Charcotfot (komplikation vid diabetes)

Vad är Charcotfot?

Charcotfot är benämningen på ett sällsynt, men allvarligt tillstånd i foten som kan uppstå hos patienter med diabetes. Vid Charcotfot uppstår förändringarna i fotens skelett, med försvagade ledband som kan leda till att bendelar hoppar ur led, och frakturer. Det beror på att nerverna till fötterna kan skadas av långvarig eller dåligt behandlad diabetes. Konsekvensen av Charcotfot kan vara en permanent felställning av foten.

Charcotfot är inte vanligt. Risken att utveckla tillståndet har uppskattats till maximalt en på hundra personer med diabetes. Risken är dock högre om man har omfattande skador på nerverna som leder till fötterna.

Symtom och tecken

Skadorna vid Charcotfot kan uppstå plötsligt (akut) eller gradvis:

• Akut Charcotfot kännetecknas av svullnad och rodnad i foten som har uppstått på kort tid. Om man känner på foten är foten ofta varmare än den friska foten. Smärta kan förekomma, men saknas hos många. Att man inte känner smärta beror på att nerverna som leder smärtsignalerna till hjärnan är skadade. Eftersom symtomen är så pass vaga finns en risk att rätt diagnos missas.
• Vid gradvis utveckling av Charcotfot kan symtom i form av rodnad, svullnad och värmeökning utebli. Charcotfots skador kan leda till att fotvalvets normala välvning försvunnit (plattfot) och foten kan i vissa fall få en lätt utåtbuktande fotsula (gungfot). Den förändrade formen ger en ökad risk för instabilitet i foten och trycksår. Det kan också bli plötsligt sämre med värme, svullnad och smärta såsom vid en akut Charcotfot.

Orsak

Den vanligaste orsaken till Charcotfot är diabetes såsom typ 1-diabetes och typ-2 diabetes. Exempel på andra ovanliga orsaker är nervskador till följd av infektiösa sjukdomar (syfilis, lepra) eller nervskador vid långvarig alkoholöverkonsumtion. Nervskador kallas också för neuropati och vid diabetes talas man om diabetesneuropati. 

Nervskador är en förutsättning för att Charcotfot ska uppstå. Forskning antyder att det beror på att det uppstår små skador i foten vid minskad känsel i foten och/eller att skadorna uppstår till följd av felaktig reglering av genomblödningen i foten. Det uppstår en inflammation i foten som förstör ledband och ger ett skört skelett. Det i sin tur kan ge urledvridningar och frakturer som ger svullnad, rodnad och värmeökning. 

Oftast behövs bara en överbelastning eller mindre skada för att Charcotfot ska uppstå. Det kan vara ett snedsteg eller en lång promenad. Ibland kommer den drabbade inte ihåg den lilla skadan ens.

Diagnos

Om man har diabetes och får en svullen, röd och varm fot ska diagnosen Charcotfot misstänkas tills motsatsen är bevisad. Tidig diagnos är mycket viktig för att kunna starta rätt behandling.

Vanliga fynd vid Charcotfot är en diffus svullnad i den ena foten, rodnad och en förhöjd hudtemperatur. Hudtemperaturen kan mätas med en hudtermometer. Liknande symtom kan också förekomma vid infektioner i foten eller blodpropp och ofta behövs ett flertal undersökningar för att hitta rätt diagnos. 

Vid undersökningen är det viktigt att bedöma om det finns sår till följd av fotens förändrade form som ger en onormal tryckfördelning under foten. Sår ger en ökad risk för infektioner och ett mer allvarligt förlopp. Nervskadornas utbredning bedöms genom särskilda tester.

För att bekräfta sjukdomen behövs röntgenbilder som kan visa på skelettskador. Ofta är dock undersökningen normal tidigt i förloppet, vilket gör att man kan behöva upprepa röntgenundersökningarna. Andra aktuella undersökningar kan vara magnetkameraundersökningar eller skintigrafi (undersökning med radioaktiva ämnen).

Behandling av Charcotfot

Om en läkare misstänker Charcotfot ska patienten omedelbart få avlastning med hjälp av gips eller en "behandlingsstövel". Även om röntgenundersökningen är negativ bör avlastningen fortsätta tills Charcotfot har uteslutits. 

Att minska belastningen är den viktigaste behandlingen vid Charcotfot. Ingen belastning på foten är bäst men ofta svårt att åstadkomma. Olika metoder kan användas för att minska belastningen, såsom gips, avlastande bandage och särskilda stövlar. Avlastningen på foten kan behöva fortgå länge (flera månader till över ett år) beroende på hur svullen och varm foten är. Efter detta kan man försiktigt börja med rörelse och viss viktbelastning, fortfarande med ordentliga inlägg i ortosen som ger stöd för fotvalvet. En del patienter får återfall och måste återgå till avlastande behandling. Personer med Charcotfot behöver ofta specialanpassade skor resten av livet. 

Kirurgi kan bli aktuellt i enstaka fall, till exempel hos personer som inte har haft effekt av avlastande behandling eller vid akuta problem som kräver omedelbar kirurgi. Vid stor instabilitet kan leden behövas fixeras (steloperation). Vid benutskott som leder till trycksår kan kirurgi hjälpa till för att få bort benet som sticker ut. 

Förebygga Charcotfot

Man kan förebygga Charcotfot genom en god behandling av sin diabetes. Det innebär bland annat att man har normala värden av blodsockret, att man motionerar och undviker övervikt. 

Om man har nedsatt känsel i fötterna till följd av skadade nerver är risken för Charcotfot förhöjd. Det är då extra viktigt att noggrannt kontrollera fötterna för att motverka att sår uppstår, utöver en god kontroll på blodsockret.

Prognos

Tidigt insatt behandling kan rädda foten, men det är viktigt att man avlastar foten tillräckligt länge. Läkningstiden kan vara lång och det krävs tålamod hos såväl den drabbade som vårdpersonalen. 

En Charcotfot kan leda till permanenta formförändringar i foten med ökad risk för fotsår och infektioner. Personer med Charcotfot har en ökad risk för att en del av foten/benet (amputation) behöver tas bort. Risken är särskilt stor om det uppstår sår. 

För att undvika ytterligare skador i foten behövs god behandling av behandlingsbara riskfaktorer såsom höga blodsockernivåer, högt blodtryck, högt kolesterol, rökning och  övervikt. Livslång uppföljning av patienter med Charcotfot i samarbete med en medicinsk fotterapeut är mycket viktigt.