Höga blodfetter, hyperlipidemi

Vad är höga blodfetter?

Förhöjda eller höga blodfetter kallas också för dyslipidemi eller hyperlipidemi och innebär att värdena för blodfetterna kolesterol och triglycerider är högre än de bör vara. Kolesterol mäts i totalkolesterol, HDL-kolesterol och LDL-kolesterol och mäts i millimol per liter (mmol/L).

Man har sett att höga nivåer av LDL-kolesterol påskyndar åderförfettning/förkalkning (ateroskleros). Åderförfettning leder till att fett ansamlas i väggen på blodkärl som försörjer kroppen med syre (artärer), vilket i sin tur kan leda till att kärlen täpps till. Det är en långsam process som kan leda till bland annat kärlkramp eller smärtor i benen vid ansträngning. Den trånga delen av kärlen är mer utsatt för skador. Om kärlet skadas kan blodplättar fastna och täppa till kärlet helt. Det kan leda till exempelvis en hjärtinfarkt.

Att ha förhöjda blodfetter är ett vanligt tillstånd, men hur många som är berörda är oklart. 

Symtom

Höga blodfetter ger inga direkta symtom men ökar risken åderförfettning/-förkalkning som kan leda till hjärt-kärlsjukdomar som stroke, hjärtinfarkt och så kallad fönstertittarsjuka (dålig blodcirkulation i benen). Ibland kan patienter med mycket höga värden få ansamlingar av fett kring ögonen eller i ögat. 

Orsaker

Det kan finnas många orsaker till höga blodfetter. En del är ärftliga, och beskrivs här nedan. Ohälsosamma levnadsvanor som onyttig kost, rökning och otillräcklig fysisk aktivitet kan ha stor betydelse. 

Ärftlig dyslipidemi beror på att man bär på gener som ökar risken för höga kolesterolvärden. Men även här kan levnadsvanor påverka. 

En särskild variant är familjär hyperkolesterolemi som är en så kallat dominant ärftlig sjukdom. Det vill säga att det finns en ganska stor sannolikhet att tillståndet ärvs, framför allt om båda föräldrarna bär på genen för familjär hyperkolesterolemi. Den som vet att höga kolesterolvärden finns i släkten bör ta reda på sina värden i tidig ålder. 1 av 200–300 personer har familjär hyperkolesterolemi. Sjukdomen kännetecknas av att det bildas fettinlagringar i anslutning till senor och ibland också fettinlagringar runt ögonen.  Risken för hjärt-kärlsjukdom är hög hos individer med familjär hyperkolesterolemi, liksom kolesterolnivåerna.

Metabola syndromet är inte en sjukdom, utan ett samlingsnamn för ogynnsamma tillstånd som kan öka risken för hjärt- och kärlsjukdom i framtiden. Typiskt är förekomsten av bukfetma, vissa förhöjda kolesterolnivåer (triglycerider), minskade HDL-värden, förhöjda blodsockervärden och förhöjt blodtryck.

Det förekommer också att man får förhöjda blodfetter som en komplikation på grund av en annan sjukdom eller vid användning av vissa läkemedel. Det kan gälla diabetes, underfunktion i sköldkörteln (hypotyreos), njur- och leversjukdom, hög alkoholkonsumtion, användning av vissa urindrivande läkemedel samt vissa läkemedel som betablockerare (hjärtmedicin) och kortisontabletter (mot inflammation).

Diagnos

Det är viktigt att klarlägga olika riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom, till exempel om man haft sjukdomar som stroke eller hjärtinfarkt, om det finns andra i familjen eller släkten som har höga blodfetter eller som utvecklat hjärt-kärlsjukdom i tidig ålder och om man tar läkemedel som kan påverka blodfettsnivåerna. Eftersom höga blodfetter är en av flera riskfaktorer för att få hjärt-kärlsjukdom kartläggs också tobaksvanor, matvanor, fysisk aktivitet och alkoholintag.

Blodprov för blodfetterna är avgörande för att rätt diagnos ska kunna ställas. Detta innebär att man mäter totalkolesterol, HDL-kolesterol, LDL-kolesterol och triglycerider. Det är oftast LDL-nivåer som avgör behandling av höga blodfetter. Det är inte alltid lätt att ange vilka värden som är normala, eftersom normalvärdena är beroende på vilken riskkategori man tillhör. Det är viktigt att läkaren gör klart vilket målvärde som gäller så att man har något att jobba mot.

Blofetter bör mätas två gånger innan man bestämmer sig för att behandla tillståndet, med minst två veckors intervall. 

Andra undersökningar som kan göras är test av blodsockernivåerna, lever- och njurprover och urintest. Allt syftar till att upptäcka andra riskfaktorer för hjärt- och kärlsjukdomar, eventuellt bakomliggande sjukdomar och tecken på utvecklad hjärt- och kärlsjukdom.

Behandling av höga blodfetter 

Att ha lätt förhöjda blodfetter är i sig ingen stor risk utan det är summan av de olika riskfaktorerna, som höga blodfetter, högt blodtryck, diabetes, ärftliga faktorer, rökning och övervikt som är avgörande. Detta sammantaget blir också läkarens underlag för att avgöra vilken form av behandling som kan bli aktuell. Ju fler riskfaktorer som finns, desto viktigare är det att behandla dem för att undvika att patienten utvecklar hjärt-kärlsjukdom.

Behandlingen börjar ofta med kostförändringar. Om man är överviktig rekommenderas viktminskning. Rökning är en viktig riskfaktor för hjärt-kärlsjukdom och rökstopp är därför av mycket stor betydelse. Regelbunden motion förbättrar sammansättningen av blodfetterna och är generellt bra för hjärta och kärl. Det kan också vara till hjälp för att uppnå en varaktig viktminskning. 

Om just triglyceriderna är förhöjda rekommenderas lågt alkoholintag, försiktighet med kaffe och viktminskning för överviktiga. 

För att se om de förändrade levnadsvanorna har någon effekt på blodfetterna, bör de ändrade levnadsvanorna ha pågått under flera månader (oftast ett halvår) innan effekten kan utvärderas. Ibland kan man ändå behöva starta med läkemedel. Hos patienter med hjärt-kärlsjukdom startar man oftast med läkemedelsbehandling och förändring av ohälsosamma levnadsvanor samtidigt.

En omläggning av livsstilen innebär inte bara motion utan också nya matvanor där följande kostråd brukar ingå:

• Minska mängden fett i maten, framför allt transfetter men även mättat fett (maximalt 10 procent av det totala fettintaget ska vara mättat fett). Dra ner på smör och kött, men öka mängden fet fisk och oliv- eller rapsolja.
• Ungefär hälften av energiintaget ska komma från kolhydrater.
• Högst måttlig alkoholkonsumtion (maximalt 10 standardglas per vecka).
• Nötter kan minska kolesterolnivån, men de bör ätas i måttliga mängder eftersom de är energirika, cirka 50–100 g dagligen.

Nästa steg i behandlingen kan vara blodfettsänkande läkemedel, till exempel så kallade statiner. Statiner gör att produktionen av kolesterol minskar och därmed sjunker LDL-kolesterol. Många är rädda för biverkningar av statiner, men mycket stora studier har visat att statiner sällan leder till oacceptabla eller farliga biverkningar. I vissa fall kan det vara lämpligt att använda andra medel som sänker kolesterolvärdet och/eller medel som sänker triglyceriderna.

Personer med känd hjärtsjukdom eller annan kärlsjukdom som trånga halskärl, stroke eller dålig blodcirkulation, erbjuds alltid kolesterolsänkande läkemedel.

Riskbedömning vid behandling av höga blodfetter

Vid behandling av höga blodfetter finns ingen standardbehandling som passar alla. Behandlingen anpassas till varje enskild person.  En viktig del vid den personliga anpassningen är att bedöma risken för hjärt-kärlsjukdomar till följd av åderförfettning. Med hjälp av vissa kriterier kan man dela in personer i låg risk, mellanhög risk, hög risk och mycket hög risk för hjärt-kärlsjukdom. Kriterier kan vara bland annat tidigare sjukdomar, ålder, rökning, kön och fynd vid bildundersökningar. Vid hög och mycket hög risk rekommenderas alltid läkemedelsbehandling. Man har sett att det är viktigast att minska LDL-kolesterolet. Nivån på LDL-kolesterol bör minska med minst 50 procent (halveras). Om man har en mycket hög risk bör LDL vara högst 1,4–1,8 mmol/L och vid hög risk bör det vara högst 1,8–2,5 mmol/L.

Vid beslut om behandling måste läkare och patient bedöma hur stor vinst och vilka biverkningar och nackdelar behandlingen kan ha. Behandlingen ges ofta upp i hög ålder, men nyttan av att behandla personer äldre än 75 år utan några tidigare hjärt-kärlsjukdomar med blodfettsänkande läkemedel är omstridd.

Fyra till tolv veckor efter insättning av statiner mot höga blodfetter behövs en kontroll av blodfetterna. Då görs även en bedömning av leverenzymer, som kan bli påverkade av läkemedel.

I vissa fall behövs andra läkemedel för att minska kolesterolnivåerna. Det gäller särskilt personer som redan har en mycket hög risk för hjärt-kärlsjukdom och där målvärdet för LDL är maximalt 1,4 mmol/L.

Prognos

Prognosen beror både på kolesterolvärdena och på den totala risken för hjärt-kärlsjukdom. Med adekvata förändringar i levnadsvanor och behandling med läkemedel kan risken för hjärt- och kärlsjukdom minskas avsevärt.