Insulinbehandling vid typ 1-diabetes

Vad är insulin?

Insulin är ett hormon som produceras i bukspottkörteln och som frisätts i blodet. Det har en central roll i regleringen av socker i kroppen. När sockerhalten i blodet stiger ökar insöndringen av insulin och när sockerhalten i blodet sjunker minskar normalt insöndringen av insulin.

Viktiga effekter

Insulin har två avgörande effekter:

• Den ena effekten är att insulin stimulerar cellerna till att ta upp socker från blodet och bidrar därigenom att sänka blodsockerhalten. I cellen kan socker användas som energisubstrat (bränsle) för cellernas många uppgifter, eller så kan det lagras genom ombildning till glykogen (stärkelse).
• Insulinets andra avgörande effekt är att påverka leverns produktion av socker och fettvävens utsläpp av fria fettsyror. När halten blodsocker är alltför högt och mängden insulin i blodet stiger, bromsar insulinet leverns frisättning av socker och utsläppet av fria fettsyror från fettväven. På motsvarande sätt när halten blodsocker är alltför lågt och insulinmängden sjunker, ökar leverns frisättning av socker.

Den som har typ 1-diabetes använder insulin

Typ 1-diabetes är ett insulinbristtillstånd på grund av att bukspottkörteln inte längre kan producera tillräckligt med insulin.

Insulin kan tillföras kroppen i form av injektion via:

• Insulinpenna.
• Insulinpump.

Insulinbehandling vid typ 1-diabetes

När man inleder insulinbehandling för en patient med nyligen konstaterad diabetes inträder oftast en normalisering (åter till det normala av tillståndet. Det innebär att bukspottkörtelns produktion av insulin delvis återhämtar sig. I den här fasen kan det räcka med små insulindoser om blodsockerkontrollen är god. Den här normaliseringsfasen kan vara i månader eller upp emot något år. Men vid en tidpunkt går den här fasen över i en nästintill total insulinbrist. Då behövs gradvis högre insulindoser och risken för sockersvängningar ökar med både alltför höga och alltför låga blodsockernivåer.

Behandlingsmål

Fastande blodsockervärde bör ligga mellan 4,5 och 6 mmol/L. Under dygnets övriga tid bör blodsockervärdet vara 4,5–8(10) mmol/L.

Målet med insulinbehandlingen är att uppnå tillfredsställande insulinnivåer under hela dygnet, det vill säga insulintoppar efter måltiderna för att möta det socker som tas upp vid spjälkning av födan och lägre insulinnivåer mellan måltiderna och på natten. Detta åstadkommer man med så kallad flerdosbehandling (basal-bolus) eller via insulinpumpbehandling.

Insulinbehandling i tidiga faser

Insulindoser räknas i enheter (E). I regel börjar man med små doser måltidsinsulin till måltiderna, cirka 4 E per huvudmåltid (frukost/lunch/middag). Man ger dessutom långverkande basinsulin till natten, till exempel 10-12 E. Insulinet ges med hjälp av en insulinpenna. 

Frekventa egenmätningar av blodsockret ligger till grund för insulindos och justeringar. Insulindoserna behöver titreras upp (försiktig ökning av dosen) tills man når målvärdena för glukoskontroll och man räknar med att vid typ 1-diabetes är det totala insulinbehovet 0,5-0,7E/kg kroppsvikt/dygn.

Måltidsinsulin med snabbverkande insulinanalog (annan typ av insulin) tas i underhuden på magen innan måltiden. Helst 15 min före man börjar äta. Basinsulin med långtidsverkande insulinanalog tas i underhuden på låret, mage eller arm, i regel vid läggdags och eventuellt även på morgonen. 

Insulinpump

Insulinpumpsbehandling är den mest naturtrogna behandlingen som leder till mer naturlig insulin frisättning. Ändå visar studier inte på någon bättre effekt än behandling med insulinpenna. Moderna pumpar går även att koppla ihop med glukossensorer (realtids kontinuerlig glukos monitorering (rtCGM)). Cirka 30% av vuxna individer och upp emot 70% av barn och ungdomar, med typ 1 diabetes, har insulinpump.

Det finns pumpar som delvis styr insulintillförseln om de är kopplade till en sockersensor:

• Så kallad Low Glucose Suspend funktion (LGS) där insulintillförseln stängs av vid hypoglykemi (alltför lågt blodsockervärde).
• Eller så kallad Predicted Low Glucose Management (PLGM) där insulintillförseln minskar eller stängs av inför hotande hypoglykemi. En hotande hypoglykemi är när man har ett fallande blodsockervärde som tenderar att inom 30 minuter utveckla sig till en hypoglykemi.

Nyligen godkänd och under utveckling är även så kallad Hybrid Closed Loop System (HCL) som förutom att minska och stänga av insulintillförseln inför fallande blodsockervärden även ökar insulintillförseln vid stigande blodsockervärden.

Insulinbehandling vid infektioner och annan sjukdom

Insulindosen ska i regel ökas vid febersjukdom och annan allvarlig akut sjukdom utan feber. Man rekommenderar att öka dosen med 25–100 %, något som baseras på egenmätningar av blodsocker. Läs mer om detta i texten om insulin vid infektioner.