Grupp B-streptokocker hos gravida och nyfödda

Vad är grupp B-streptokocker (GBS)?

Grupp B-streptokocker, GBS, är en del av människans normala bakterieflora. Bakterien förekommer hos både män och kvinnor. GBS finns främst finns i magtarmkanalen, men kan också finnas i munnen och i kvinnans slida. Uppskattningsvis 25 procent av alla gravida kvinnor i Sverige är GBS-bärare utan att ha några besvär av det.

Om en gravid kvinna är GBS-bärare kan bakterierna överföras till barnet vid förlossningen. I mycket sällsynta fall kan barnet då bli sjukt med lunginflammation (pneumoni), blodförgiftning (sepsis) eller hjärnhinneinflammation (meningit). I Sverige drabbar detta tre till nio barn årligen. 

GBS och förlossning

GBS kan finnas som en del av normalfloran i slidan, ändtarmen och i munhålan. Magtarmkanalen är den naturliga uppehållsplatsen för GBS och den troliga källan för spridning till slidan. GBS kan finnas i slidan konstant, återkommande eller vid enskilda tillfällen.

Smittöverföringen sker i samband med förlossningen – antingen i livmodern, vid barnets passage genom slidan eller genom direktkontakt efter förlossningen. 

GBS-infektion hos nyfödda

GBS-sjukdom hos nyfödda delas upp i tidig och sen debut. Särskilt den tidiga varianten är allvarlig och kan snabbt leda till blodförgiftning som kräver intensivvård.

Tidigt debuterande sjukdom kommer oftast under första dygnet efter förlossningen, men en del blir sjuka senare under första levnadsveckan. Infektionen kan uppträda före förlossningen som en följd av att bakterier har kommit in i livmodern. Förklaringen kan vara att det hos en del tar lång tid från det att vattnet gått tills barnet är framfött. De tidiga tecknen och symtomen på GBS-infektion hos det nyfödda barnet är ofta ospecifika. Feber, nedsatt rörlighet i armar och ben samt snabb och ansträngd andning kan vara tecken på tidig infektion.

Sent uppträdande sjukdom kommer ofta en till tolv veckor efter förlossningen. Detta kan bero på att färre bakterier har överförts, eller att smitta har skett efter förlossningen. Sjukdomsförloppet är ofta inte lika dramatiskt. Vanliga tecken är feber och irritabilitet.

Nyfödda som överlever den första infektionsfasen kan få följdskador i form av nedsatt hörsel eller syn, inlärningssvårigheter och andra skador på nervsystemet.

Vem bör testas?

I Sverige rekommenderas inte rutinmässig provtagning för GBS hos friska, symtomfria, gravida kvinnor. Det rekommenderas provtagning för kvinnor där fostervattnet har gått utan värkar före vecka 37. Prov tas med bomullspinne i slida och ändtarm. Urinodling utförs.

Området är omdebatterat och rekommendationerna skiljer sig mellan olika länder. Orsakerna till att man i Sverige inte rekommenderar att alla testas är:

• De flesta kvinnor som behandlas för GBS får snabbt tillbaka bakterien efter behandlingen.
• Även om det visar sig att en gravid kvinna bär på GBS kommer hon inte att behandlas med antibiotika vid förlossningen om hon inte dessutom har riskfaktorer för att överföra bakterien.
• Om man behandlar alla gravida som bär på GBS i slidan kommer det att leda till stor risk för resistensutveckling och för allvarliga biverkningar hos både mamman och barnet.

Vem bör behandlas?

Syftet med behandlingen är att förhindra en eventuell infektion hos det nyfödda barnet. De svenska rekommendationerna fastslår att den viktigaste åtgärden för att förhindra smitta är att behandla gravida kvinnor med särskild risk för att överföra bakterierna till det nyfödda barnet. Föderskor med en av dessa riskfaktorer ska ha antibiotikabehandling under förlossningen:

• Kvinnor som tidigare fött barn som fått GBS-infektion under nyföddhetsperioden.
• Kvinnor där GBS påvisats i urinen under den aktuella graviditeten.
• Kvinnor som har visats ha GBS och antingen föder före graviditetsvecka 37, eller vid långvarig vattenavgång (mer än 18 timmar).
• Infektionstecken eller feber (38 °C eller över) hos kvinnan i samband med förlossningen.
• Antibiotika är inte nödvändigt vid planerade kejsarsnitt.

Själva behandlingen innebär att antibiotika ges direkt i blodet (intravenöst) under förlossningen. Förstahandspreparat är penicillin, men det finns andra alternativ vid allergi.

GBS-infektion hos mamman

GBS kan också orsaka urinvägsinfektion och livmoderinflammation hos mamman. Detta är dock mycket sällsynta komplikationer. Bara ett fåtal av urinvägsinfektionerna under graviditeten orsakas av GBS, men om man diagnostiseras med en sådan under graviditeten rekommenderas behandling. Dessutom ges, som tidigare nämnts, också behandling under förlossningen.