Blodtransfusion
Vid en blodtransfusion ges blod eller delar av blod, så kallade blodkomponenter; röda blodkroppar, trombocyter/blodplättar eller plasma. Blodet kommer från en blodgivare som lämnat blod vid en blodcentral. Innan det kan ges görs noggranna kontroller så att blodet inte för med sig sjukdomar, Dessutom kontrolleras blodgrupp så att blodet passar mottagaren.
Vad är en blodtransfusion?
Blodet består av blodceller och plasma. Blodcellerna ärröda och vita blodkroppar samt blodplättar. Plasma är den vätska som blodcellerna flyter runt i.
Vid en blodtransfusion för man över blod, eller oftast bara de delar av blodet dom behövs.
- Röda blodkroppar, erytrocyter kan ges vid anemi när blodvärdet, Hb, är för lågt. Anemi kallas ofta blodbrist och kan uppstå som följd av sjukdom, vid blödning under en operation eller blödning i samband med en skada/olycka. De röda blodkropparnas huvudsakliga uppgift är att se till att syre transporteras runt till kroppens alla celler.
- Blodplättar, trombocyter, kan ges som trombocyttransfusion. Blodplättarna är nödvändiga för att kunna stoppa eller förhindra blödningar och kan ges vid stora blödningar. Blodplättar ges till patienter som får cellgiftsbehandling och vid vissa andra sjukdomar med för få blodplättar.
- Blodplasma innehållerflera olika proteiner som påverkar blodets förmåga att levra sig, så kallade koagulationsfaktorer. Blodplasma används vid stora, akuta blödningar där det kan uppstå brist på alla dessa proteiner. Sådan brist medför ökad blödning. Blödarsjuka (hemofili) som beror på brist av ett enstaka av dessa proteiner kan behandlas genom att det saknade proteinet tillförs efter att det utvuinnits ur plasma eller tillverkats med moderna molekylärbiologiska tekniker.
Var kommer blodet ifrån?
Blodet som används vid en blodtransfusion är insamlat vid en blodcentral där friska, frivilliga blodgivare donerat det. Blodgivare får svara på frågor om sin hälsa
och eventuell risk för smitta innan varje donation, man får inte ge blod om risk för blodsmitta finns. Dessutom testas givarna innan och i samband med varje blodgivning. Regelverk och testning är särskilt utformat för att utesluta att givaren har sjukdomar som kan överföras via blodtransfusion.
Det tappade blodet delas i regel upp i olika komponenter. De röda blodkropparna kylförvaras under maximalt sex veckor i särskilda påsar och tillsatslösningar som säkerställer att de håller god kvalitet under hela lagringstiden. Resten av blodet används för att producera koncentrat av blodplättar och blodplasma. Vita blodkroppar används inte för transfusion utom i mycket ovanliga fall. Vanligen vill man genom filtrering avlägsna så många vita blodkroppar som möjligt då ökad förekomst ger ökad risk för biverkningar vid transfusionen.
Förberedelser inför blodtransfusion
Förutsättningarna för en lyckad blodtransfusion är att givarens blodgrupp är förenlig med mottagarens, det vill säga att det inte finns antikroppar som kan utlösa en så kallad transfusionsreaktion. Antikroppar är en del av immunförsvaret som kan reagera på proteiner eller kolhydrater på blodkropparnas yta, så kallade antigen. Det är därför nödvändigt att man tar blodprover före blodtransfusionen, för att fastställa blodgrupp och för att undersöka om det finns antikroppar mot vanliga blodgruppsantigen. Antikroppar kan utvecklas i samband med graviditet eller efter tidigare blodtransfusion. Om det finns vissa antikroppar hos mottagaren av blodet kan man behöva göra ytterligare tester.
Lever du med en MPN-diagnos?
Då vill vi bjuda in dig till att delta i en enkätundersökning. Syftet med undersökningen är att skapa en djupare förståelse för de känslor och upplevelser som patienter med MPN står inför. Genom att ta del av dina erfarenheter kan vi identifiera områden där förbättringar och stöd behövs mest.
I samband med blodtransfusionen finns säkerhetsrutiner som följs av den personal som genomför transfusionen. Det är mycket viktigt att mottagarens och blodpåsens identitet kontrolleras mot de uppgifter som finns i transfusionsjournalen.
Innebär blodtransfusion några risker?
De infektioner som kan överföras med blod är relatit ovanliga. Blodgivare testas noga för bland annat hiv samt hepatit B och C. Förekomsten av blodsmitta är mycket låg i den svenska befolkningen och risken för transfusionsöverförd smitta är därför mycket liten idag.
HAR DU KOLL PÅ PATIENTLAGEN? Lär dig mer om vårdens skyldigheter gentemot dig som patient och anhörig!
Transfusionsreaktioner kan uppstå på grund av att immunförsvaret reagerar på det främmande blodet trots föregående kontroller. Även allergiska reaktioner förekommer.
Man bör vara uppmärksam på symtom och obehag, under och även efter blodtransfusion som allmänt obehag, feber, frossa, smärtor, andningssvårigheter, utslag, snabb puls, illamående, kräkning och rödfärgad urin.
Risken för att en blodtransfusion leder till allvarliga komplikationer är liten, men blodtransfusion bör endast ges då det är absolut nödvändigt, och när andra behandlingsmöjligheter inte är tillräckliga. En blodtransfusion kan vara livräddande.
Vill du få mer kunskap om mantelcellslymfom?
Genom att prenumerera på kunskapsbrevet om mantelcellslymfom kommer du få användbara tips och råd som kan hjälpa dig att få bättre och tryggare vård, information om olika behandlingsalternativ och ta del av nya forskningsrön inom området.
