Blåsljud hos vuxna, symtomguide

Vad är ett blåsljud på hjärtat?

• När man lyssnar på hjärtat med stetoskop hörs två toner (ljud) för varje hjärtslag. Dessa kallas första och andra hjärttonen. Mellan hjärttonerna är det vanligtvis helt tyst.
• Första hjärttonen bildas genom att klaffarna mellan hjärtkamrarna och förmaken stängs när hjärtat dras samman. (Hjärtat har två förmak och två kammare.)
• Andra hjärttonen är ljudet när klaffarna till stora kroppspulsådern och lungpulsådern stängs efter att hjärtats sammandragning är klar.
• Blåsljud är ljud som hörs mellan den första och andra tonen eller efter den andra tonen, det vill säga mellan den andra och den första tonen.

Vanliga benämningar

• Systoliskt blåsljud:
  • Ett biljud som hörs mellan den första och andra hjärttonen
  • Uppstår i fasen när blodet pumpas ut i stora kroppspulsådern (aorta) eller lungpulsådern
• Diastoliskt blåsljud:
  • Ett biljud som hörs efter den andra hjärttonen, det vill säga mellan den andra och den första tonen
  • Uppstår i fasen när blod från förmaken strömmar in i hjärtkamrarna
• Stenos:
  • Innebär en förträngning av öppningen genom klaffarna eller inne i ett blodkärl
• Insufficiens:
  • Innebär läckage genom otäta klaffar. Blodet kan rinna tillbaka där det kom ifrån

Varför uppstår blåsljud?

• När blodet i hjärtat får strömma fritt, rinner det tyst och jämnt, på samma sätt som i en stilla flod. Om blodflödet stöter på hinder, till exempel en trång öppning i hjärtat eller en förträngning i ett blodkärl, uppstår det virvelströmmar bakom förträngningen – som i en fors – och ljud kan höras.
• Virvelströmmar kan uppstå som en följd av klaffskador eller förändringar av hjärtats normala utseende (onormal anatomi). Men också en snabbare blodflödeshastighet än normalt, eller ett "tjockare" blod än normalt, kan ge virvelströmmar utan att det föreligger andra fel.

Förekomst

• De flesta blåsljud i hjärtat hos vuxna upptäcks slumpmässigt och inte sällan vid läkarundersökning.
• Många vuxna med påvisat blåsljud har ett friskt hjärta.
• Det vanligaste blåsljudet hos vuxna är ett systoliskt blåsljud, det vill säga att man hör blodet när hjärtat trycker ut det. I många fall är detta bara uttryck för att hjärtat pumpar en störrre blodmängd än normalt, som vid feber, vid hög ämnesomsättning, graviditet eller lågt blodvärde.

Vad kan vara orsaken?

Vanliga orsaker

• Blåsljud på grund av en ökad blodgenomströmning:
  • Är den vanligaste orsaken och har ingen praktisk betydelse
  • Ökad blodgenomströmning kan uppstå när du har lågt blodvärde, vid hög ämnesomsättning, graviditet, feber, hög puls eller mycket långsam puls hos personer som är vältränade
• Åldersförändringar/styvhet i klaffarna som öppnar sig mot stora kroppspulsådern:
  • Detta förekommer hos 25 % av personer över 65 år och hos 35 % hos personer över 70 år
  • Bara 2–3 % uppvisar betydelsefull förträngning av klaffarna (aortastenos)
• Aortastenos:
  • Förträngning i klaffen mellan vänster hjärtkammare och stora kroppspulsådern (aortaklaffen)
  • Ger ett systoliskt blåsljud
  • Tillståndet kan ge bröstsmärtor vid ansträngning (angina pectoris, andnöd vid anstängning, eventuellt svimningsanfall vid uttalad förträngning
• Mitralisinsufficiens:
  • Sviktande hjärtklaff mellan vänster förmak och vänster kammare
  • En del av blodet i hjärtkammaren läcker tillbaka till förmaket när det egentligen ska pumpas ut i stora kroppspulsådern
  • Ger ett systoliskt blåsljud
  • Tillståndet kan vara symtomfritt i många år innan hjärtsvikt utvecklas med ökande andnöd
• Aortainsufficiens:
  • En sviktande hjärtklaff mellan stora kroppspulsådern och vänster hjärtkammare som medför att blod läcker tillbaka till hjärtat medan hjärtat fylls med blod från vänster fömak
  • Ger ett distoliskt blåsljud
  • Tillståndet kan medföra angina pectoris och kan ge upphov till hjärtsvikt i form av ökande andnöd
• Perikardit:
  • Uppstår oftast efter hjärtinfarkt eller virusorsakade luftvägsinfektioner, mer sällan på grund av njursvikt, cancersjukdom, bindvävssjukdom eller som komplikation till öppen hjärtkirurgi
  • Ger feber, smärtor centralt i bröstet som förvärras vid andning och i liggande ställning. Kan lindras genom att man sitter framåtlutad
  • Läkaren hör ett så kallat gnidningsljud på hjärtat

Sällsynta orsaker

• Mitralisstenos
  • Sällsynt tillstånd då hjärtklaffen mellan vänster förmak och vänster hjärtkammare är förträngd
  • Ger ett diatoliskt blåsljud
  • Tillståndet kan ge förmaksflimmer och ökad andnöd
• Andra och mer sällsynta former av klaffel.

När ska man söka vård?

• Blåsljud påvisas ofta slumpmässigt av läkaren utan att du har några symtom på hjärtsjukdom. I sådana fall bedömer läkaren om det föreligger en klaffsjukdom av betydelse och remitterar dig eventuellt för ytterligare undersökningar. Om läkaren inte finner något som tyder på klaffsjukdom av betydelse, rekommenderas att du kommer tillbaka på regelbundna kontroller.
• Om du vet att du har ett blåsljud på hjärtat och du börjar märka andnöd utöver det du anser vara normalt, bör du kontakta läkare.

Utredning

Sjukdomshistorien

Vanliga frågor

• Har du ett tillstånd som kan förklara blåsljudet?
  • Graviditet, feber, hög ämnesomsättning, långsam puls hos vältränade personer?
  • Blodbrist?
• Har ni någon hjärtsjukdom i familjen?
• Har du haft andra allvarliga sjukdomar i barndomen?
  • Klaffsjukdom som barn?
• Har du svårare att andas än vad du anser vara normalt?
• Har du bröstsmärtor?

Undersökningar

• Vid misstanke om klaffsjukdom görs en grundlig undersökning av hjärtat, man tar pulsen, mäter blodtrycket, bedömer cirkulationen i kroppen, letar efter hudförändringar och känner efter om levern är förstorad.
• Blodprover har begränsat värde i utredningen av hjärtsjukdomen.
• EKG är viktigt och kan ge nyttig information om hjärtat.
• Ultraljud av hjärtat (ekokardiografi) är en viktig undersökning för att utvärdera svårighetsgrad och eventuell hjärtpåverkan av ett klaffel.

Remiss

• Vid misstanke om klaffsjukdom remitteras man ofta till en kardiolog:
  • Ibland räcker det att man skickar resultat från undersökningarna till en kardiolog som kan bedöma utifrån alla genomförda undersökningar om man behöver göra något mer eller inte
• Patienter med hjärtfel som ger symtom ska remitteras till en kardiolog.