Kvinnor får billigare och enklare hjärtvård än män
Hjärtläkaren Karin Schenck-Gustafsson ligger bakom en studie som undersökt bland annat vårdkostnader på 70 procent av Sveriges sjukhus år 2011. Resultaten var överraskande: Den genomsnittliga kostnaden för varje vårdtillfälle för akuta hjärtinfarkter låg på 180 000 kronor för kvinnor och 250 000 kronor för män. Men i gruppen med yngre drabbade (25-44 år) var gapet ännu större. Där kostade kvinnors vård i snitt 190 000 kronor per vårdtillfälle medan männen vårdades för 510 000 kronor.
– Det här måste vi göra något åt. Vi måste se till att vi får bättre vård för både män och kvinnor, men här har kvinnor halkat efter, säger Karin Schenck-Gustafsson till Ekot.
Hon tror att en av förklaringarna till de högre kostnaderna för männens vård är att de får mer avancerad vård. Män läggs in på dyrare hjärtavdelningar medan kvinnor oftare får behandling på medicinsk eller geriatrisk avdelning med avsevärt lägre vårdnivå.
Risken för att dö på sjukhus i akut hjärtinfarkt är också högre för kvinnor, troligen på grund av att kvinnor med sällan får ballongvidgningar eller optimal behandling med blodtrycks- och hjärtmediciner.
– Det finns nu upprepade undersökningar, internationellt och i Sverige, som visar att kvinnor med hjärtinfarkt inte får adekvat och optimal läkemedelsbehandling, säger Karin Schenck-Gustafsson till radion.
Vad har du för erfarenheter av vård för hjärtinfarkt? Kommentera gärna direkt under artikeln.
Kommentera denna artikel
J Lundgren. Här får du mitt "Thoraxäventyr" som jämförelse till din historia.
Jag har aldrig haft någon hjärtinfarkt men böt hjärtklaff 2012 där jag fick välja vilken klaff jag ville ha. Man förklarade att en mekanisk klaff håller livet ut men kräver blodförtunnande mediciner hela livet. De andra två alternativen var gris och kalvklaff. Jag valde grisklaff. Jag sattes först på Trombyl som man ändrade till Waran.
Det har snart gått 4 år sedan klaffbytet som fungerar perfekt, men jag fick enorma biverkningar av statinmedicinerna Atorvastatin och Simvastatin som min nya hjärtläkare tog bort, sedan dess mår jag prima.
Det som oroar mig är att jag är färdigutredd och har ingen ansvarig hjärtläkare längre som håller koll på mig.
Mitt högra öga slocknar lite då och då och trots massor av undersökningar från TIA, igenslaggad halspulsåder och ögonmigrän har man kommit fram till att jag inte haft någonting av detta, men mitt höger öga fortsätter att slockna. Jag tror att det har med åldersdiskriminering att göra. Jag är 76 år gammal. Det känns som att jag skall förbereda mig på att helt plötsligt ramla ihop död på gatan.
FICK HJÄRTINFARKT 3 ÅR SEDAN. FICK STENT NÄSTA MORGON. FÅR BRA MEDICINER.(hoppas jag). verkar fungera. ska nu göra kärlundersökning inför aortaklaffbyte. något ni borde ta upp. vilken klaff ska man välja. vad tycker folk om de olika sorterna. intressant för oss som är på G. har hört att de konstgjorda "klickar". låter hemskt. väntar man på klicket konstant? hörs klicket tydligt? läskigt då inget klick kommer.... jag kan tycka att min hjärtläkare ofta är borta. men då ringer någon annan mig. akademiska håller hög standard för det mesta. akuten sämre. tyvärr. då hos sjuksköterskor , biträden . mycket nonchalanta. men högt tryck på patienter kan väl göra dom mindre empatiska. vill ta upp en sak till. ang mediciner. då jag bytte ut atacand mot billigare märke så fungerade dom inte. blev mkt allvarligt. 210/120 i blodtryck. mot 138/82. fick en atacand på sjukhuset och trycket gick ner igen.
Självklart ska kvinnor ha sämre hjärtvård; tjänar mindre, lever längre och är dessutom Bara kvinnor. Självklart!! Varför ställs frågan?
christina, ännu hjärtfrisk
Oklara råd om med. vid för högt blodtryck. "Försök med olika mängd och styrka" men inget resultat efter flera års medicinering. Ingen uppföljning utan bara vänta och se, på vad? Okunskap eller inget engagemang för en äldre kvinna?
I början av min hjärtproblematik 1998 då jag endast 40 år fick andnöd , kramp i bröstet vid aktivitet , kunde inte gå 10 meter förän jag trodde jag skulle dö..osv osv , slogs detta bort med dålig kondition, lättja, allergi, astmatiska besvär.. alt min rökning.
När alla prover och tester tagits på andning och Ekg, andra blodprover som jag inte vet vad det va för något och allt visat bra föreslog jag att jag kunde testa ett kärlutvidgande läkemedel då mina kramper sattes igång efter aktivitet. Som tur va så tyckte läkaren det..sagt och gjort , kramperna försvann.
Jag fick en remiss till medicin för att arbetsekg. Där visade det sig vara något allvarligt fel. Vidare undersökningar gjordes men det va lång tid mellan varje undersökning. Läkaren på vårdcenralen som skickat remissen gav mig besked att jag får leva med detta och inget skulle göras..då bytte jag läkare. En ny läkare tog mig på allvar..och remiss till Linköping skickades och ballongutvidgning bestämdes då de konstaterade att ett stort kärl va igentäppt. men ingreppet misslyckades. Jag fick sätta mig på bussen hem i ogjort väder...och fick en tid senare för en bypass operation. Det konstaterades även av hjärtspecialisten på Linköpings sjukhus att jag hade/har en familjär hjärtkärlsjukdom och att jag med största sannolikhet skulle få leva med detta.
2013 hade jag i nära ett år med jämna mellanrum besökt läkare för samma problem, men då inte vanligt ekg visade några förändringar (precis som innan bypass op) så hände ingenting. Vid återupprepade påstötningar om att ett arbetsekg skulle göras enligt mig då jag visste att det kunde vara möjligt att det visade endast där så gjordes detta med mycket om och men. Jag hade rätt..juni 2014 alltså två år senare..sattes två stentar in i två olika kärl pga förträngningar. Jag har troligtivs förträngningar i de små kärlen som de inte kan göra något åt.
Som en jämförelse..
Min man skulle in på en vanlig hälsoundersökning på vårscentralen, (Jag va med vid undersökningen ) och ekg:et visade på förändring. Det blev kalabalik..han sattes i rullstol och fick inte gå ..det togs blodprover för att utröna om de va en pågående hjärtinfarkt..(det gjordes aldrig på mig) En ambulans tillkallades och han fick åka vidare till ett större sjukhus. Han fick vara kvar i nästan en vecka och under den tiden gjordes arbetsekg, kärlröntgen och dygnsmätningar hur hjärtat fungerade. Så nog är det skillnad alltid..
Inga har kommenterat på denna sida ännu