Komplikationer till hjärtinfarkt

En hjärtinfarkt kan ha flera olika förlopp. Det kan vara allt från en "tyst" infarkt, då patienten inte märker några obehag, till anfall med starka smärtor, andningsbesvär, och plötsligt död. Mellan dessa ytterligheter förekommer mindre och större komplikationer som kan åtfölja en hjärtinfarkt.

Vilka skador uppstår på hjärtat vid en hjärtinfarkt?

Vid en hjärtinfarkt förlorar en del av hjärtmuskulaturen sin blodförsörjning och därmed sin syretillförsel. Utan syre dör cellerna och vävnaden i det här området – det kallas infarkt. Omfattningen och placeringen av den ödelagda vävnaden beror på hur stor del av koronarartären (kranskärlet) som blockeras, och var i hjärtat blodkärlet sitter. En förtätning långt ute i de tunnare delarna av koronarartären ger mindre skada än en förtätning i de främre delarna av koronarartären, innan den delar sig i mindre grenar. Ibland omfattar infarkten hela hjärtväggens tjocklek, andra gånger är bara delar av hjärtväggen förstörda.

När en del av hjärtmuskeln dör ersätts den delen av så kallad bindväv (ärrvävnad). Det här är en vävnad som saknar hjärtmuskulaturens förmåga att dra ihop sig. Det är en passiv vävnad. Den håller hjärtat tätt, men bidrar inte till sammandragningarna. Därför är hjärtat försvagat efter en hjärtinfarkt. Graden av försvagning beror på skadans omfattning. Av det skälet är det viktigt att behandlingen kommer i gång snabbt så att infarktens storlek kan begränsas.

Omfattningen och placeringen av skadan (infarkten) på hjärtmuskeln bestämmer vilka komplikationer som kan uppstå.

Hjärtrytmrubbningar

Hjärtat styrs av elektriska impulser. De här impulserna startar från en punkt i höger förmak ("sinusknuten") och följer de elektriska ledningsbanorna ut till resten av hjärtat. Huvudledningen passerar genom väggen mellan förmaken och hjärtkamrarna ("AV-knuten"), ned längs skiljeväggen mellan vänster och höger hjärtkammare och därefter ut i muskelvävnaden i alla delar av hjärtat.

Skador på hjärtmuskeln kan också drabba delar av det elektriska ledningsnätet i hjärtat. Detta kan leda till olika former av rubbningar i hjärtrytmen (hjärtarytmi). I värsta fall kan de elektriska signalerna stoppas helt, vilket leder till att hjärtat stannar och att man dör om man inte kan starta om hjärtat. Förbindelsen mellan förmak och kammare kan också förstöras (AV-block). Detta leder till onormalt långsam hjärtaktivitet, en komplikation som kan kräva snabb behandling. Skadan kan också leda till att andra områden av hjärtat än sinusknuten börjar skicka ut impulser, vilket leder till extraslag och eventuellt serier med onormala, snabba slag (så kallad supraventrikulära takykardier och ventrikulära takykardier) eller övergående eller permanent förmaksflimmer. Vissa av dessa rytmrubbningar är livshotande, men de flesta är ofarliga.

Hjärtsvikt

Desto större del av hjärtat som skadas, desto svagare blir hjärtat. Det kan bli svårare för hjärtat att pumpa ut allt blod som strömmar tillbaka till hjärtat. Blodet kan då samlas i det stora kroppskretsloppet respektive det lilla lungkretsloppet, eller båda, och då föreligger hjärtsvikt. Eftersom det ofta bara är en del av hjärtat som är försvagat, till exempel muskulaturen i vänster hjärtkammare, så kan det vara en sidoskillnad i hjärtats pumpfunktion. Försvagad muskulatur i vänster sida av hjärtat kan ge vänstersidig hjärtsvikt, vilket leder till att blodet samlas i lungkretsloppet (lungstas). Försvagad muskulatur i höger sida av hjärtat kan ge högersidig hjärtsvikt, vilket leder till att blodet samlas i det stora kretsloppet.

Eftersom vänstersidig hjärtsvikt leder till ökad blodmängd (och därmed vätskemängd) i lungorna kan det ge andningsbesvär eftersom lungorna "fylls med vatten". Svikt på högersidan kan till exempel ge svullna ben.

En hjärtsvikt kan uppstå akut under de första minuterna efter det att infarkten uppstått för att därefter gradvis gå över. Men hjärtsvikten kan också bli kronisk om en tillräckligt stor del av hjärtmuskulaturen skadats.

Andra komplikationer

En förhållandevis sällsynt komplikation uppstår när skadan på hjärtmuskeln är så omfattande att hjärtat brister (hjärtruptur). Det blöder då ut i hjärtsäcken och patienten dör som regel relativt snabbt. Ibland kan det försvagade området av hjärtat "bukta ut". Det har då bildats ett aneurysm. Utan att försvaga hjärtat kan ett aneurysm predisponera för blodproppsbildning och spricka. I många fall rekommenderar man att aneurysmet avlägsnas med operation.

De första dagarna efter en hjärtinfarkt kan det uppstå en inflammatorisk reaktion i hjärtsäcken (perikardit). Tillståndet kännetecknas av bröstsmärtor. Läkaren kan genom att lyssna med stetoskopet ibland höra ett skrapande ljud och EKG kan visa typiska förändringar.

I och med att en hjärtinfarkt medför att områden av hjärtat bara passivt följer med i rörelserna ökar risken för turbulens i blodströmmen, vilket kan predisponera för blodproppsbildning (trombbildning). Blodproppar som bildas i hjärtat kan lossna och följa med blodströmmen (kallas emboli) och kan täppa igen blodkärl på andra ställen. En blodpropp från höger sida av hjärtat kan sätta igen en lungartär (lungemboli), medan en blodpropp från vänster sida till exempel kan sätta igen en artär i hjärnan och leda till stroke. På fackspråk betecknas detta som tromboemboliska komplikationer.

Postinfarktsyndrom är en immunreaktion som uppträder hos 1–4 % av patienterna 2–12 veckor efter en akut hjärtinfarkt. Patienten utvecklar inflammation i hjärtsäcken (perikardit) och lungsäcken (pleurit) eftersom det bildas antikroppar. Tillståndet ger smärta, feber, ökat antal vita blodkroppar i blodet och hög blodsänka.