Extremt graviditetsillamående

Vad är extremt graviditetsillamående?

Extremt graviditetsillamående, hyperemesis gravidarum, är ett tillstånd som kännetecknas av kraftigt illamående och kräkningar som påverkar allmäntillståndet. Kräkningarna kan orsaka vätske-och elektrolytrubbningar (förändringar i koncentrationen av salter i blodet), vilket förklarar den allmänna påverkan.

En allmänt använd definition är kraftigt illamående och kräkningar före 22:a graviditetsveckan, som är på den nivån att viktminskning sker eller störning av elektrolyterna.

Illamående drabbar omkring 70–85 procent av alla gravida kvinnor i varierande grad i början av graviditeten (debut vanligtvis i fjärde till sjunde vecka). Ungefär hälften har kräkningar, och hos de flesta är besvären som värst vecka 9 för att sedan minska. 0,1–1 % av gravida kvinnor behöver sjukhusvård för illamående eller kräkningar.

Hyperemesis gravidarum drabbar ungefär 0,3–3 procent av alla gravida kvinnor.

Symtom

De flesta upplever illamående hela dagen, inte bara på morgonen. Besvären startar som regel mellan den fjärde och tionde graviditetsveckan. Illamående och kräkningar är så uttalade att allmäntillståndet påverkas. Patienten klara inte av att få i sig mat eller dryck, och kan bli utmärglad (mer än 5 % av kroppsvikten) och uttorkad.

Illamåendet når som regel en topp runt vecka nio av graviditeten. Tillståndet kan vara så uttalat att det kräver sjukhusvård. Sjukhusvistelse når en topp runt den nionde graviditetsveckan, för att sedan minska fram till graviditetsvecka 20, varefter tillståndet är ovanligt.

Orsak

Orsaken är okänd. Hormonella förändringar, enzympåverkan, psykologiska förklaringar tros vara viktiga.

Troligtvis har hormonder del i förloppet men säker sjukdomsförklaring saknas. Ingen ensidig hormonell profil kan med säkerhet förutsäga hyperemesis gravidarum. Östrogen och progesteron har länge satts i samband med obehaget. Detta stämmer dock inte med att dessa könshormoner har den högsta nivån under tredje trimestern, vanligtvis efter att besvären av illamående har avtagit.

Kvinnor har tredubbel risk för extremt graviditetsillamående om mamman också har haft detta i en eller flera av sina graviditeter. Det finns begränsad kunskap om huruvida extremt graviditetsillamående beror på miljö- eller ärftliga faktorer. Den absoluta risken är ändå liten. I en studie fann forskarna att döttrar som är födda efter graviditeter med extremt graviditetsillamående, hade 3 % risk att utveckla sjukdomen i sina egna graviditeter. Detta jämfört med 1,1 % risk hos kvinnor som var födda efter en okomplicerad graviditet.

Ickegravida kvinnor som reagerar med illamående och kräkningar på östrogentillskott, kvinnor som lätt blir bil-/åksjuka, har migrän eller som reagerar starkare än väntat på smak, löper större risk för graviditetsillamående och hyperemesis.

Diagnos

Diagnosen ställs som regel på den typiska sjukdomshistorien, men andra sjukdomar måste uteslutas. Vid läkarundersökningen läggs särskild vikt på att utvärdera viktminskning, fostertillväxt och att leta efter tecken på uttorkning. Blodprover kan visa om njurarna och levern är påverkade. Urinen undersöks för ketoner. Ultraljud görs för att avgöra om det kan finnas flerbördsgraviditet eller trofoblastisk sjukdom (molargraviditet).

Behandling

Det övergripande målet är att genomföra graviditeten med minsta möjliga obehag för modern och minsta möjliga risk för barnet.

Koständringar

Att undvika faktorer som utlöser illamående är det viktigaste. Tung luft, starka dofter, värme, hög luftfuktighet, höga ljud, ljus i rörelse eller egen rörelse (köra bil) är exempel på saker som kan skapa illamående, men viktigast är att man själv känner in vad som påverkar en och undvika det.

Den som är gravid kan prova att äta små täta måltider, där den första måltiden kan intas i sängen. Man bör helst äta något innan man blir hungrig, då en tom mage förvärrar illamåendet när man väl äter.

Vissa kvinnor tycks vara mindre besvärade av mat som är lite kryddad, salt mat och måltider som är rika på proteiner. Undvik mat som utlöser eller förvärrar illamående. Livsmedel med låg fetthalt har en kortare passagetid genom magen, och kan därför vara mindre illamåendeframkallande för vissa.

Läkemedel

Läkemedel som kan ha effekt vid graviditetsillamående är meklozin (Postafen) och prometazin (vanligast Lergigan comp.):

• I första hand rekommenderas Postafen 25 mg tabletter. Tabletterna kan tas 2 gånger om dagen. Läkemedlet är receptfritt.
• I andra hand, vid kraftigare besvär, rekommenderas i regel behandling med Lergigan Comp 10/50mg. Man kan ta en tablett två till fyra gånger per dag.

Ett annat läkemedel som kan ges är metoklopramid, ett läkemedel mot illamående. Det ska dock tas med försiktighet under senare delen av graviditeten, särskilt under tredje trimestern. Andra medel, inklusive B-vitaminer och ingefära, kan prövas men rekommenderas inte rutinmässigt vid extremt graviditetsillamående.

Intravenös vätsketillförsel, eventuellt med tillsatta näringsämnen och vitaminer, är mycket viktigt vid behandling av patienter som behöver sjukhusvård. Sondnäring kan användas som ett alternativ. Vätsketillförsel som ges direkt i blodet har tyvärr inget inflytande på illamåendet. Tillsats av vitaminer är viktigt. Kroppens förråd av vattenlösliga vitaminer töms snabbt och dessa vitaminer måste tillföras. Det är ytterst få som blir så drabbade att inläggning behövs. 

Prognos

Hyperemesis förbättras senare i graviditeten, men besvär med illamående upplevs av 15–20 % av gravida kvinnor också i tredje trimestern, och 5 % besväras av illamående fram till födseln.

Illamående och kräkningar har inte visat sig ha skadliga effekter på barnet, men tillståndet kan påverka livskvaliteten för gravida kvinnor. Tillståndet har konsekvenser för dagliga aktiviteter, både privat och i yrkeslivet. Studier visar att risken för att också de efterföljande graviditeterna kompliceras av hyperemesis är 15–20 % hos kvinnor med tidigare historia av tillståndet. Detta medan risken för kvinnor utan en historia av hyperemesis är 0,7 %.