Vattkoppor under graviditeten

Vattkoppor

Vattkoppor orsakas av en infektion med viruset varicella zoster. Genomgången vattkoppsinfektion ger livslångt skydd mot en ny omgång med vattkoppor, men man kan senare i livet få bältros när viruset återaktiveras. De flesta har vattkoppor som barn men några procent av den vuxna befolkningen har inte haft sjukdomen och är därför mottaglig för den. Vuxna som får vattkoppor har en större risk för allvarligt förlopp av vattkoppor än barn.

Exponering

Ofta vet personen som vill bli gravid eller är gravid om hon haft vattkoppor förut. Om den gravida kvinnan inte vet om hon haft vattkoppor kan ett blodprov visa om hon är mottaglig för infektionen. Blodprovet är viktigt eftersom cirka 80 % av dem som tror att de inte har haft vattkoppor ändå har varit smittade, och därför har skydd mot sjukdomen. Hos vissa gravida som är mottagliga för infektionen och som har blivit exponerade för vattkoppor (till exempel ett barn som någon dag efter besöket får vattkoppor) ges virushämmande behandling.

Vattkoppor och graviditet

En gravid kvinna som får vattkoppor kan få komplikationer såsom hudinfektioner eller lunginflammation. Risken är dock inte större än hos andra vuxna som får vattkoppor. Vid en allvarlig infektion kan det ibland uppstå för tidiga sammandragningar. Bältros hos den gravida kvinnan är i regel ofarlig.

Det är i stället fostret eller det nyfödda barnet som löper störst risk att få skador av vattkoppor:

• Vattkoppor under graviditetens första hälft (främst mellan vecka 13 och vecka 20) kan i cirka 1–2 % av graviditeterna leda till kongenitalt varicellasyndrom hos barnet. Det kan yttra sig som låg födelsevikt, hudskador, ögonsjukdomar, missbildningar av armar och ben och hjärnskador. Risken att barnet dör efter födseln är stor. 
• Om den gravida kvinnan får vattkoppor vid tiden för barnets födelse finns risk för mycket svår vattkoppsinfektion hos barnet. Risken är störst om den gravida får vattkoppor fem dagar före barnets födelse till två dagar efter barnets födelse. Före och efter den perioden är risken betydligt mindre. En kvinna som får vattkoppor efter vecka 35 bör behandlas med virushämmande behandling. Nyfödda som har risk för allvarlig sjukdom behandlas med antikroppar mot varicella zoster-viruset. 

Vattkoppor under graviditeten ska alltid bedömas av specialister i infektionssjukdomar och gynekologer.

Vaccin och graviditet

Hos kvinnor som inte haft vattkoppor som är eller vill bli gravida kommer blodprover att visa att det inte finns några antikroppar mot varicella zoster-viruset. För att minska risken att insjukna i vattkoppor under graviditeten kan man vaccinera sig mot vattkoppor. Två doser av vaccin rekommenderas för att få fullständigt skydd mot sjukdomen. Det kan inte göras under graviditeten eller fyra veckor innan en graviditet. Ibland tas ett prov efter en graviditet som visar att kvinnan inte haft vattkoppor förut. Vaccination kan då erbjudas som skydd för en nästa graviditet.

Ibland kan barn till gravida som inte haft vattkoppor förut vaccineras för att minska risken att barnen får vattkoppor. Barn kan också vaccineras inom 3 dygn från det att de har blivit exponerade för vattkoppor.