Tidig vattenavgång

Vad är för tidig vattenavgång?

Inuti livmodern "badar" fostret i fostervatten i en genomskinlig påse (fosterhinnan) som förhindrar läckage av fostervatten. Fostervattnet skyddar barnet. Vid födseln går det hål på denna fosterhinna, och fostervattnet rinner ut. Tidig vattenavgång är när fostervattnet går utan att det finns andra tecken på att förlossningen har startat. 6–12% av alla gravida har inga värkar upp till en timme efter att fostervattnet har gått.

För tidig vattenavgång innebär att "vattnet går" tre veckor eller mer innan graviditetens slut. För tidig vattenavgång komplicerar ungefär 3 % av graviditeterna och är orsaken till att en tredjedel av alla för tidiga födslar.

Orsak

Ofta finner man ingen direkt orsak till att vattnet går för tidigt, men ett antal faktorer kan utlösa tillståndet, såsom lokal inflammation i fosterhinnan, fel på livmoderhalsen, inflammation i slidan eller livmoderhalsen, skador, förstoring av livmodern och onormal funktion av fosterhinnan.

Vem får för tidig vattenavgång?

För tidig vattenavgång är en sällsynt komplikation, och det är okänt vad som orsakar tillståndet. Om du röker, har haft en sexuellt överförbar sjukdom eller har haft för tidig vattenavgång tidigare, ökar risken för att du ska få för tidig vattenavgång. Om du nyligen har haft blödning från slidan under graviditeten, har du också en ökad risk. Även flerbördsgraviditet kan innebära en förhöjd risk eftersom livmodern i dessa fall blir något förstorad.

Vissa procedurer ökar risken. Till exempel att sy ihop livmoderhalsen (cerclage) för att förhindra för tidig födsel, eller sticka en nål i fostersäcken för att suga ut fostervatten (fostervattensprov).

Vad är problemet med för tidig vattenavgång?

I vissa fall, kan för tidig vattenavgång leda till att navelsträngen kommer i kläm, något som kan stoppa blodflödet till barnet. Det finns också en risk att bakterier kan nå livmodern och orsaka en infektion hos såväl kvinnan som hos barnet. För tidig vattenavgång kan medföra för tidig födsel, vilket i sin tur ökar risken för hjärnskador och andningsproblem på grund av att lungorna är omogna hos det nyfödda barnet.

Hur diagnostiseras tillståndet?

När vattnet går, är den gravida oftast själv fullt medveten om vad som händer. Det kommer relativt rikligt med ljus klar och ibland ljusgul vätska från slidan, och man blir ofta genomvåt nedtill på kort tid. Vissa undrar om de har kissat på sig, men märker att de inte kan stoppa vätskeflödet genom att gå på toaletten.

Det är viktigt att informera läkaren om du har känt sammandragningar (värkar), haft en blödning från slidan, om du har haft sex eller om du har feber. Läkaren kommer att undersöka dig gynekologiskt och se om livmoderhalsen är öppen – för att bedöma om förlossningen är på gång, men läkaren avstår ofta från att känna i slidan eftersom det ökar risken för att bakterier kan nå livmodern.

Vid avgång av fostervatten för tidigt i graviditeten ska den gravida läggas in på förlossningsavdelning. Den gravida måste undersökas försiktigt och med sterila instrument för att förhindra spridning av bakterier upp i livmodern. På sjukhus följs den gravida och fostret noggrant upp. Förändringar i fostrets hjärtaktivitet och ökad temperatur eller CRP hos modern, registreras som ett tecken på infektion, vilket är en risk vid för tidig vattenavgång.

Behandling

Grunden till att behandla gravida kvinnor med för tidig vattenavgång, är att förlänga graviditeten om vattnet går tidigt under graviditeten. Det är också viktigt att undvika infektioner som kan stiga upp genom slidan och påverka både fostret och den gravida.

Om vattnet går före vecka 32, och om det inte finns någon infektion närvarande, behandlar man med sängläge och värkhämmande medel. Kortisonpreparat kan ges för att öka lungmognaden hos fostret. Vid vattenavgång i 33:e–35:e graviditetsveckan utan infektion, bedöms riskerna som associeras med för tidig födsel mot risken för infektion. Generellt behandlar man med värkhämmande medel i ett till två dygn, och låter sedan kvinnan föda normalt eller genom att göra kejsarsnitt. Vid graviditetslängd på mer än 35 veckor, sätter man igång födseln med värkstimulerande medel, om den inte startar av sig själv efter ett dygn.

Förebyggande behandling med antibiotika är relevant om det detekteras bakterier av typen beta-hemolytiska streptokocker i slidan. Alla gravida kvinnor som läggs in för för tidig vattenavgång, testas för detta.