Smärta och smärtstillande metoder under förlossningen

Att föda barn gör ont, men om man under graviditeten får kunskap om smärta och förlossning och om kroppens fysiologiska förberedelser inför förlossningen, kan upplevelsen av smärtan lindras mycket. Om den gravida är spänd och rädd upplevs smärtan oftast starkare än när den gravida är lugn och trygg.

När man avser avslappning finns flera smärtlindringsmetoder. Många går att använda såväl hemma som på förlossningsavdelningen.

Andningen

Vid smärta behöver man  aktivt tänka på att slappna av med hjälp av en andningsteknik. Andningen är viktig genom hela förlossningsförloppet.

Om man andas rätt slappnar kroppen av och livmoderhalsen öppnar sig lättare. Att andas rätt är något som går att träna på under graviditeten. Andningen blir lättare att kontrollera om man startar tidigt hemma, innan sammandragningarna blir allt för intensiva. Man ska ta långa, djupa andetag, in genom näsan och ut genom munnen. Allteftersom sammandragningen tilltar i styrka andas man lite fortare. När sammandragningen är över ska man vara noga med att ta djupa andetag och känna efter så att axlarna inte stannar uppdragna.

Bad/dusch eller värme

I mognadsfasen känner man av en molande smärta i ryggen och eventuellt även fram på magen. Det känns ungefär som menstruationssmärtor, ofta tillsammans med korta, mindre smärtsamma sammandragningar. Här är det ofta skönt, lindrande och avslappnande med ett varmt bad och en varm dusch som spolar över magen eller ryggen. En värmedyna kan kännas skön när man inte sitter i duschen.

Massage

Det kan lindra med massage över ryggslutet under en sammandragning, oftast då med ett bestämt tryck med hela handflatan.

Fysisk aktivitet

Att vara i rörelse och i upprätt ställning fungerar också lindrande, på grund av att man får ett jämnare andningsmönster och kroppens egna morfinliknande ämne endorfin frisätts. Andra fördelar är att syresättningen till livmodern blir bättre, sammandragningarna blir effektivare och arbetar mot ett mindre motstånd och kroppen har lättare för att slappna av.

TNS (Transkutan nervstimulering)

På flera ställen kan mödrahälsovården hyra ut eller låna ut en så kallad TNS-apparat. Den består av fyra plattor som klistras på huden, oftast vid ryggslutet, och till dessa kopplas elektroder. Elektroderna ger små elektriska impulser som aktiverar endorfinfrisättningen. TNS-stimuleringen bör man starta med hemma, innan sammandragningarna har blivit för intensiva.

TNS ger en god smärtlindrande effekt i mognadsfasen och i början av öppningsfasen. Den gravida kan själv reglera styrkan på impulserna under och efter sammandragningarna. TNS påverkar inte sammandragningarna eller barnet negativt, och kan även ge en effektiv smärtlindring mot eftervärkar när barnet är fött.

Akupunktur

Finns att få på förlossningsavdelningar runt om i landet och går att utnyttja under hela förlossningsförloppet. Man placerar tunna nålar på olika punkter på kroppen, beroende på var man befinner sig i förlossningsförloppet och var smärtan sitter. Man kombinerar smärtlindrande nålar med avslappnande nålar och i vissa fall kan man även använda akupunktur för att framkalla andra effekter (till exempel om en moderkaka inte lossnar av sig själv, eller vid svårighet att kissa efter förlossningen).

För bästa effekt bör man starta redan tidigt i öppningsfasen. Akupunktur påverkar inte sammandragningar eller barn negativt.

Lustgas (N20)

Lustgas användes inom förlossningsvården redan i slutet av 1800-talet. Lustgas är en svårlöslig gas, vilket gör att den inte samlas i kroppens vävnader utan försvinner fort ur kroppen om tillförseln upphör.

Gasen inandas och förs via lungorna och blodcirkulationen till centrala nervsystemet och hjärnan, där den minskar smärtimpulserna. Den har en avslappnande effekt och stimulerar frisättningen av endorfiner. Hörselintryck kan förstärkas, syn- och känselintryck kan tillfälligt förändras. Lustgasen ger en berusande känsla och ibland kan minnesluckor uppträda.

Lustgasen andas in och ut med öppen mun med lugna, djupa andetag. Man startar när sammandragningen är i antågande och håller sedan på hela värken igenom. Efter sammandragningen andas man några djupa andetag utan lustgas. Detta för att inte ha kvar den berusande känslan mellan sammandragningarna, då man kan uppleva den som obehaglig och till och med bli illamående av den.

Många gravida får en effektiv smärtlindring från tidig öppningsfas och hela förlossningsförloppet igenom med hjälp av lustgas, utan att barn, cirkulation, andning eller andra organsystem påverkas. Den gravida sköter tillförseln själv, men kan behöva noggrann handledning tills personen fått in rätt teknik.

Epiduralblockad (EDA)

Vid epidural, ryggbedövning, läggs en mycket tunn plastslang in mellan kotorna i ryggen, in i det så kallade epiduralrummet där den fixeras med häfta och sedan injiceras lokalbedövningsmedel, oftast blandat med ett morfinliknande preparat, in kontinuerligt eller som upprepade små doser.

Den så kallade EDA:n har i de flesta fall en fullgod smärtstillande effekt från ett stabilt öppningsskede och hela förlossningen igenom, och anses ofarlig för barnet. Ofta ses en avslappnande effekt på livmoderhalsen när smärtstillande effekten slår an och livmoderhalsen öppnar sig lättare och snabbare.

Det är narkosläkaren som lägger plastkatetern på plats. I extrema fall (till exempel vid uttalad förlossningsrädsla) kan man lägga katetern på plats men avvakta med att ge bedövningsmedel i den tills kvinnan upplever att hon är i behov av det.

Risk för blodtrycksfall hos mamman finns vid anläggningen, och man sätter därför in ett förebyggande dropp till ett blodkärl i handen.

Eftersom epiduralblockad verkar avslappnande på livmodern avtar ofta sammandragningarna och man kan få ett mer utdraget förlopp. Ofta krävs det att man stimulerar livmodern med ett hormondropp för att få effektiva sammandragningar igen.

Morfin och morfinliknande medel

Morfin är ett narkotiskt preparat som höjer smärttröskeln och fungerar avslappnande. Det kan vara effektivt under latensfas och tidig öppningsfas. En förändrad tidsuppfattning och minnesluckor kan uppträda.

Morfin har en avslappnande, sömngivande och andningsdämpande effekt och ska därför inte ges till gravida med astma eller vid nära förestående förlossning, eftersom barnet påverkas med samma symtom.

Om barnet mot förmodan skulle födas innan morfinet gått ur kroppen kan bland annat amningen och förälder/barnanknytningen bli störd, på grund av att barnet är onormalt trött och orkeslöst. Motgift finns dock att ge till barn som föds med morfin i kroppen, och om förlossningen anses vara nära förestående kan den gravida före förlossningen få motgift mot morfinet.

PCB (ParaCervikal Blockad)

En lokal bedövning som injiceras runt livmoderhalsen i det område som angränsar till livmodern. Fungerar smärtlindrande utan känselbortfall under den aktiva öppningsfasen med regelbundna sammandragningar. Den smärtstillande effekten är sånär som likvärdig den vid epiduralbedövning.

PCB behöver dock vara kopplad till kontinuerlig fosterövervakning. Enstaka fall av nervskador med smärtor har rapporterats. Bedövningen har dessutom kort varaktighet och upprepade doser kan behövas.

Barnet kan få en hjärtpåverkan, eventuellt på grund av att blodkärlen i livmodern drar ihop sig av bedövningsmedlet. Detta kan leda till en syrebrist hos barnet .

Sammandragningarna kan avta men i regel kortvarigt.

Man smärtstillas inte i slida, bäckenbotten eller ändtarm, och det kan därför behövas kompletterande smärtstillande preparat i utdrivningsskedet/krystskedet, som till exempel pudendusblockad (se nedan).

PDB (Pudendusblockad eller bäckenbottenbedövning)

Vid PDB injiceras lokalbedövningsmedel via slidan just där nerverna för klitoris, blygdläppar, mellangård och ändtarm möts. Denna bedövningsmetod lämpar sig för utdrivningsskedet/krystskedet och inför att eventuella bristningar ska sys ihop.

Bedövningen läggs så sent som möjligt i förlossningsskedet för att inte påverka krystreflexen. Kontinuerlig fosterövervakning tillämpas.

PDB har snabb verkan och god smärtstillande effekt, och kan komplettera andra smärtlindrande metoder under öppningsskedet.

Den ger ofta en dämpad krystreflex och man riskerar att få en forcerad krystning på grund av att man krystar på kommando under handledning av barnmorskan. Det här ger risk för fler och mer omfattande bristningar i vagina och mellangård. En viss ökad risk föreligger för att förlossningen behöver avslutas med sugklocka eller tång, på grund av ett långdraget krystskede som barnet kan ta skada av.

Referenser:

Abascal Gudrun, Astra Läkemedel AB, Förlossning, smärta och smärtlindring, Trosa 1993

Sjögren Berit, förlossningsrädsla, studentlitteratur, Lund 2002