Ekokardiografi

Vad är ekokardiografi?

Ekokardiografi är en ultraljudsundersökning av hjärtat. Undersökningen ger information om hjärtats struktur och funktion. Det vill säga hjärtats position, storlek, klaffarnas och hjärtkamrarnas rörlighet och hur snabbt blodet strömmar genom olika delar av hjärtat. Olika ultraljudsmetoder används för att avbilda hjärtat. Speciellt bör dopplerteknik nämnas: Detta är en metod för att bestämma blodflödet, det vill säga hur snabbt blodet flyter i vissa delar av hjärtat. Dessutom kan färgtekniker och kontrastinsprutningar förbättra tolkningen av bilderna. Metoderna är fortfarande under utveckling.

En normal ekokardiografi visar normala förhållanden i och storlek av hjärtat och en normal rörelse av hjärtklaffarna och hjärtkammarväggarna.

Vad är ultraljud?

Ultraljudet är ljudvågor som skickas in i kroppen från en så kallad prob. Ljudvågorna har så hög frekvens att de inte är hörbara för det mänskliga örat. När ljudvågorna träffar kroppsvävnader uppstår ett eko. Ekot gör att ljudvågorna kommer i retur till proben, som fångar upp dessa ljudsignaler. Efter bearbetning i en dator visas de inkomna ljudsignalerna som levande svartvita bilder på en skärm. Vid dopplerekokardiografi används ofta en ultraljudsapparat som visar färgbilder, i tillägg används också en ljudsignal via apparatens högtalare som avspeglar blodflödeshastigheten. Denna ljudsignal används som hjälpmedel för att finna de bästa mätställena (hur den så kallade proben skall hållas).

Olika typer av vävnad i kroppen har olika täthet. Ljudsignalerna (ekona) som kommer tillbaka till proben varierar därför beroende på vilka organ eller vävnadstyper som ultraljudet träffar. Exempelvis ger benvävnad och fettvävnad olika typer av eko eller ljudsignaler. De olika vävnaderna och organen kan därför i regel skiljas från varandra på bilderna som tolkas direkt under ultraljudsundersökningen.

Ultraljud har i motsats till röntgen fördelen att bilder kan framställas också av kroppens mjuka organ. Luftfyllda organ som lungor ger emellertid inga eller oanvändbara bilder. Det är inte känt att ultraljud skulle ha några skadliga biverkningar och det finns ingen strålningsrisk som vid röntgen.

Apparatur

Ekokardiografen består förenklat av en prob, en dator och en skärm. Proben förs över patientens bröstkorg medan den sänder ut ultraljud. För att förbättra kvaliteten på ljudöverföringarna smörjs en gel på huden, vilket också gör det enklare att föra proben över bröstkorgen. Proben sänder inte bara ut ultraljud, utan den mottar också det reflekterade ljudet, ekot, från hjärtat. Ljudsignalerna analyseras av en dator som presenterar resultaten på en skärm. Datorn kan också färgsätta vissa signaler så att skärmen visar färgbilder.

Hjärtat

Hjärtat består av två förmak (atrier) och två hjärtkamrar (ventriklar). Syrefattigt blod strömmar tillbaka till hjärtat via höger förmak och därefter ned i höger kammare. Från höger kammare pumpas blodet ut via lungkretsloppet till lungorna där det gör sig av med avfallsgaser (koldioxid) och tillförs nytt syre. Blodet samlas därefter i vänster förmak och vidare till vänster kammare. Härifrån pumpas blodet ut i kroppens stora kretslopp genom huvudpulsådern (aorta) och till de övriga pulsådrorna. Mellan förmaken och hjärtkamrarna finns hjärtklaffar som förhindrar att blodet rinner tillbaka fel väg (mot strömmen). Mellan hjärtkamrarna och lungkretsloppet, respektive det stora kretsloppet finns också hjärtklaffar med samma funktion. Hjärtat är klätt med en yttre hinna, perikardium. Utvändigt på hjärtat finner vi också hjärtats egna blodkärl – kranskärlen – som förser hjärtmuskulaturen med blod.

När utförs ekokardiografi?

Det finns olika orsaker som medför att man vill utföra ekokardiografi. En av dem är att utvärdera hjärtats struktur och funktion. Ett förstorat hjärta kan vara ett uttryck för hjärtsvikt. Utredning av hjärtsvikt är också en av de vanligaste orsakerna till att utföra ekokardiografi.

Andra indikationer är utvärdering av hjärtklaffarnas funktion, vätskeansamling i hjärtsäcken (perikardiet), riktning och hastighet av blodflöden, uppföljning av hjärtpatienter och diagnostik av aortaaneurysm (utbuktning av stora kroppspulsådern).

Undersökningen

Undersökningen omfattar som nämnts olika tekniker. De två vanligaste är så kallad tvådimensionell sektorskanning och dopplerteknik. Därtill kan patienten svälja ner en liten prob som sänder ut och registrerar ljudsignaler från matstrupen (transesofageal ekokardiografi). Stressekokardiografi är en ultraljudsundersökning av hjärtat efter det att patienten ansträngt sig kraftigt, en undersökning som kan bidra till att upptäcka områden av hjärtat som får för dålig syretillförsel och som därmed visar en sämre fungerande muskulatur.

Tvådimensionell sektorskanning

Undersökningen baseras på signaler från proben som är placerad i två huvudpositioner: Vid bröstbenet eller vid hjärtspetsen, det vill säga nedåt till vänster på bröstkorgsväggen. Bilden visas som en solfjädersformad "skiva", ett tvärsnitt av hjärtat i rörelse. Fynden visas på en skärm som undersökaren följer med på, och fynden kan lagras på video eller som lösa bilder. Genom att vinkla proben i olika riktningar kan den "skiva" av hjärtat som framställs, röras genom hela hjärtat så att undersökaren kan bygga upp en egen inre tredimensionell bild av hjärtat.

Dopplerekokardiografi

Dopplerteknik gör det möjligt att beräkna blodflödets hastighet. Precisionen av mätningen beror på vinkeln mellan ultraljudsstrålen och blodflödet. Om blodflödet ligger direkt i linje med strålen, blir mätningarna mest noggranna. Undersökningen används för att mäta tryckskillnaden i trånga klaffområden med förkalkade hjärtklaffar, hur mycket blod hjärtat pumpar ut per minut, om det eventuellt finns läckage av blod från vänster till höger hjärtkammare genom hål i hjärtats skiljevägg, eller om hjärtklaffarna sviktar så att blodet läcker tillbaka (mot strömmen). Färgdoppler gör det enklare att utvärdera riktning och storlek på blodflödet i vissa områden.

Hur går undersökningen till?

Undersökningen sker med patienten liggande delvis på sidan. Gel smörjes på huden för att säkra bästa möjliga kvalitet på den ultraljudsstråle som skickas in och som reflekteras ut från kroppen. Proben placeras över olika områden av bröstkorgen och den övre delen av buken för att få de önskade bilderna av hjärtat. Undersökningen pågår i 30–45 minuter.

Patientförberedelser

Undersökningen kräver inga speciella förberedelser från patientens sida. Inga smärtor eller obehag förknippas med undersökningen.

Vad kan man hitta?

Ekokardiografi är den bästa undersökningen vid klaffsjukdom. Var och en av de fyra hjärtklaffarna kan utvärderas separat, de bästa bilderna får man av mitralisklaffen och aortaklaffen.

Vid kranskärlssjukdom där det finns nedsatt blodförsörjning till hjärtmuskeln har de flesta ett normalt ekokardiogram. Hos vissa kan man emellertid registrera nedsatt muskelstyrka i områden med nedsatt blodtillförsel.

Hjärtsvikt kan visa en nedsatt pumpfunktion och eventuellt ett förstorat hjärta.

Hos patienter med högt blodtryck kan man finna en förtjockad vägg i vänster hjärtkammare.

Perikardsjukdom kan uppvisa förändringar i den yttre hjärthinnan, perikardiet. Datortomografi och magnetkameraundersökning kan ge ännu bättre bilder av perikardförändringar.

Också en rad sällsynta tillstånd kan upptäckas vid ekokardiografi.