Jag är en tjej på 21 år och som haft diabetes sen jag var 8 år (1995). Mitt blodsocker är som en jojo, upp och ner hela dagarna. Innan när jag var cirka 14 år struntade jag fullständigt i min diabetes och jag mådde väldigt dåligt både fysiskt och psykiskt (jag hade självmordstankar hela tiden och skärde mig i armarna osv.) Men efter ett tag skärpte jag mig och började ta insulin igen. Men då hade min kropp på något sätt blivit resistent mot insulinet och jag mådde jättedåligt och fick åka in på sjukhus och ligga med insulindropp. Nu har jag skött mig någorlunda och jag tar blodsocker varje dag för att bevisa att jag kan så jag kan få en insulinpump. Men mitt socker ligger alldeles för högt, medel ligger väl på cirka 16-17 eller nåt. Som idag åt jag frukost och då låg mitt blodsocker på 11,9, jag tog då 2 extra enheter. Till lunch hade sockret gått upp till 17,4. Tror du jag kan ha gått och blivit resistent igen mot insulin som jag var när jag var 14 år?? Jag har Novorapid till måltiderna och klockan 17.00 tar jag Lewemir.
Ditt socker ligger verkligen inte bra, alldeles för högt, och du behöver insulindoserna en del. För att inte få insulinkänningar så rekommenderas att du ökar med 2E per dostillfälle. Rådgör gärna med din diabetessköterska per telefon ang fortsatt dosökning och då är det viktigt att testa blodsockerkurvor.
Tillfällig insulinresistens kan man få vid infektioner, viktuppgång mm, men det kan också vara så att injektionstekniken kan påverka effekten. Återigen något som din sköterska kan titta på. När sockret ligger så pass högt som i
ditt fall krävs det ofta extra mycket insulin för att bryta den insulinresistens som det höga sockerläget i sig orsakar (s.k. glukostoxicitet).
Hälsningar
Åke Sjöholm, professor och överläkare
Läs även: Översikt - om typ 1-diabetes »
