är viktigt för att förhindra sår.
• Anpassningar i kosten vid övervikt kan vara viktigt vid diabetes, högt blodtryck och/eller höga blodfetter.

Läkemedel

Behandling för att sänka blodfetterna rekommenderas hos alla med påvisad nedsatt cirkulation i benen. Det görs i regel med kolesterolsänkande mediciner av typen statiner. Genom att sänka blodfetterna bromsas åderförfettningen/-förkalkningen.

Hos alla som har symtom rekommenderas blodförtunnande mediciner av typen klopidogrel eller acetylsalicylsyra. Hos personer utan symtom är det inte tydligt visat att det hjälper. Hos vissa personer med förträngningar i hjärtkärlen eller allvarliga förträngningar i benen, som har hög risk att få hjärtinfarkt eller allvarlig akut syrebrist i benen med låg risk för blödning, kan behandling med läkemedlet rivaroxaban minska risken. 

Blodtryckssänkande mediciner rekommenderas till alla med för högt blodtryck och hos personer med diabetes kan läkemedel hjälpa att minska glukosvärdena i blodet. 

Kirurgi

Hos personer som inte har en acceptabel effekt av egenbehandling och läkemedel samt hos patienter med symtom i vila kan kirurgi bli aktuellt. Hos vissa kan vidgning av trånga partier i blodkärlet med hjälp av en ballong som blåses upp utföras. Ibland lämnas ett cylinderformat metallnät (stent) för att hålla blodkärlet öppet. Förbikoppling, bypassoperation, kan göras i andra fall. Val av operationsmetod görs av kärlkirurger tillsammans med andra läkare. Vid mycket svår syrebrist kan en amputation av en del av benet bli aktuellt. 

Prognos

Långtidsprognosen beror på graden av åderförfettning/-förkalkning och andra sjukdomar som bidrar till den processen. Vid kärlkramp i benen finns en ökad risk för stroke, hjärtinfarkt och därmed en ökad risk för dödsfall. 

Fysisk träning och rökstopp är mycket viktiga för att minska risken för sjukdom och död till följd av åderförfettning/-förkalkning. Läkemedelsbehandling kan bidra ytterligare att minska risken.