Kärlkramp, undersökningar och prover

Basal utredning

Diagnosen kan i de flesta fall ställas med stor säkerhet av allmänläkaren med hjälp av en typisk sjukdomshistoria. Kroppsundersökning inklusive mätning av blodtrycket, vikt och läng, blodprover och en elektrokardiogram (EKG ) kan hjälpa allmänläkaren att avgöra om hjärtat har skador och hitta eventuella riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom. Blodprover för utredning av eventuell diabetes, höga blodfetter och andra faktorer som kan utlösa kärlkrampen ingår i utredningen. 

Hos alla med misstänkt kärlkramp rekommenderas en ultraljudsundersökning av hjärtat, en så kallad ekokardiografi. Undersökningen kan bedöma hjärtats pumpförmåga och se om det finns tecken på tidigare skador till följd av sjukdomar i kranskärlen (kärlen som förser hjärtmuskeln med syre och näring).

Tidigare har det varit vanligt att göra ett arbetsprov vid misstanke om kärlkramp. Arbetsprov används fortfarande, men man har sett att andra typer av undersökningar har ett överlägset värde för att bekräfta eller utesluta sjukdomar i kranskärlen. 

Kroppsundersökning

Kroppsliga fynd kan saknas vid kärlkramp, särskilt mellan perioder med symtom. Vid kroppsundersökningen letar man efter tecken på kärlskada i hjärtat eller utanför hjärtat. Det förstnämnda gör man genom att lyssna på hjärtats rytm, toner eventuella biljud. Det senare gör man genom att undersöka lungor och andra kärl i kroppen som kan ha blivit trånga på grund av åderförfettning/-förkalkning. Man kan ofta höra det genom att lyssna med stetoskop eller genom att känna på pulsationerna med fingrarna. Särskilt utsatta är kärlen i benen och i halsen. En blodtrycksmätning görs för att bedöma om blodtrycket är högt, något som ökar risken för sjukdomar i hjärta och kärl. 

Provtagning

För att fastställa hur allvarlig kärlkrampen är behöver man ofta få remiss till en hjärtspecialist för vidare utredning. I första hand är det aktuellt att göra ett arbetsprov och eventuellt en ultraljudsundersökning av hjärtat, en så kallad ekokardiografi. Om förändringar påträffas kan det föranleda ytterligare utredningar och eventuell behandling – främst i form av hjärtkateterisering.

EKG

Med hjälp av en elektrokardiogram (EKG) kan man titta på hjärtats elektriska signaler. EKG är en ofarlig och smärtfri undersökning som görs på alla som misstänks ha någon form av hjärtsjukdom. Under normala förhållanden visar EKG:et ett typiskt mönster. Avvikelser från detta mönster såsom syrebrist eller en tidigare hjärtinfarkt kan ändra på det mönstret och därmed ge viktig information. EKG-undersökningen ger också information om hjärtrytmen. De flesta vårdcentraler har utrustning för EKG-undersökningar.

Ekokardiografi

Ultraljudsundersökning av hjärtat kan vara nödvändigt för att fastställa om det finns en underliggande sjukdom i hjärtat eller om det finns skador på hjärtat efter tidigare hjärtinfarkt. Vissa hjärtinfarkter är nämligen "tysta", de förlöper helt utan symtom. Ekokardiografi är också den rekommenderade undersökning för att bedöma om man har hjärtsvikt. 

Arbetsprov

EKG kan visa typiska förändringar för syrebrist i hjärtat medan man anstränger sig (arbetsprov eller arbets-EKG). Dessutom kan man testa om symtomen uppstår i samband med ansträngning. Undersökningen fångar dock inte upp alla fall och ibland uppstår symtomen trots att det inte föreligger syrebrist i hjärtmuskeln. Vid stark misstanke om kärlkramp trots att arbetsprovet är normalt kan man därför behöva göra ytterligare tester.

Övrig utredning

Riskbedömning

Beroende på vad som har kommit fram till efter den basala utredningen görs en bedömning av vilka andra undersökningar som behövs. Riskfaktorer, som ärftlighet, rökning, diabetes, högt blodtryck och höga blodfetter kan göra att risken blir högre, medan risken är lägre vid ett normalt genomfört arbetsprov. 

Funktionstester

Det finns ett flertal undersökningar (tester) som man kan använda för att se om det uppstår syrebrist i hjärtmuskeln: 

• Myokardscintigrafi:
  • Scintigrafi av hjärtat är en bildundersökning där en liten dos radioaktivt ämne injiceras i blodet som är ofarligt för kroppen
  • Ämnet fördelas över hjärtat, beroende på hur väl hjärtats blodförsörjning är
  • Fördelningen bedöms i vila och vid högre syreförbrukning i hjärtat, vilket uppnås med hjälp av ansträngning eller läkemedel 
  • Med hjälp av en gammakamera tas bilder på hjärtat för att se fördelningen av det radioaktiva ämnet
  • Bilderna kan ge information om områden där man har en sämre genomblödning
• Stressekokardiografi:
  • Ekokardiografi är en ultraljudsundersökning, men vid stressekokardiografi 
  • tittar man på hur hjärtat fungerar under ökat arbete
  • För att öka hjärtfrekvensen ges ett läkemedel eller så får du utföra en lättare form av ansträngning
• Andra tester är en magnetkameraundersökning av hjärtat och PET-scan av hjärtat.

Anatomiska tester

Det finns också undersökningar (tester) som kan bedöma hur trånga kranskärlen är:

• Datortomografi av kranskärlen:
  • En bildundersökning av hjärtat som har som mål att identifiera förträngningar i kranskärlen
  • Det är en snabb och smärtfri röntgenmetod som använder kontrastmedel 
  • Metoden kan ge med hög säkerhet utesluta förträngningar i hjärtat, men vid förträngningar är man inte säker att de leder till kärlkramp
  • Funktionstester kan behövas vid påvisade förträngningar för att se om de leder till syrebrist
• Invasiv angiografi (kranskärlsröntgen):
  • Detta är den noggrannaste undersökningen av kranskärlen
  • Undersökningen innebär att en tunn plastkateter förs in i pulsådern i ljumsken eller handleden, därefter vidare upp i hjärtat och ut i kranskärlen
  • Kontrastvätska sprutas ut i koronarartärerna samtidigt som man tar röntgenbilder
  • Med denna metod kan man påvisa förträngningar i kärlen
  • Om förträngningarna kan behandlas genom att utvidga blodkärlen görs det i samband med undersökningen, en så kallad PCI, ballongvidgning
  • Undersökningen utförs i regel hos patienter med (mycket) hög risk för kranskärlssjukdom eller där man förväntar sig att kunna åtgärda förträngningen 
  • Undersökningen utförs sällan om det finns andra undersökningar att tillgå. Risk för blödning finns, men risken är liten