Blodgrupper

ABOoch Rh-systemet

I ABO-systemet finns blodgrupperna 0 (noll), A, B och AB. Systemet talar om i fall olika strukturer, så kallade antigener (A och/eller B) finns på de röda blodkropparna, eller saknas (O)..

Rh-systemet är ett komplicerat system där det viktigaste proteinet är RhD som cirka 15% av befolkningen i Sverige saknar i motsats till den som är RhD+ (positiv) och följaktligen har proteinet på sina röda blodkroppar.  Blodgruppen inom ABO-systemet och uppgiften om huruvida RhD finns eller saknas kombineras vanligen genom att + eller – läggs till ABO-gruppen. A+ innebär till exempel att ABO-gruppen är A och RhD-antigenet finns närvarande.

Blodgrupp A är vanligast i Sverige och O näst vanligast, AB och B är mindre vanliga. Det har ingen hälsomässig betydelse vilken blodgrupp man har, men vid en blodtransfusion måste blodgruppen hos givare och mottagare vara kompatibel. Det finns även ett stort antal andra antigener som kan ha betydelse om patienten bildat antikroppar mot något av dessa. 

Variationen av antigener är ärftlig och således är blodgruppen är ärftlig. Alla har två arvsanlag. Om det ena är O och det andra A eller B får man blodgrupp A respektive B. Om båda är A, B eller O får man blodgrupp A, B respektive O. Är det ena A och det andra B får man AB. Ett av arvsanlagen förs vidare till barnet från respektive förälder vilket gör att barnet kan få en annan blodgrupp än föräldern.

Varför bildar kroppen antikroppar mot andra blodgrupper?

Antikroppar är proteiner som kroppen bildar för att bekämpa infektioner. Immunsystemet är konstruerat för att kunna känna igen och därefter angripa ett stort antal främmande ämneni första hand proteiner och kolhydrater som kan komma in i kroppen, oavsett om dessa finns på bakterier, virus eller blodkroppar som skiljer sig från individens egna.

Vanligtvis bildas därför blodgruppsantikroppar först efter att man har fått en blodtransfusion eller varit gravid. ABO-systemet är ett viktigt undantag, där bildar immunsystemet naturligt antikroppar mot dekomponenter man själv saknar. Detta sker redan i spädbarnsåldern. Alla som saknar A-antigenet (det vill säga alla som har blodgrupp 0 eller B) bildar antikroppar mot A, och alla som saknar B-antigenet (det vill säga alla som har blodgrupp A eller O) bildar antikroppar mot B. På grund av dessa antikroppar kan personer med blodgrupp O endast få blodtransfusion med samma blodgrupp, medan personer som har AB kan få blod från alla blodgrupper i ABO-systemet.

Om man ska få en blodtransfusion görs alltid en antikroppsscreening som visar om och vilka blodgruppsantikroppar man har. Då antalet mindre viktiga blodgrupper är mycket stort är det inte möjligt att blodgivaren och blodmottagaren är helt matchade även för dessa och Där det inte möjligt att blodgivaren och blodmottagaren är helt matchade även för dessa och det finns då alltid en risk att patienten börjar bilda antikroppar efter en blodtransfusion. Normalt sett tar det lite tid innan produktionen av antikroppar kommer i gång, så den blodtransfusion man just fått hinner oftast inte angripas av de nya antikropparna men om man vid ett senare tillfälle behöver mer blod igen är det mycket viktigt att man väljer blod som saknar de antigener man har bildat antikroppar mot för att undvika i vissa fall svåra transfusionskomplikationer. Flertalet patienter bildar aldrig några andra antikroppar än de naturligt förekommande och dessa behöver därför bara matchas för A, B och RhD.

Blodgruppsantikroppar och graviditet

Kvinnor kan också bilda antikroppar i samband med graviditet om de själva saknar ett blodgruppsantingen som fostret har, det vill säga ärvt från fadern. Vanligast när detta sker är att kvinnan har blodgrupp RhD- och fostret RhD+. Risken för att anti-D ska bildas är störst i slutet av graviditeten och vid förlossningen. Det är därför oftast är inte något bekymmer under den första graviditeten, men om mamman blir gravid igen och det fostrets blod är Rh+ kan mammans antikroppar förstöra fostrets blodkroppar. Därför kontrollerar man blodet på alla gravida via mödravården.