Läkemedel vid typ 2-diabetes

Läkemedel vid typ 2-diabetes

Läkemedel vid typ 2-diabetes syftar till att sänka blodsockret, det vill säga blodets glukoshalt.

Behandlingen av typ 2-diabetes skiljer sig från den vid typ 1-diabetes, eftersom bukspottkörteln vid typ 2-diabetes fortfarande klarar av att producera insulin. Därför måste oftast inte typ 2-diabetes behandlas med insulin. 

Det finns olika läkemedel mot typ 2-diabetes och samtliga läkemedel har som mål att minska sockerhalten i blodet. Vid en utvärdering av effekten tittar man framför allt på HbA1c eller "långtidssocker", ett värde som säger något om hur blodsockervärdena har varit den senaste månaden. Målvärdet för HbA1c är för de flesta mindre än 52 mmol/mol. HbA1c analyseras genom att ta ett blodprov. 

Metformin

Metformin är förstahandsvalet vid behandling av typ 2-diabetes, i synnerhet om man är överviktig. Metformin förbättrar effekten av det insulin som finns i blodet genom att öka upptaget i musklerna och minska frisättningen av glukos från levern. Preparatet ger sällan lågt blodsocker och ger ingen viktökning. Det finns en god dokumentation att metformin sänker blodsockervärdet och förekomsten av hjärt- och kärlsjukdomar.

Eftersom biverkningar kan förekomma börjar man ofta försiktigt och ökar långsamt till måldoseringen.

Biverkningar kan vara:

• Nedsatt aptit
• Illamående
• Magsmärtor
• Diarré

Dessa biverkningar kan dock vara övergående och minskas genom att inta medicinen tillsammans med mat.

Läkemedlet ska användas med försiktighet vid hjärtsvikt, njursvikt och leversvikt, vid nedsatt allmäntillstånd och vid alkoholism.

Metformin kan ge brist på vitamin B₁₂ (måste kontrolleras) och leda till viktminskning (det bör därför inte ges till magra diabetespatienter).

Preparatet kan kombineras med alla andra läkemedel och det finns fasta kombinationer (som till exempel läkemedel som heter Competact, Eucreas, Glucophage, Janumet, Jentadueto, Komboglyze, Metformin, Synjardy och Xigduo). Vid minskad njurfunktion bör doseringen av metformin anpassas för att minska risken för (allvarliga) biverkningar.

Då ska behandling med metformin avbrytas Trots alla dokumenterade goda egenskaper med metformin vid behandling av diabetes finns ändå tillfällen då behandlingen bör avbrytas. Den som ska genomgå en röntgenundersökning med joderande kontrastmedel kan behöva avbryta behandling med metformin. Det gäller främst personer som har en minst måttligt nedsatt njurfunktion. Medicineringen ska hos dessa personer sättas ut på undersökningsdagen och återupptas först 48 timmar efter undersökningen, efter att man har lämnat ett nytt prov som mäter njurfunktionen (kreatinin). Behandling med metformin kan också behöva avbrytas i samband med operationer. Om kroppen är uttorkad kan metformin ansamlas vilket leder till mjölksyraförgiftning (lactacidos): Vid mag-tarmsjukdom med risk för uttorkning, till exempel svårigheter att inta fast eller flytande föda under längre tid än ett dygn, bör därför behandling med metformin avbrytas Detta gäller även vid annan akut sjukdom som medför svårigheter att äta eller dricka Observera att även en värmebölja med otillräcklilgt vätskeintag kan leda till uttorkning och risk för mjölksyraförgiftning Vid risk för uttorkning bör man ta kontakt med vården. Vid svårare påverkan på allmäntillståndet bör man uppsöka akutsjukvård Symtom på mjölksyraförgiftning är svaghet, muskelsmärtor, andningssvårigheter, kraftigt ökat sömnbehov/onormal trötthet och ospecifika buksymtom Mjölksyraförgiftning, laktacidos, ska omedelbart behandlas på sjukhus

Inkretinmimetika/GLP-1-analoger

Den här gruppen innehåller läkemedlen exenatid, liraglutid, lixisenatid, semaglutid och dulaglutid. Dessa läkemedel stimulerar bukspottkörteln till ökad insulinproduktion och leder till ökat upptag av blodsocker i muskel- och fettvävnad. De dämpar även matlusten och ger ökad mättnadskänsla och kan leda till viktnedgång.

Biverkningar är illamående, kräkningar och diarré.

Läkemedlet liraglutid har visat sig ha god effekt för att förebygga hjärt-kärlsjukdom hos patienter som redan har tecken på hjärt-kärlskada (till exempel efter hjärtinfarkt eller stroke) eller som har hög eller mycket hög risk för hjärt-kärlsjukdom i framtiden. 

Alla GLP-1-analoger ges som subkutan injektion, vilket betyder att man injicerar läkemedlet under huden med en kort och tunn nål. 

SGLT-2-hämmare

Den här gruppen innehåller läkemedlen dapagliflozin, kanagliflozin, ertugliflozin och empagliflozin. Medicinerna gör att njurarna utsöndrar mer glukos än vanligt, vilket gör att urinen innehåller mer glukos. De har en bra sänkande effekt på blodsockret.

Biverkningar kan bestå av genitala infektioner, urinvägsinfektioner och infektion i näsa/hals. Det finns möjligen en något ökad risk för diabetesketoacidos (allvarlig komplikation vid diabetes, orsakad av låg insulinnivå).

SGLT-2-hämmare har visat sig ha god effekt för att förebygga hjärt-kärlsjukdom hos patienter som redan har tecken på hjärt-kärlskada (till exempel efter hjärtinfarkt eller stroke) eller som har hög eller mycket hög risk för hjärt-kärlsjukdom i framtiden.

Sulfonylurea

De läkemedelssubstanser som finns på marknaden är glibenklamid, glipizid och glimepirid.

Läkemedel i den här gruppen stimulerar bukspottkörteln till att producera mer insulin. Preparaten kan i vissa fall ge lågt blodsocker, och vid upprepade episoder med lågt blodsocker måste man minska dosen eller byta till ett annat preparat.

Läkemedlen kan ge viktökning. Om de kombineras med vissa andra medel kan det förstärka den glukossänkande effekten. Det gäller sulfonamider (antibiotika), giktmediciner, betablockerare, cimetidin (magsårsmedicin) och alkohol.

Man börjar försiktigt med en halv eller en hel tablett av den lägsta tablettstyrkan. Efter hand trappas dosen upp försiktigt. Preparaten kan kombineras med andra diabetesläkemedel som metformin, akarbos och insulin. Glibenklamid utgår under våren 2021 och patienter med fortsatt behov av sulfonylurea ska ges ett annat läkemedel ur den gruppen.

Glinider

Repaglinid är ett korttidsverkande insulinfrisättande läkemedel. Det sänker blodsockret snabbt genom att stimulera utsöndring av insulin från bukspottkörteln.

Preparatet kan ge lågt blodsocker och för att förebygga detta bör läkemedlet intas vid huvudmåltiderna. Preparatet kan med (försiktighet) kombineras med insulin.

Akarbos

Akarbos fördröjer nedbrytningen och därmed upptaget av kolhydrater i tarmen. Blodsockret stiger då mindre efter en måltid. Det kan vara lämpligt vid tidiga former av diabetes där huvudproblemet är ökad blodsockerhöjning efter måltiderna. Detta kan möjligen fördröja utvecklingen av typ 2-diabetes bland patienter med nedsatt glukostolerans (förstadiet till diabetes).

Läkemedlet måste tas tillsammans med måltid för att det ska verka. Det har något mindre effekt än sulfonylurea och metformin. Akarbos kan kombineras med andra diabetesläkemedel och insulin.

Det kan ge magsmärtor, i synnerhet gasbesvär, och ska inte användas vid tarmsjukdom.

Tiazolidindion/glitazon

Effekten av tiazolidindion/glitazon är att det ökar insulinkänsligheten i vävnaderna. Det bidrar med andra ord till en större effekt av det insulin man har i kroppen. Den blodsockersänkande effekten av tiazolidindion/glitazon är på samma nivå som de övriga läkemedlen. Preparatet är avsett att vara ett tillägg till andra diabetesläkemedel och rekommenderas inte som enda behandling.

Allmänt rekommenderas en viss återhållsamhet med dessa preparat, på grund av risken för biverkningar.

De kan kombineras med alla andra blodsockersänkande läkemedel, och med insulin. 

Gliptiner (DDP-4-hämmare)

Den här gruppen innehåller läkemedlen sitagliptin, vildagliptin, saxagliptin och linagliptin. Preparaten kan användas för att förbättra effekten av behandlingen med metformin, när diet och fysisk aktivitet i kombination med metformin inte ger tillräckligt god behandlingseffekt. 

Gliptiner påverkar tarmhormonet inkretin som, liksom insulin, deltar i kroppens sockeromsättning. Dessa hormoner gör att blodsockret stiger mindre i samband med måltid.

Gliptiner kan ibland ge lågt blodsocker; risken är framför allt större vid samtidig användning av sulfonylurea. Preparaten kan leda till viktnedgång.

Insulin

Insulin är ett ämne som kroppen själv producerar för att få in glukos i cellerna efter måltider. Eftersom det vid typ 2-diabetes kan finnas en minskad effekt eller brist på insulin kan extra insulin leda till att blodsockervärdet går ner.

Insulin finns i olika former på marknaden: 

• Snabbverkande insulin.
• Medellångverkande insulin.
• Långverkande insulin.
• Ultralångverkande insulin.

Vilken typ av insulin man behöver använda beror på hur blodsockervärdet varierar över dygnet.

Insulin kan endast användas som injektion. Insulindosen injiceras under huden, ofta i låret eller i magen.

Användning av insulin hos patienter med typ 2-diabetes måste alltid övervägas när man inte når behandlingsmålen med hjälp av kost, motion och andra läkemedel. Kroppsvikten ökar ofta när insulinbehandling påbörjas. Eftersom viktnedgång är en viktig del av behandlingen vid typ 2-diabetes är man därför återhållsam med tidig insättning hos överviktiga. Viktnedgång hos dessa patienter kan minska behovet av läkemedelsbehandling i hög grad.

Insulin kan leda till lågt blodsocker som oftast är ofarligt, men ibland kan det vara farligt. Vid symtom eller tecken på lågt blodsocker som inte går över snabbt bör man därför alltid kontakta vården.