Så fick Kim Larsson, 35, kontroll över sin diabetes

Kim Larsson, 35, från Enviken i Dalarna, verkar alltid ha många järn i elden. Under tidigt 2000-tal var han professionell spelare inom e-sporten. Idag är han egenföretagare och jobbar som streamer och ”influenser” samt kommentator och programledare under e-sportsevent. Men det stannar inte där, han jobbar även som lärare på Leksands Folkhögskola inom något som kallas kreativ e-sport.

Kim är också (som han själv kallar det): ”en typ-2:a” - diagnostiserad med typ 2-diabetes.

Fick värk i fötter och händer

– Innan jag fick diagnosen gick det ju väldigt bra för mig med att starta eget företag, jag åkte runt på en del resor i världen och lade väldigt mycket tid på att få företaget att gå runt, säger Kim.

Det blev många hotellnätter med kvällsmål som kunde bestå av läsk och en chokladkaka och det var tungt att få livspusslet att gå ihop med allt resande, jobb och familj. Kim gick upp några extra kilon och hade problem med hälsan överlag, berättar han.

– Jag hade lite ont i händer och fötter. Men du vet, tiden flyger iväg och man körde bara på liksom, säger han.

Värken bli värre - men läkarna hittade inget som var fel

Men med tiden blev värken i händerna och fötterna värre, och på morgonen tog det bara längre och längre tid för kroppen att vakna.

– Jag hade så jävla ont i fötterna, jag kunde inte gå på dem. Dels var fötterna domnade och jag hade dessutom ont i stortårna, vilket gjorde att det kändes som att man gick på luftkuddar samtidigt som det gjorde ont, säger han.

Så Kim bestämde sig till slut för att söka vård för sina besvär och fick då genomgå en mängd olika utredningar. Men trots alla prover och undersökningar kunde läkarna inte hitta något fel.

– Då tänkte jag: ”Är det psyket som spökar eller vad är det?”, för jag hade ju verkligen ont i händerna och fötterna.

Till slut kunde dock läkarna konstatera att Kim hade diabetes typ 2.

– Det visade sig att de hade tagit mitt fastesocker men missat att kolla det. Och det hade ju varnat för att det var för högt redan för ett och ett halvt år sedan, så då hörde läkaren av sig väldigt akut och sa: ”Du måste börja med insulin, för du har så höga nivåer”.

Ville inte ta mediciner

Foto: Privat

Vill du lära dig mer? Prenumerera på våra utskick

Du kan avsäga dig våra utskick när som helst genom att klicka på en länk som finns i alla utskick. Läs mer om Netdoktors personuppgiftspolicy här .

När diagnosen var fastställd började Kim läsa på om sin sjukdom, och bestämde sig därefter för att inte ta de mediciner som läkaren hade skrivit ut till honom. Han såg att det istället fanns en möjlighet att minska besvären och ta kontroll över sjukdomen genom att bara ändra sin livsstil.

– Sedan kände jag såhär: Om jag tar ytterligare ett prov som visar att det inte har hjälpt, då har jag ändå försökt och då vet jag att det inte var det. Men om jag tar ett prov till och ser att det blir bättre så kanske jag provar lite till, säger han.

Läkaren var till en början skeptisk till Kims beslut, men Kim var envis och lyckades övertyga läkaren om att få testa en kortare period.

– Hon förstod ju att jag inte skulle ge mig så hon förhandlade fram, nästan på ett lite barnsligt sätt: ”Ja, men då får du sex veckor på dig, och sedan tar vi ett nytt prov”. Och det köpte jag, säger Kim.

Med sig hem tog han en blodsockermätare så att han skulle kunna följa sitt blodsocker och se vad som påverkade blodsockret och inte. Framförallt ville han lära sig hur det kändes i kroppen när han inte hade skött sig.

LÄS MER: Dietisten svarar på frågor om viktnedgång och kost vid typ 2-diabetes

Hade ett enormt sötsug - men nu skulle kolhydraterna bort

Kim berättar att han haft enorma problem med att styra sitt sug efter sötsaker, mat och godis, och jämför det med känslan av att vara jättekissnödig.

– Till slut kommer man till en gräns då man måste pinka ner sig, och så sugen var jag på sötsaker. Det var sjukt alltså, säger han.

Men nu skulle det bli stora förändringar. Kim bestämde sig för att köra på LCHF-dieten (low carbohydrat high fat). Han uteslöt allt som till största delen innehåller kolhydrater, som till exempel: godis, frukt, bröd, läsk, pasta, ris och potatis.

– Det var så jag började och då var jag väldigt strikt. Jag tror inte att alla behöver vara det, men jag behövde det, säger han.

Huvudet snurrade och orken tröt

I början var det tungt, huvudet snurrade och han kände sig orkeslös. Men efter två veckor blev humöret och energinivåerna mer stabila och han hade dessutom redan gått ner några kilon. När de sex veckorna hade passerat kom läkaren med domen:

– Mitt HbA1c (långtidssocker) hade minskat med 30 procent och var redan nere på 42, vilket är precis över gränsen på om man är frisk eller inte. Och det hon sa då var typ: ”Gör det du gör och fortsätt med det, för det här går åt rätt håll”, säger han.

Första delen av experimentet hade alltså gått vägen, men resan var såklart inte slut. Med blodsockret som måttstock började Kim så smått lägga till kolhydrater i kosten igen.

– Jag började testa mig fram: ”Kan jag äta det här?” och ”Hur reagerar jag på det här?” När jag sedan gått ner 25 kilo kunde jag äta en pizza utan att det blev farliga värden. Då kände jag att jag hade kommit väldigt långt, säger Kim.

Kände inte igen sig själv i spegeln

Viktnedgången bidrog till att Kims mående blev allt bättre, samtidigt hade en oväntad fråga börjat snurra runt i tankarna hos honom: ”Vem är jag nu?”. Han kände helt enkelt inte igen sig i sin egen kropp.

– Jag har ju alltid varit en stor kille, det har ju liksom varit en del av min grej. Dels när jag jobbar som programledare till exempel, men också i andra sammanhang, det har liksom varit min personlighet, säger Kim.

– Om jag går in på en Ica-butik vill jag se ut som att man inte kan bråka med mig, säger han och skrattar.

– Det kanske är jättelöjligt men jag har levt så hela mitt liv liksom. Så då började jag styrketräna, mest för att på något sätt rädda min personlighet, säger han.

”En putande rumpa är lika bra som en insulinspruta”

Men det var också en annan sak som lockade med träningen. Det finns nämligen olika saker man kan göra för att öka sin känslighet för insulin, och det som är sägs vara mest effektivt är att:

1. Gå ner i vikt och framförallt se till att bukfettet minskar (som Kim redan hade gjort).
2. Bli fysisk aktiv.

– Och jag läste på lite, och då är det de här stora muskelgrupperna som är intressanta: rumpa, ben och rygg. För de behöver mycket socker. Så de blir ju min medicin då helt enkelt. Det är helt galet vad man kan göra och jag är superfascinerad av det, säger Kim.

Enligt Kim är ”en putande rumpa är lika bra som en insulinspruta”, för honom och hans sjukdomsbild. Och med stabila värden ökade också friheten, menar Kim.

– Det är värt så mycket för mig att kunna vara helt fri, att kunna äta nästan precis vad jag vill. Men det krävdes ju att jag skulle gå ner den här vikten först annars hade det aldrig gått, det kan jag nästan sätta min högra arm på. Först viktnedgång och sedan muskelträning, säger Kim.

Foto: Privat

Diabetes-smärtorna försvann

Idag har Kim mer energi än någonsin och smärtorna i kroppen är borta.
Han berättar om en morgon förra sommaren när det för första gången verkligen slog honom hur annorlunda hans liv såg ut nu, jämfört med tiden innan diagnosen.

– Jag klev rätt upp den morgonen. Jag hade lite bråttom eftersom jag skulle på ett möte lite senare under dagen och skulle hinna med att springa en halvmil innan det. Och när jag hade sprungit två kilometer tänkte:”Hade det här varit för två år sedan så hade jag fortfarande suttit på sängkanten och väntat på att mina fötter skulle fungera”.

– Alla smärtor är borta och mina fötter har jättebra puls. Och det är ju de här smärtorna som folk säger att man inte kan göra något åt, sådana smärtor hade jag och de är borta.

Men det har såklart funnits stunder när det har varit tuff och det är en utmaning att förändra sin livsstil, medger Kim.

– Nu är det självklart för mig att jag ska göra ett träningspass varje dag, men det är inte alltid roligt. Men skulle jag sluta träna och gå upp 20 kilo i vikt, skulle jag bara kunna äta kött och sallad. Det vet jag för jag har ju följt processen. Och visst, det går ju att leva så men det är inte jättekul i längden.

Hur skulle du beskriva dig själv idag?

– Superstark, supersnygg och superglad. Det är säkert! Du frågade ju och jag måste ju säga som jag känner mig. Det är så stor skillnad. Det mesta kommer inifrån, naturligtvis, det handlar inte bara om de estetiska förändringarna.

Fått en annan syn på mat

– Något som verkligen har förändrats är ju min syn på mat. Jag också använt mig av periodisk fasta, och det gör jag fortfarande varje söndag, säger Kim.

Enligt honom bidrar söndags-fastan till att blodsockervärdena blir mer stabila under en hel vecka efteråt.

Kost vid diabetes - en omstridd fråga

Enligt Socialstyrelsen skrift ”Kost vid diabetes” lyfter man fram fyra olika kosthållningar som i forskning visat sig ge förbättringar på blodsocker, blodfetter och kroppsvikt.

• Traditionell diabeteskost 
• Måttlig lågkolhydratkost 
• Medelhavskost 
• Traditionell diabeteskost med lågt glykemiskt index (GI-kost) 

Mindre studier har också visat att andra dieter har gett goda resultat. Några populära kosthållningar som diskuteras är strikt lågkolhydratkost, LCHF (low carbohydrat high fat), paleolitisk kost eller 5:2-dieten. I dagsläget saknas dock ett tillräckligt vetenskapligt underlag för att Socialstyrelsen ska kunna rekommendera dessa dieter på lång sikt. Det behövs helt enkelt kliniska studier där deltagarna följs under flera år för att man säkert ska kunna ge den rekommendationen.

Samtidigt uppmuntrar bland annat diabetesförbundet sina medlemmar att prova sig fram till en kosthållning som fungerar för just en själv, och att man gör det tillsammans med vården.

”Vården borde ställa högre krav”

Kim tycker att vi har en bra vård i Sverige och att det är bra att man som diabetespatient kan få ta blodprover och genomgå kontroller för att se att ögonen och fötterna är okej. Samtidigt tycker han att man inom diabetesvården skulle kunna bli bättre på att sätta upp mål för varje enskild patient. Dels för att personer med typ 2-diabetes inte är en homogen grupp och dels för att vissa personer behöver striktare målsättning att leva efter.

– Jag har ju tackat nej till alla träffar med diabetessköterska, det ger mig ingenting. Det skulle stjälpa mer än hjälpa. Det är på riktigt min åsikt, och då är jag inte helt hjärndöd i den frågan utan det är så jag känner.

– De tipsar om saker som absolut är bra och som absolut ger en förbättring, men om man är riktigt svårt insulinresistent, vilket är den dyraste typen av patienter också eftersom de är de som får de största problemen, då behöver man vara mycket mer strikt med vad man äter, speciellt till en början, säger Kim.

Han är medveten om att det är svårt att få folk att gå ner i vikt och även få dem att hålla den, samtidigt menar han att det inte hjälper att bli ”klappad på huvudet och att man får vara nöjd med halvbra värden”. Ibland krävs det mer för att komma till ett normalvärde, menar han.

– Så jag har blivit tvungen att vända på frågan med min läkare och sagt så här: ”Om jag skulle gå ner tre kilo till, skulle det då göra min diabetes sämre, bättre eller skulle det inte spela någon roll?”. Då svarar hon: ”Ja, men det skulle göra den bättre.” Och då fortsätter jag.

– Det är väldigt svårt att göra livsstilsförändringar och jag vet inte om jag kommer hålla mina, jag är ju ödmjuk inför det och imorgon går det kanske åt helvete, det vet jag inte. Men jag har ju verkligen sett att man kan göra något åt det, säger Kim.

Kims topptips till dig med typ 2-diabetes

1. Ät massor av grönsaker
2. Gå ner i vikt
3. Träna din muskulatur

Kort om Kim Larsson

• Bor: Enviken, utanför Falun i Dalarna
• Ålder: 35 år
• Familj: Fru, tre barn, ett bonusbarn (och just nu sex katter)
• Jobb: Streamer, influenser, gör events inom E-sport som kommentator och programledare
• Kim också en av administratörerna för Facebook-gruppen ”Vi med Diabetes Typ 2”och skriver (och lägger upp bilder) på sin diabetes-resa på sin Instagram: drayswe